Sanering av förorenad mark skapar nya möjligheter
Naturvårdsverkets anslag för efterbehandling av förorenade områden hjälper kommuner att finansiera åtgärder på de mest förorenade områdena i landet där det saknas ansvarig. Under 2023 pågick 82 saneringar på de mest förorenade och prioriterade platserna.
Det är alltid den som förorenat ett område som ska ansvara för att det saneras. Men ibland kan ingen ansvarig ställas till svars, exempelvis när föroreningar uppstått innan den svenska miljöskyddslagstiftningen trädde i kraft. Då kan Naturvårdsverket, med hjälp av statlig finansiering, bidra till sanering av områden som bedöms vara en mycket stor risk för miljön och människors hälsa.
Ett problem med föroreningar i mark, vatten och sediment är att dessa sällan syns men ändå riskerar att skada miljön eller människors hälsa. Om dessa områden inte saneras riskerar föroreningarna dessutom att sprida sig och ge upphov till nya förorenade områden.
– Förekomsten av förorenade områden riskerar även att hämma samhällsutvecklingen. Tack vare sanering kan vi använda marken till mycket annat, som bostäder, förskolor, badplatser eller parker, säger Mari-Helen Westlund, handläggare på Förorenade områdesenheten på Naturvårdsverket.
Ett exempel på ett område där föroreningarna går långt tillbaka i tiden är Beckholmen, en liten ö, utanför Djurgården i Stockholm. Tidigare var ön full av tjära och farliga tungmetaller. Gifterna på Beckholmen var gamla och kunde spåras tillbaka till 1600-talet då det fanns både becksjuderi och varvsverksamhet på ön. Efter omfattande utredningar och undersökningar klassades Beckholmen som riskklass 1, som innebär en mycket stor risk för att både människor och miljö kan ta skada.
– Höga halter av föroreningar fanns över hela ön. I den ytliga jorden hittades tungmetaller som arsenik, kvicksilver, bly, koppar och zink, och lite längre ned tjära , berättar Magdalena Gleisner, handläggare på Naturvårdsverket.
Nytt liv för nya generationer
Saneringen pågick under fyra år. Totalt fraktades 100 000 ton förorenade massor bort och ersattes med lika mycket ny, ren jord. Åtgärdsmålen är uppfyllda, och spridningen från marken har minimerats som planerat. Sedimenten utanför ön är dock fortfarande en källa till föroreningsspridning. Den totala saneringskostnaden landade på 218 miljoner kronor där 98,5 procent bekostades av Naturvårdsverkets anslag och 1,5 procent av Kungliga Djurgårdens Förvaltning.
Idag är Beckholmen återigen en ö som sjuder av liv. I de västra och östra dockorna renoveras kulturhistoriska segel- och ångfartyg. Här finns en sjöbefälsutbildning, ett segelmakeri, en restaurang och nya bostäder som är inbäddade i grönska. Stockholms stad genomför fortfarande tillsyn på området för att säkerställa att liknande skador inte uppstår igen.
– Tack vare den här åtgärden så har vi kunnat förhindra att föroreningar fortsätter att spridas från land. Även vattnet runt holmen hade nämligen tagit emot stora mängder läckande miljögifter. Vi har också kunnat skydda en värdefull kulturhistorisk miljö, säger Magdalena Gleisner.
Riskområden ska saneras
Målet är att sanera alla riskområden i Sverige. Naturvårdsverket har tagit fram en nationell plan för att se till att detta görs på de mest prioriterade och förorenade områdena i landet.
– Det är viktigt att få bort miljögifterna från alla dessa områden så att de platserna kan användas till annat. För att ta tillvara våra begränsade naturresurser så måste vi tänka på det cirkulära kretsloppet och ge nytt liv till områden som tidigare betraktats som farliga platser, säger Mari-Helen Westlund.
Anslaget för efterbehandling 2023
Naturvårdsverkets anslag för efterbehandling finns till för att förorenade områden ska kunna saneras så att de inte längre riskerar att skada miljön eller människors hälsa. Under 2023 pågick 82 saneringar av förorenad mark bekostade av Naturvårdsverkets anslag. Utöver de pågående saneringsåtgärderna så genomfördes 85 utredningar under 2023.
Hittills har Naturvårdsverket bidragit till att 199 av Sveriges mest förorenade områden, i riskklass 1 och 2 och även enstaka riskklass 3, har sanerats.
Fram till och med 2023 har även 3 716 områden sanerats genom tillsyn. Detta handlar om samtliga typer av förorenade områden, oavsett riskklass, och har bekostats av ansvariga, exempelvis av den som förorenat eller den som köpt förorenad mark i syfte att använda den för andra ändamål efter saneringen. Saneringarna har skett med hjälp av tillsyn från bland annat kommuner och länsstyrelser.
Exempel på områden som sanerats med medel från Naturvårdsverket
Några exempel på tidigare förorenade områden som sanerats med hjälp av medel från Naturvårdsverket är:
- Fredriksskans i Kalmar kommun: Deponi i centralt område som blev bostadsområde.
- Skyttemossen i Vetlanda kommun: Deponi i centralt område som blev bostadsområde.
- Gävle gasverk/Stenborgskanalen i Gävle kommun: Gammalt gasverk som blev strövområde och kulturcenter.
- BT Kemi i Teckomatorp i Svalövs kommun: Bekämpningsmedelstillverkning som blev strövområde.
- Pukebergs glasbruk i Nybro i Kalmar län: Fortsatt glasbruk, skola, skydd av äldre bruksmiljö med kulturhistoria och restaurang.
- Köpmanholmen Örnsköldsviks kommun: Före detta pappersbruk som idag används för hamnverksamhet.
- Vinterviken i Stockholm: Tidigare dynamittillverkning (Alfred Nobel) som blivit strövområde med mera.
Områden prioriteras utifrån riskklassning
För att avgöra vilka områden i Sverige som ska prioriteras för sanering delas de in i olika riskklasser. I riskanalysen görs en översiktlig bedömning av de risker för människors hälsa och miljön som det förorenade området kan innebära idag och i framtiden. Riskklasserna, och antal förorenade områden utifrån dem, ser ut som nedan:
- Riskklass 1: Mycket stor risk för människors hälsa och miljön (cirka 1 200).
- Riskklass 2: Stor risk för människors hälsa och miljön (cirka 8 500).
- Riskklass 3: Måttlig risk för människors hälsa och miljön (cirka 11 500).
- Riskklass 4: Liten risk för människors hälsa och miljön (cirka 6 000).