Svarthuvad snigel
Svarthuvad snigel (Krynickillus melanocephalus) har sitt ursprung i Kaukasus och upptäcktes för första gången i Sverige under hösten 2019.
Status i Sverige
Första rapporterade observationen av svarthuvad snigel gjordes i oktober 2019 i Västmanlands län. Nu finns ett 30-tal bekräftade förekomster, från Ljungby i Kronoberg till Söderhamn i Gävleborg. Svarthuvad snigel har även upptäckts på en bild från 2015. Troligtvis är det ett stort mörkertal i antalet förekomster och det totala antalet platser där snigeln finns är troligen mycket högre.
Eftersom arten är ny i Sverige så saknas fortfarande mycket kunskap om artens ekologi och invasivitet i landet. Snigeln är inte listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter och den omfattas inte heller av någon annan förbudslagstiftning i nuläget.
Frågor i specifika fall?
Naturvårdsverket kan ge generell vägledning och information, men svarar inte på frågor om specifika fall. Vänd dig till din länsstyrelse om du behöver råd för en specifik situation där du bor.
Rapportera fynd av svarthuvad snigel
Om du hittar svarthuvad snigel i naturen eller i din trädgård är det till stor hjälp att du rapporterar det till Artportalen och myndigheterna via invasivaarter.nu. Det är viktigt att man med rapporten bifogar bilder av arten. Notera att denna art är sensommar- och höstlevande och hittas nästan aldrig före mitten av juli. Sniglar med svart huvud som hittas tidigare än juli är nästan alltid varianter av andra arter.
Det är bra om man kan skicka in något/några exemplar till Göteborgs Naturhistoriska Museum som försöker bilda sig en uppfattning om variationen mellan de platser där snigeln har påträffats.
Skicka in sniglar för artbestämning, Göteborgs naturhistoriska museum
Möjliga effekter
Artdatabanken har på uppdrag av Naturvårdsverket tagit fram en riskanalys för svarthuvad snigel. Där arten har förekommit har den gjort det i väldigt stora antal. Individer har ofta påträffats inom varje kvadratmeter på fyndområdet.
Det faktum att arten förekommer med så pass hög täthet och i närhet till privata trädgårdar tyder på att arten potentiellt kan bli ett problematiskt skadedjur. I Tyskland har svarthuvad snigel inte orsakat några större skador, men i Ryssland och Vitryssland är den ansedd som ett problem i bland annat privata trädgårdar.
Det finns även tecken på att arten tränger undan andra snigelarter. Dock behöver den svarthuvade snigelns effekt på andra snigelarter utredas ytterligare.
Hur kom den hit och hur sprider den sig?
Svarthuvad snigel har spridit sig till flera länder i Europa. Vanligast är den i Tyskland där den har funnits i ca 20 år, men den förekommer också i Lettland, Litauen och Belarus. Samtidigt som arten påträffades i större antal i Sverige upptäcktes den också i Estland och Finland. Den exakta spridningsvägen är ej fastställd, men den har troligen spridits via kommersiell och/eller privat handel av jord och växter.
Hindra spridning av svarthuvad snigel i svensk natur
Troligtvis fungerar metoder som används för att hantera mördarsnigel också för svarthuvad snigel. Det verkar som att det bästa sättet bekämpa svarthuvad snigel är att plocka upp och avliva dem när de är fullt utvecklade. Kommersiella snigelgift (järnfosfat) fungerar troligtvis men slår också mot andra snigelarter.
Bekämpning är troligtvis mest effektiv på senvåren innan de reproducerar sig. Sniglar gillar att lägga ägg i komposter. Släng inte kompostjord eller kompost i naturen. Använd en sluten kompost om möjligt.
Få utvärderade bekämpningsmetoder finns dokumenterade, men utvärdering kommer att göras vartefter bekämpning genomförs i Sverige.
Hur känns den igen?
Snigeln känns igen på sitt svarta huvud och i övrigt gråaktiga kropp. I form och storlek är den ungefär som en åkersnigel och kan bli upp till 45 mm lång.
Den kan skiljas från andra liknande snigelarter genom att den alltid har andningshålet baktill i mantelns högersida. Liknande arter som trädgårdssnigel (Arion distinctus), parksnigel (Arion fasciatus) och gråsidig skogssnigel (Arion circumscriptus), har alltid andningshålet framtill i mantelns högersida.
Hur och var lever den?
Iakttagelser i andra länder tyder på att de vuxna djuren dör sent på hösten och att det endast är äggen som övervintrar.
I de områden där den har sin naturliga förekomst, i Iran, Turkiet, Krimhalvön i Ukraina och Kaukasusregionen (Georgien och delar av Ryssland), verkar den förekomma i skogar i närheten av vatten, lågland och subalpin zon.
I områden utanför sitt naturliga område verkar det som att den förekommer naturligt på exempelvis ängar vid floddalar och i urbaniserade områden som trädgårdar och kyrkogårdar.
Vanliga frågor och svar
Kan detta utveckla sig till en situation lik den med spansk skogssnigel, "mördarsnigel"?
Det är för tidigt att säga om svarthuvad snigel har liknande invasionspotential och påverkan som mördarsnigeln. Det är möjligt att svarthuvad snigel orsakar färre problem än mördarsnigel till följd av att individerna är mindre (upp till 45 mm) och de vuxna exemplaren troligen inte överlever vintern. Att arten rapporterats och uppmärksammas ökar chansen att allmänhet, myndigheter och näringar kan hindra vidare spridning.
Vad gör Naturvårdsverket för att förhindra att det inte blir en situation som med mördarsnigeln?
Naturvårdsverket fokuserar i nuläget på att samla in kunskap om arten och validera de fynd som kommer till vår kännedom. Sedan behöver vi utreda bättre var i landet den finns, ta reda på mer fakta om dess ekologi och hur den kan bekämpas. Om den konstateras vara invasiv kan det vara lämpligt att sätta in åtgärder för att hindra spridning. Det beskrivna arbetet bedrivs i samarbete med forskare och berörda länsstyrelser.
Vem ansvarar för hur frågan om hur den svarthuvade snigeln ska hanteras?
Naturvårdsverket har nationellt ansvar för landlevande invasiva främmande djur och växter och tar med hjälp av experter fram kunskapsunderlag och vägledning till Länsstyrelsen. Länsstyrelserna har mycket effektivt hanterat fynden av arten och undersöker förhållandena regionalt.
Hur skiljer sig introduktionen av svarthuvad snigel från introduktionen av andra invasiva främmande arter?
Svarthuvad snigel, som många andra invasiva främmande arter, sprider sig på grund av människans beteende. I detta fall rör det sig troligen om att den följt med jord i samband handel med växter, både inom Sverige och vid import. Det är också via handeln med växter som invasiva växter introduceras i landet, medvetet eller omedvetet. Även andra andra fripassagerare kan följa med, till exempel sammetsgeting.
Arten är i ett tidigt invasionsskede och precis som för andra invasiva främmande arter så är insatser som effektivast ju tidigare man startar.
Svarthuvad snigel skiljer sig från många andra invasiva främmande arter i och med att den är ganska okänd. De vanligaste förekommande invasiva främmande arterna är ofta redan vitt spridda i andra länder och därför väl undersökta. Svarthuvad snigel har nyligen börjat sprida sig mer aggressivt i norra Europa.