Statlig finansiering av efterbehandling
I första hand ska den som förorenat mark stå för att den saneras, eller efterbehandlas, och kostnaden för det. Om ingen ansvarig finns kan kommuner eller andra myndigheter få hjälp med statlig finansiering eftersom åtgärderna är mycket kostsamma.
Det är Naturvårdsverkets som fördelar pengar för efterbehandling av förorenade områden. Ansökan görs via länsstyrelserna.
Eftersom många av de allvarligaste föroreningarna skedde innan den 1 juli 1969, då den första miljöskyddslagen kom, är det vanligt att det inte längre finns någon som kan hållas ansvarig och som ska betala för de åtgärder som krävs. Åtgärderna är ofta mycket dyra, vilket gör det svårt för kommunerna att bekosta dem utan hjälp med finansiering.
Så fungerar processen med ansökan
Kommuner kan ansöka om statlig finansiering för utredning och åtgärd hos länsstyrelsen som samordnar och prioriterar arbetet regionalt. Länsstyrelsen ansöker i sin tur om finansiering hos Naturvårdsverket, vars uppgifter är att samordna arbetet nationellt; prioritera bland de högst prioriterade områdena att åtgärda och därefter fördela anslaget.
Anslaget kan också användas för att åtgärda förorenad mark som ska användas till bostadsbyggande. För det gäller samma krav på att det inte finns någon ansvarig (helt eller delvis) som ska och kan bekosta åtgärderna.
Så här går processen till:
- Identifiering – hitta platser som kan vara förorenade
- Inventering – platsbesök, utredningar, provtagningar
- Riskklassning i klass 1–4
- För objekt i riskklass 1 och 2 kan kommuner ansöka om finansiering för utredningar och åtgärderhos länsstyrelsen
- Naturvårdsverket beslutar om finansiering
- Kommunen upphandlar resurser
- Åtgärden utförs
Så prioriterar vi för att pengarna ska göra störst nytta
Enligt en inventering av länsstyrelserna är cirka 9 700 områden klassade med mycket stor eller stor risk för människors hälsa och för miljön (riskklass 1 och 2). Dessa behöver därför utredas och vid behov åtgärdas. För att prioritera rätt har Naturvårdsverket tagit fram en nationell plan som innehåller principer för hur dessa områden ska prioriteras.
Planen kompletteras varje år med en fördelningsplan och en arbetsplan. Fördelningsplanen är en översikt över hur anslaget ska fördelas under året. Arbetsplanen består av tabeller som redovisar alla pågående och planerade åtgärdsprojekt med fördelning över olika år.
Bra planering ger ökad åtgärdstakt och effektivitet
Med hjälp av arbetsplanen och fördelningsplanen får Naturvårdsverket ett jämnare flöde av ansökningar från länsstyrelserna. Det blir lättare att planera in projekt av olika storlek och kostnad, med tidplaner och budgetar som "klaffar" med varandra, vilket gör det enklare att fylla ut anslaget och samtidigt använda det där det gör mest hälso- och miljönytta. Det bidrar i sin tur till att öka åtgärdstakten.
Länsstyrelserna kan ha framförhållning i sina ansökningar och planera tid och budget så att de är startklara med budgetering och personal när det blir "deras tur". Kommuner kan också planera sina resurser i god tid. Det leder till att fler objekt kommer in i åtgärd och blir genomförda så att anslaget används så effektivt som möjligt.