Hållbar konsumtion och produktion

Varje år utvinns stora mängder naturresurser från den svenska naturen. Resurser som antingen används inom landet eller går på export. Sverige importerar även stora mängder material och varor varje år. Importen består av såväl slutprodukter (till exempel kläder, skor och elektronik) som insatsvaror (till exempel råvaror, delkomponenter och energi) och tjänster (till exempel transporter och banktjänster), som behövs för att producera varorna vi använder i Sverige.

Den totala materialkonsumtionen i Sverige fortsätter att öka per person från redan höga nivåer vid en internationell jämförelse. År 2022 konsumerades totalt 258 miljoner ton material i Sverige, vilket innebär att materialkonsumtionen ökat med runt 25 procent sedan år 2010. Utslaget per person så motsvarar materialkonsumtionen ca 24,6 ton per person och år, vilket är 11 ton mer än Eu-genomsnittet (2022).

Internationella resurspanelens (IRP) rapport från 2024 visar på att användningen av naturresurser globalt har ökat nästan fyra gånger under de senaste 50 åren och fortsätter växa med 2,3 procent per år. Trenden är att de ökande uttagen av naturresurser leder till en alltmer negativ påverkan på både klimat och ekosystem över tid. Om inget görs och utvecklingen fortsätter som hittills, är det sannolikt att resursanvändningen globalt ökar med minst 60 procent till 2060 jämfört med 2020 års nivå. En sådan ökning vore en katastrof för planeten.

Vår konsumtion av varor och tjänster utgör en viktig bas i samhället. Samtidigt finns baksidor, som ökad miljö- och klimatpåverkan och ökade avfallsmängder. Så gott som all miljöpåverkan kan i slutändan kopplas till någon form av konsumtion.

Den svenska konsumtionen har ökat över tid och enligt Konjunkturinstitutets långsiktskalkyl till 2030 är en fortsatt ökning att vänta. Mellan åren 2012–2022 har den privata konsumtionen ökat med 23 procent, vilket innebär att vi köpte 23 procent mer och/eller dyrare varor och tjänster under 2022 jämfört med 2012 (fasta priser = inflationen kompenserad).

Svensk konsumtion påverkar miljön inom och utanför Sveriges gränser. Andra länders konsumtion påverkar även vår livsmiljö som till exempel klimatet. Det krävs kraftiga insatser för att minska miljöpåverkan från den svenska konsumtionen.

År 2021 var Sveriges konsumtionsbaserade klimatutsläpp 88 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket motsvarade 8 ton per person och år. 64 procent av utsläppen uppstod utomlands. För att nå generationsmålet räcker det inte med att utsläppen inom Sveriges gränser minskar. Målet understryker att utsläppsminskningarna i Sverige inte får ske på bekostnad av miljö och hälsa i andra länder. Med andra ord så behöver vi även minska utsläppen som vår konsumtion ger upphov till i andra länder.

Parisavtalet slår fast att den globala genomsnittliga temperaturökningen ska hållas väl under två grader och att man ska sträva efter att begränsa den till 1,5 grader. De svenska konsumtionsbaserade utsläppen har minskat sedan 2010 från cirka 10,5 ton till 8 ton koldioxidekvivalenter per person och år, men för att kunna uppnå generationsmålet och miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan bör de globala utsläppen vara i genomsnitt högst 1 ton koldioxidekvivalenter per person och år till 2050.

För att komma till rätta med problemen som vår konsumtion orsakar, behövs en omställning till mer hållbar konsumtion som inkluderar nya mer hållbara affärsmodeller, i Sverige såväl som globalt. I den internationella resurspanelens senaste rapport nämns särskilt att åtgärder riktade mot råvaruutvinning och produktion måste kompletteras med riktade åtgärder mot efterfrågesidan dvs konsumtionen. Europeiska Miljöbyrån (EEA) har tagit fram en rapport som konstaterar att ohållbar konsumtion kräver en grundläggande förändring av våra produktions- och konsumtionssystem i och utanför Europa. En sådan förändring kräver att man undersöker vilka förutsättningar och vägar som finns för hållbar och cirkulär konsumtion i Europa.

För konsumenter, privata såväl som verksamheter, har priset ofta en betydande roll där låga priser på nyproducerade produkter kan utgöra ett hinder för mer hållbara val, exempelvis när det gäller valet mellan att hyra, reparera eller köpa begagnade varor i stället för att köpa nya produkter. Många konsumenter upplever dessutom att det finns mervärden med en ny produkt jämfört med en begagnad, som kan göra begagnade varor mindre attraktiva. För offentliga konsumenter som i upphandlingar ofta utvärderar på pris kan det vara svårt att motivera mer kostsamma investeringar med att de är hållbara.

Upphandlingsmyndigheten har tagit fram hållbarhetskriterier för mer hållbara och cirkulära upphandlingar, men incitament behövs för att öka användningen av dessa kriterier. För att privata och offentliga konsumenter ska göra mer hållbara val är det angeläget att det inte bara är lätt att göra rätt utan också svårt att göra fel ur ett miljö- och hälsoperspektiv.

