Sibiriskt fetblad
Sibiriskt fetblad (Phedimus hybridus) är en flerårig, vintergrön fetbladsväxt kommer från Ryssland. Växten har odlats som prydnadsväxt och sprids framför allt från trädgårdar i Sverige.
Status i Sverige
Sibiriskt fetblad finns i hela Sverige, men är vanligast i mellersta och södra Sverige. Växten odlas som prydnadsväxt och sprids från trädgårdar.
Blomningstiden är från juli till augusti. Sibiriskt fetblad omfattas inte av någon lagstiftning om invasiva främmande arter, men är med som förslagen art i en kommande nationell förteckning över invasiva främmande arter som kommer att omfattas av olika förbud.
Frågor i specifika fall?
Naturvårdsverket kan ge generell vägledning och information, men svarar inte på frågor om specifika fall. Vänd dig till din länsstyrelse om du behöver råd för en specifik situation där du bor.
Rapportera fynd av sibiriskt fetblad
Om du hittar sibiriskt fetblad i naturen är det bra om du rapporterar det till Artportalen via
När du rapporterar behöver du skicka med bilder av fyndet för att underlätta artbestämning.
Möjliga effekter
Sibiriskt fetblad är en tålig växt som bildar täta, utbredda mattor som består året om. Växten är ett hot mot mindre konkurrenskraftiga arter i kust-och skärgårdsmiljöer.
Hur kom den hit och hur sprids den?
Sibiriskt fetblad kommer från Ryssland. Sibiriskt fetblad är en tålig trädgårdsväxt, vilket är anledningen till att den importerades till Sverige. Den sprids främst med rotskott. Jordmassor från platser där arten vuxit är därför också en spridningskälla. Eftersom jordstammen eller rötter kan följa med upp när man slår av växten kan redskap som används vid borttagning också vara en spridningskälla. När den väl etablerat sig på en plats kan den skapa stora sammanhängande bestånd.
Hindra spridning av sibiriskt fetblad i svensk natur
Det är mycket viktigt att växten inte får möjlighet att sätta frön som kan spridas till omgivningen.
Människor sprider sibiriskt fetblad på olika sätt:
- När man flyttar på jord som innehåller växtmaterial.
- Dumpning av trädgårdsavfall.
För myndigheter och andra aktörer som i större omfattning bekämpar invasiva främmande växter finns en metodkatalog som beskriver vilka metoder som finns och deras för- och nackdelar.
Hur känns den igen?
Växten blir cirka tio till 20 cm hög och kännetecknas av stjälkar som växer längs med marken. Blommorna är gula med glest sittande kronblad som är 0,8 – 1 cm långa. Bladen är köttiga och lansettlika med trubbtandade blad.
Sibiriskt fetblad är inte lika välkänd som många andra av de besvärligaste invasiva växtarterna. Ibland förväxlas arten med kaukasiskt fetblad (Phedimus hybridus) när den inte blommar. Kaukasiskt fetblad ses också som invasiv av samma anledningar som sibiriskt fetblad. Sibiriskt fetblad kan även förväxlas med gyllenfetblad (Phedimus aizoon) som har upprätta stjälkar, mer långsmala blad och en tätare blomställning jämfört med sibiriskt fetblad.
Hur och var lever den?
Sibiriskt fetblad växer i sandig, väldränerad jord i soliga lägen. Arten förekommer i urbana och mänskligt påverkade miljöer samt i kustmiljöer och skärgårdar. Det är en tålig växt som hanterar torka, salt och vind mycket bra.