Strandkotula
Strandkotula (Cotula coronopifolia) är en strandäng- och saltkärrväxt som ursprungligen spridits från Sydafrika och Nambia. Växten har troligtvis spridits med fartyg, fåglar och har använts som dammväxt i trädgårdar.

Status i Sverige
Strandkotulan växer i vilt tillstånd längs med Smålandskusten, Blekingekusten, Skånekusten, Västkusten och på Öland och Gotland. Arten har även påträffats längre norrut i Södermanland.
Strandkotulan omfattas inte av någon lagstiftning om invasiva främmande arter, men är med som förslagen art i en kommande nationell förteckning över invasiva främmande arter som kommer att omfattas av olika förbud.
Frågor i specifika fall?
Naturvårdsverket kan ge generell vägledning och information, men svarar inte på frågor om specifika fall. Vänd dig till din länsstyrelse om du behöver råd för en specifik situation där du bor.
Rapportera fynd av strandkotula
Om du hittar strandkotula i naturen är det bra om du rapporterar in det till Artportalen via
När du rapporterar behöver du skicka med bilder av fyndet för att underlätta artbestämning.
Möjliga effekter
Strandkotula klarar att vara vattendränkt under delar av växtsäsongen och är särskilt konkurrenskraftig i miljöer där det förekommer frekvent störning till exempel periodisk vågverkan, varierande vattenstånd och betesdjurs bete och tramp. Växten kan i gynnsamma förhållanden växa tätt och skapa ruggar eller mattor. I varmare klimat kan växten vara en perenn, alltså att varje planta överlever i flera år.
Den hotade naturtypen glasörtsstränder och typiska växter i den miljön tros vara särskilt utsatta för strandkotulans utbredning. Fåglar och fjärilar som livnär sig på de växter som konkurreras ut av strandkotulan kan även de påverkas negativt.
Hur kom den hit och hur sprider den sig
Växten tros ha spridits från sina ursprungsländer till Europa redan under 1700-talet med barlastvatten från fartyg. Den första strandkotulan i Sverige hittades i Sundsvall under 1880-talet i barlastmassor men de växterna överlevde inte så länge.
Växten sprids effektivt via vatten, där växtdelar och hela plantor kan hålla sig flytande i veckor eller månader innan de fastnar på en lämplig plats och kan skapa ett nytt bestånd. Strandkotulan kan producera tiotusentals frön per planta. Växtmaterial samt jordmassor från platser där arten vuxit kan utgöra en spridningskälla. Vid bekämpning bör platsen där strandkotula växte hållas under uppsikt då frön kan finnas kvar i jorden.
Hindra spridning av strandkotula i svensk natur
Det är mycket viktigt att växten inte får möjlighet att sätta frön som kan spridas till omgivningen.
Människor sprider strandkotula på olika sätt:
- När man flyttar på jord som innehåller växtmaterial, framför allt frön.
- Frön fastnar på skor, stövlar och byxben och följer med till nya områden.
För myndigheter och andra aktörer som i större omfattning bekämpar invasiva främmande växter finns en metodkatalog som beskriver vilka metoder som finns och deras för- och nackdelar.
Metodkatalog för bekämpning av stora bestånd
Metodkatalogen är en hjälp när du ska välja metod för bekämpning av invasiva främmande växter. Metoderna är utvärderade utifrån ett antal aspekter och katalogen ger en överblick över olika metoder och deras för- och nackdelar.
Hur känns den igen?
Strandkotulan är en ettårig, salttålig växt och växer i vattenbryn med varierande salthalter, allt ifrån sötvatten, till brackvatten och saltvatten. Växten blir upp till 20 cm hög och är en kal ört som karaktäriseras av sina köttiga lansettlika blad och gula, runda, knapplika blomkorgar. Blomningstiden är från juni till sen höst. Bladen är gröna, ibland med röda nyanser, och omsluter stjälken så att det ser ut som den brunaktiga stjälken växer genom bladen. Bladen kan vara tandade eller flikiga.
Hur och var lever den?
Strandkotulan förekommer främst på stränder i kustmiljö. Finsedmientstränder är vanliga fyndmiljöer för de större bestånden av strandkotula, men de kan även växa i stenigare miljöer om de inte slits bort av vågor. Arten kan även förekomma i mänskligt påverkade eller skapade miljöer.
Illustration