De stora hindren och utmaningarna i att åstadkomma beteendeförändring och forma nya beteenden består oftast av att bryta gamla vanor hos människor och verksamheter.

I Sverige har vi Miljömålen som består av ett generationsmål och 16 miljökvalitetsmål. Miljömålen utgör den nationella grunden för Sveriges miljöarbete. De beskriver det tillstånd i den svenska miljön som miljöarbetet ska leda till. Till miljömålen finns också ett antal etappmål. Miljökvalitetsmålen och etappmålen följs upp årligen och en fördjupad utvärdering görs en gång per mandatperiod för den sittande regeringen.

Hösten 2015 antog FN:s medlemsstater Agenda 2030 för hållbar utveckling. Det globala hållbarhetsmålet nr 12 i Agenda 2030 handlar om att säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster. En hållbar konsumtion och produktion innebär en effektiv användning av resurser, hänsyn till ekosystemtjänster som är nödvändiga för försörjningen samt minskad påverkan från farliga kemikalier. Varje lands regering beslutar hur de globala målen införlivas i nationella planeringsprocesser, politik och strategier.

Utöver miljömålen och de globala hållbarhetmålen arbetar Sverige för målsättningar som tas fram inom samarbetet i EU. EUs gröna giv är en plan för att göra Europa klimatneutralt till 2050. Målet är att minska utsläpp, skydda naturen och skapa hållbar tillväxt. Initiativet främjar ren energi, cirkulär ekonomi och hållbara transporter, samtidigt som det skapar jobb och skyddar medborgarnas hälsa och välfärd.

Vi behöver ställa om till ett resurseffektivt och giftfritt samhälle. Det innebär att i en cirkulär ekonomi bidrar alla aktörer i hela produktvärdekedjan till att hålla kvar resurserna i samhällets kretslopp så länge som möjligt. Först när produkterna är uttjänta ska de plockas isär och materialåtervinnas på ett säkert sätt.

Det gäller att med rätt design se till att alla steg från utvinning av råvara till produktions- och konsumtionsleden blir mer hållbara. Produkter som sätts på marknaden bör därför vara anpassade för giftfria och resurseffektiva kretslopp. Särskilt farliga ämnen behöver fasas ut och tillgången till information om farliga ämnen i material, produkter och varor förbättras.

Tillgång och efterfrågan på återvunnen råvara av god kvalitet behöver öka. Men för att öka resurseffektiviteten, förebygga avfall och minska produktionens och konsumtionens negativa miljöpåverkan så räcker det inte enbart med att material i större utsträckning cirkuleras. Det krävs även en minskad materialomsättning. Det handlar om att frikoppla den ekonomiska tillväxten från materialkonsumtionen.

Nya hållbara och cirkulära affärsmodeller behöver utvecklas så att produkter av god kvalitet gör det möjligt att de användas i samhället så länge som möjligt. Övergången till cirkulära affärsmodeller är central för att minska behovet av primära resurser, inom t.ex. stål-, kemi- och cementindustrin. Samhälle, näringsliv och konsumenter behöver tillsammans agera för utveckling och efterfrågan av fler hållbara och cirkulära affärsmodeller som kombinerar affärsutveckling med hållbarhet.

För att komma till rätta med problemen som vår konsumtion orsakar, behövs en omställning till mer hållbar konsumtion som inkluderar nya mer hållbara och cirkulära affärsmodeller, i Sverige såväl som globalt. I den internationella resurspanelens senaste rapport nämns särskilt att åtgärder riktade mot råvaruutvinning och produktion måste kompletteras med riktade åtgärder mot efterfrågesidan dvs konsumtionen.

Utvecklingen av mer miljömässigt hållbara produkter och affärsmodeller behöver gå hand i hand med nya konsumtionsmönster så att vi använder de produkter som finns på ett mer resurssmart sätt.

Offentliga aktörer bör gå före och visa vägen genom att ställa tuffa miljö- och klimatkrav på varor och tjänster vilket är en förutsättning för att främja mer hållbara affärsmodeller.

Relevanta aktörer inom näringslivet kan bidra till att hjälpa konsumenter att göra mer hållbara val genom att utveckla mer hållbara affärsmodeller, erbjuda ett grönt utbud och bra miljöinformation. Dessutom behöver priset anpassas för att skapa incitament som motiverar till mer hållbara val i köpögonblicket.

Genom information om varors innehåll och hur man tar hand om varan möjliggörs miljöanpassade konsumtentval som

• mer miljövänlig och klimatsmart produktion
• förlängd användning av varor genom rätt skötsel.

Konsumenter kan bidra till mer hållbar konsumtion genom att efterfråga mer hållbara affärsmodeller som att välja miljömärkta varor och begagnat varor, tjänster för att uppgradera, vårda och reparera och bidra till att lämna vidare varor till både återanvändning och materialåtervinning. Den enskilde konsumenten är inte den som kan eller ska lösa hela problemet, men konsumenters agerande är en del av lösningen. Konsumenters insatser kan göra det möjligt att komma längre än vad lagstiftningen ensam kan göra.