Obama nungara

Plattmasken Obama nungara, en invasiv art, hittades i Skåne i november 2024. Den äter daggmaskar, snäckor och sniglar, vilket kan skada ekosystemet och jordbruket.

Brun platt mask i lerjord.

Status i Sverige

Plattmasken Obama nungara är en ny invasiv art i Sverige som upptäcktes i Skåne i mitten av november 2024. Det finns inte i nuläget säkra sätt att utrota Obama nungara eller andra potentiellt invasiva plattmaskar. Det är inte heller känt hur O. nungara kan överleva i svensk natur. Därför är det viktigaste nu att hindra spridning till Sverige.

Släktnamnet Obama härstammar från språket Tupi och kan översättas till lövdjur. 

Obama nungara inte listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter. 

Rapportera fynd av Obama nungara

Du kan snart rapportera fynd av Obama nungara till artportalen via:

www.invasivaarter.nu

Du behöver skicka med bilder av fyndet så att det är möjligt att göra en artbestämning.

Kontakta gärna även din Länsstyrelse om du tror dig ha hittat Obama nungara. 

Möjliga effekter

Obama nungara är en rovlevande plattmask som potentiellt orsaka skada på daggmaskar, snäckor och sniglar genom predation. Detta kan påverka ekosystem i jorden, innebära svårförutsedda effekter på arter som livnär sig på dessa arter (till exempel fåglar) och det kan även potentiellt påverka jordbruket negativt.

Hur kan den komma hit och hur sprider den sig?

Obama nungara har oavsiktligt introducerats i Europa och USA via handel med växter. Den är etablerad i stora delar av Europa (bland annat Frankrike, Tyskland, Belgien och Nederländerna) och är sedan hösten 2024 även påträffad i Sverige. 

Hur känns den igen?

Arten är en plattmask som blir ungefär 5-8 cm lång och ca 0,5 cm bred. Färgen på ovansidan skiftar mellan beige och mörkt brun med svarta längsgående linjer. Undersidan är bege. Äggen är 0,5 cm stora och från en början klarröda men mörknar och övergår till mörkbruna efter några dagar.

Hur och var lever den?

Obama nungara sprider sig lokalt genom att krypa ovan jorden. Den hittas ofta under död ved, stenar, krukor och liknande föremål i kontakt med jorden. I introducerade områden i Europa hittas den i regel i trädgårdar eller andra människopåverkade områden.