Två personer på löptur över en våtmark

Planera för friluftsliv

Granskad: ‎den ‎15‎ ‎maj‎ ‎2024

Att planera för friluftsliv är att planera för ökad hälsa och naturförståelse samt regional utveckling.

Tillgång till natur för friluftsliv är ett av de friluftspolitiska målen där den kommunala fysiska planeringen är väsentlig för att målet ska nås. Även annan planering är av betydelse som den statliga havsplaneringen och det arbete som görs på regional nivå med regionplaner och regionala utvecklingsstrategier. 

Friluftsliv för god hälsa

Det är känt att naturen har en positiv effekt på människor. Tillgång till natur ger möjlighet till fysisk aktivitet, rekreation, vila och återhämtning och kan bidra till både fysisk och psykisk hälsa. Många människor får positiva upplevelser av natur och grönska. I en ny studie från 20231 har forskare konstaterat att människors positiva syn beror på både på arv, generna, och miljön. Människor söker olika typer av naturområden på grund av både arv och de upplevelser de haft genom livet. Det behövs därför en variation av olika grönområden och områden för friluftsliv och det behöver samhället planera för.  

1Heredity and environment account for people’s love of nature | University of Gothenburg (gu.se)

Vardagsnära natur

Grönska och grönområden behövs i alla miljöer, men är särskilt viktigt i anslutning till våra bostäder och vid förskolor och skolor, eftersom närhet är en förutsättning för regelbundna besök i naturen. Områdena behöver dessutom vara minst 1 ha för att ge positiva effekter.  

Ojämlikhet i hälsa skapas av att olika grupper i samhället har olika livsvillkor, levnadsförhållanden och levnadsvanor. Att planera för att alla har tillgång till natur, att den är tillräcklig i storlek, är attraktiv och fördelas rättvist, kan utjämna skillnader i hälsa mellan olika socioekonomiska grupper. 

Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Folkhälsomyndigheten och några länsstyrelser har tagit fram ett underlag för att öka kunskapen och förståelsen för hur vardagsnära natur kan bidra till god och jämlik hälsa samt vad som kan göras främst i kommuner. Underlaget består av ett kunskapsunderlag samt powerpoint som är fri att använda. 

Tillgång till vardagsnära natur är bra för folkhälsan

Som underlag till kommunernas fysiska planering finns också en sammanställning om evidensbaserade mått för parker och urbana grönområden och kvaliteter som kan användas som stöd för riktlinjer i kommunal planering. 

Indikatorer för hälsopromoverande urbana grönområden

God ljudmiljö i rekreationsområden

Grönområden där du bara kan höra naturens ljud som prasslande löv, rinnande vatten och fågelkvitter kan ha stora värden för friluftslivet. Att sitta ned på en stubbe och lyssna till naturens ljud kan vara rofyllt och bidra till återhämtning. 

Tysta områden är en formulering som använts för områden där ljudmiljön är särskilt viktig. Det kan vara följande områden exempelvis  område i översiktsplan för det rörliga friluftslivet eller andra områden som nyttjas mer frekvent för friluftsliv där naturupplevelsen är en viktig faktor och där en låg bullernivå utgör en särskild kvalitet. 

Kartläggning av områden som är tysta, rofyllda och har en god ljudmiljö kan göras på olika sätt. Lämpligt tillvägagångssätt beror på vilket slags område det är men även syfte, önskvärd detaljeringsgrad, förekommande bullerkällor och tillgängliga underlag. Mer om kartläggning och ljudmiljöer i rekreationsmiljöer kan du läsa här:

God ljudmiljö i rekreationsområden

Kartlägga områden för friluftsliv

Att kartlägga vilka områden som finns för friluftsliv i en kommun ger ett underlag över tillgången till natur för friluftsliv, vilka olika typer av områden för olika typer av upplevelser och aktiviteter som finns och vad som saknas och behöver utvecklas. Kartläggningen är en metod i sju steg.

  1. Etablera arbetsgrupp
  2. Samla in underlag
  3. Kartlägga områdestyper
  4. Värdera områden
  5. Klassificera områden
  6. Visualisera, dokumentära
  7. Följ upp och uppdatera

I steg tre kartläggs alla befintliga naturområden för friluftsliv i olika områdestyper. Exempel på områdestyper är tätortsnära natur, stora områden utan anläggningar för friluftslivet och stora områden med anläggningar för friluftsliv.

Områdena indelade i olika områdestyper  ska presenteras på en karta och är ett delresultat som kan användas i planeringen bland annat i analyser av vad som behöver utvecklas, exempelvis var det finns behov av tätortsnära natur, vilka delar av kommunen som har långt till områden med anläggningar, var leder kan anslutas till kollektivtrafik. Fler exempel hittar du i vägledningen om kartläggning. 

Efter kartläggningen värderas områdena och klassificeras i fyra olika klasser. Det är ett underlag som kan användas för prioriteringar i friluftsplan eller grönplan där även utvecklingsbehoven utreds. 

Kommunal friluftsplan

I en friluftsplan kan kommunen ta ett helhetsgrepp kring friluftslivsfrågorna och ta fram mål för hur friluftslivet ska utvecklas och bevaras inom alla kommunens ansvarsområden. Framgångsfaktorer för arbetet är att det finns ett politiskt beslut att ta fram planen och att det är ett förvaltningsövergripande arbete samt att planen (programmet eller strategin) blir ett tydligt styrdokument som kan integreras i översiktsplanen. 

