Förorenade områden - ett problem för miljö och hälsa
Förorenade områden är större eller mindre mark- eller vattenområden, byggnader och anläggningar som innehåller hälso- och miljöfarliga ämnen. De måste därför utredas och vid behov saneras, eller efterbehandlas, innan området kan användas till annat.
Många förorenade områden bidrar redan idag till betydande negativa miljöeffekter och är också ett framtida hot mot människors hälsa och miljön. Människors hälsa kan påverkas när vi exponeras av giftiga ämnen som till exempel sprids via luft, damm, dricksvatten och ytvatten. Föroreningarna påverkar också förutsättningarna för väl fungerande ekosystem och den biologisk mångfalden, på land och i grund- och ytvatten.
Vid misstanke om föroreningar i ett område behöver en utredning och riskbedömning göras utifrån hur marken används. Om föroreningarna riskerar att skada människors hälsa eller miljön, behöver dessa åtgärdas. Riskerna kan åtgärdas på olika sätt, och beroende på vad marken ska användas till så kan viss förorening lämnas kvar utan att riskerna blir oacceptabla. Detta kan dock innebära att ytterligare saneringsåtgärder kan behöva göras, om markens användning i framtiden ändras.
I första hand ska den som förorenat marken stå för saneringskostnaden, men om ingen ansvarig finns kan kommuner eller andra myndigheter, via länsstyrelserna, få hjälp med statlig finansiering till sanering från Naturvårdsverket.
Många platser i Sverige kan vara förorenade
Länsstyrelserna har identifierat drygt 86 000 platser i Sverige där miljöfarlig verksamhet finns eller har funnits och där förorenade områden kan förekomma. Ungefär 1 200 av dessa bedöms ha mycket stor risk för människors hälsa och för miljön (riskklass 1). Ytterligare 8 500 områden bedöms ha en stor risk (riskklass 2). De här områdena bedöms vara mest prioriterade att utreda och vid behov åtgärdas.
De flesta föroreningarna kommer från den period när landet genomgick en stor industrialiseringsvåg, samtidigt som det varken fanns miljölagar eller så stor kunskap om kemikaliers och andra ämnens risker för människor och miljö. Det kan vara lämningar från kemisk industri, träimpregnering, massa- och pappersindustri, varv, glasbruk, gruvhantering eller kemtvättar. Farliga ämnen har även spridits i modern tid, till exempel PFAS.
De vanligaste föroreningarna är tungmetaller (till exempel bly, zink, koppar och krom), oljeföroreningar och polycykliska aromatiska kolväten som kan vara restprodukter från processindustri och förbränning. PCB, kvicksilver och dioxin är andra välkända och farliga ämnen. Många industrier, som sågverk och pappersbruk, har legat längs kusten vilket bidragit till föroreningar i Östersjön.
Exempel på förorenade områden
- En sjö där en industri under många år släppt ut avloppsvatten som innehållit kvicksilver. Stora mängder kvicksilver har under årens lopp samlats på sjöns botten och tas upp av växter och djur i sjön. En vattentäkt som ligger nedströms hotas.
- En gammal soptipp. Miljögifter från tippen förorenar grundvattnet i närliggande brunnar och orsakar skador på fisken i en närliggande sjö.
- Ett gammalt industriområde där man genom spill och läckage fått ut giftiga ämnen i marken. Nu vill man bygga bostäder där, men halterna av miljögifter är för höga för att detta ska kunna tillåtas.
- Vid en nedlagd bensinstation har marken förorenats av olja och bensin till följd av till exempel spill vid bränslepåfyllning och läckage från ledningar.
- Ett skjutfält med höga halter tungmetaller från ammunition.
- Brandövningsplatser där man använd brandsläckningsskum med PFAS. Kan hota vattentäkter och brunnar.
Vår mark förstörs på många olika vis
Föroreningar av olika slag, till exempel efter tidigare industrier, är ett av många sätt som mark förstörs på.
Andra saker som kan hota markhälsan är minskade halter av organiskt kol, minskad biologisk mångfald, hårda ytor som asfalt och stensättning, ras, skred och översvämningar.
Föroreningar sprids till vattnet
I Sverige har vi ett relativt opåverkat yt- och grundvatten. Det är ovanligt ur ett internationellt perspektiv, och en stor tillgång för landet. Men miljögifter från förorenade områden kan sprida sig. Att minska och förebygga den kemiska påverkan på vattnet är därför ett viktigt skäl för arbetet med efterbehandling av förorenade områden. Det som är en outnyttjad resurs idag kanske ska användas som dricksvatten i framtiden.
Att inte vattnet förorenas är viktigt även för växter och djur som lever i sjöar, vattendrag och hav. När föroreningar har hamnat i vattendrag kan de spridas både snabbt och långt, och påverka ekosystem inom stora områden.
Förorenade områden är en av många källor till farliga ämnen
Människor utsätts för föroreningar på många olika sätt. Några exempel är via luften, maten, olika produkter och i arbetsmiljön. Det finns gränsvärden för hur stor dos av olika ämnen en människa kan utsättas för utan att risken anses oacceptabel. När vi bedömer risken att människor påverkas negativt av förorenade områden är utgångspunkten att dessa inte ska bidra till exponering som motsvarar hela den dosen.
Vikten av långsiktighet
Vid bedömning av miljö- och hälsorisker från förorenade områden är det viktigt att ha både ett kort och ett långt tidsperspektiv. Med ett långt tidsperspektiv menas i de här sammanhangen flera generationer.
Vad kan hända om vissa föroreningar lämnas kvar? Hur långsiktiga är saneringsåtgärderna som planeras? Hur kan markanvändningen tänkas förändras i framtiden? Det är viktigt att veta vad som finns i marken vid planering av hur den ska användas. Det som är parkering i dag kanske ska bli en lekplats i morgon.
En annan aspekt att ta hänsyn till är klimatförändringarna. Förändringar i klimatet kan orsaka andra spridningsförutsättningar, som behöver tas hänsyn till vid riskbedömning och val av saneringsåtgärd.