Friluftsplanen kan innehålla en handlingsplan med åtgärder för att nå målen inklusive vem som ansvarar och tidplan. Den bör också innehålla ett kartunderlag med vilka områden för friluftsliv som ska bevaras och vilka som behöver utvecklas utifrån framtida behov. Planen bör också beskriva utvecklingsinriktningen för natur och friluftsliv, de övergripande strukturerna och sambanden.   

sju-steg.png

Grönplan - helhetsperspektiv på landskapets gröna värden

En kommunal grönplanering tar ett helhetsperspektiv på grönstrukturen, mark- och vattenområden, och ger bra förutsättningar för en hållbar mark- och vattenanvändning.

Grönplanen kan bidra till långsiktigt goda livsmiljöer för alla. De kan hantera olika perspektiv och ge en helhetsbild av naturens värden. Förutom grönskans betydelse för hälsa kan biologisk mångfald och grönskans betydelse för klimatanpassning ingå. Med grönstruktur avses både mark och vattenområden. Områden för människors utevistelse är en del i grönplanen.

Kulturella ekosystemtjänster är alla typer av immateriella funktioner som naturen tillhandahåller. Exempel är olika upplevelsevärden, naturens betydelse för människors hälsa och kognitiva utveckling, rekreation och estetiska värden. Läs mer om kulturella ekosystemtjänster på Boverkets webbplats.

Underlag från kartläggning av områden för friluftsliv kan användas som underlag till grönplanen. Antingen kan kartan och informationen med områden i olika områdestyper (steg 3) användas eller områden som värderats och klassificerats (steg 3-5).

Låt friluftslivet ta plats i översiktsplanen

I enkätundersökningen Sveriges friluftskommun 2023 anger 70% av kommunerna att det har ett avsnitt om friluftsliv i översiktsplanen. Här finns en stor förbättringspotential eftersom det är ett område för människors utevistelse är ett allmänt intresse. 

I översiktsplanen ska kommunen ska visa hur riksintressen enligt miljöbalken tillgodoses. Kommunen ska också i planeringen särskilt beakta behovet av grönområden i och i närheten av tätorter (3 kap. 6 § miljöbalken). Allmänna intressen framgår också av plan- och bygglagen.

Tillgång till natur för friluftsliv och de framtida behoven av områden för friluftsliv kan synliggöras i markanvändningskartan som exempelvis natur- och friluftslivsområden med olika upplevelsekvaliteter/upplevelsevärden och/eller mark- och vattenområden för olika ändamål. 

Utvecklingsområden för friluftsliv bör ingå liksom utvecklingsinriktningen för natur och friluftsliv. Det bör formuleras tydliga strategier och riktlinjer, exempelvis tillgång till områden (närhet), tillgänglighet till områden (kollektivtrafik, gång- och cykel), kvalitet på områden (storlek och kvalitetsaspekter), tillgänglighet i områdena för olika grupper samt skötsel och förvaltning för ett hållbart friluftsliv. Även friluftslivets slitage och negativa påverkan behöver hanteras proaktivt i planeringen. 

Riksintressen för friluftsliv ska tillgodoses i översiktsplanen

Riksintressen för friluftsliv ska tillgodoses i planeringen. Det finns cirka 360 riksintresseanspråk för friluftsliv enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Värdena i dessa områden framgår av värdebeskrivningar som kan laddas ned via kartverktyget skyddad natur. I planeringen ska det också tas hänsyn till riksintresseområden enligt 4 kap. miljöbalken. Läs mer om riksintressen för friluftsliv här. 

Riksintressen för friluftsliv

Boverket har tagit fram en vägledning om friluftsliv i kust och hav: sök på översiktsplanering vid kust och hav friluftsliv på Boverkets webbplats. 

Friluftsliv - PBL kunskapsbanken (boverket.se)

Strategisk miljöbedömning är processen att identifiera, beskriva och bedöma miljöeffekter vid arbete med översiktsplanen. Påverkan och konsekvenser på befolkning och hälsa ska belysas. Naturvårdsverket har tagit fram följande vägledningar: 

Strategisk miljöbedömning – miljöbedömning för planer och program 

Befolkning och hälsa inom strategisk miljöbedömning 

Friluftsliv/rekreation är utpekat som ett användningsområde i de statliga havsplanerna som tas fram av Havs- och vattenmyndigheten och beslutas av regeringen. Havsplanen är vägledande för kommunal planering. Läs mer på Havs- och vattenmyndighetens webbplats, sök på havsplanering. 

Havs- och vattens webbplats (havochvatten.se)

I planering vindkraft kan Naturvårdsverkets tematiska planeringsstöd för friluftsliv och vindkraft användas som stöd.

Nationell strategi för en hållbar vindkraftsutbyggnad

En aspekt för ett hållbart friluftsliv är att resa hållbart. I den kommunala planeringen kan behovet av exempelvis kollektivtrafik och gång- och cykelvägar till friluftslivsområden uppmärksammas. Varje region ansvarar för att upprätta en länstransportplan med satsningar i infrastrukturen i länet och kollektivtrafikmyndigheten tar fram länsvisa kollektivtrafik-försörjningsprogram. Vid samråd och dialog om dessa kan friluftslivets behov lyftas fram.