Läget för biologisk mångfald i Sverige
Precis som i stora delar av världen är tillståndet för flera arter och naturtyper i Sverige allvarligt. Läget är därmed kritiskt, även för Sveriges biologiska mångfald. I många fall går utvecklingen dessutom åt fel håll.
Flera naturtyper och djur har dålig så kallad bevarandestatus och hotas av alltifrån igenväxta gräsmarker till avverkning av skog. Arter som bedöms ha en risk att dö ut hamnar på Rödlistan för hotade arter.
Av de svenska naturtyper och arter som ingår i EU:s art- och habitatdirektiv, för att de anses vara värda att skydda, har bara 20 procent av naturtyperna och 40 procent av arterna gynnsam bevarandestatus. Gynnsam bevarandestatus innebär att förutsättningarna är tillräckliga för att naturtyperna och arterna ska kunna finnas kvar på lång sikt. Naturtyper med gynnsam bevarandestatus finns framför allt i fjällen där användningen av marken är mindre intensiv än på andra ställen.
Situationen är allvarligast för slåtterängar och naturbetesmarker i odlingslandskapet samt för olika naturtyper i skog och hav. De naturtyper som inte har gynnsam bevarandestatus är livsmiljöer för många olika arter som riskerar att försvinna eller försvagas om deras livsmiljöer inte finns kvar. Sämst bevarandestatus har fjärilar och skalbaggar som framför allt lever i våra gräsmarker som betas eller slås eller i skogens olika naturtyper.
Arter som har förhållandevis god bevarandestatus finns bland däggdjur, trollsländor och många kärlväxter.
Att det ska finnas ett rikt växt- och djurliv är ett av Sveriges miljömål. Läs mer om miljömålet här:
Vad påverkar naturtyperna och arterna?
Odlingslandskapets värdefulla gräsmarker hotas av att de växer igen. I skogen avverkas nyckelbiotoper – viktiga områden som behövs för att hotade eller sällsynta arter ska kunna överleva. Det råder även brist på skogar med lång kontinuitet, det vill säga skogar som har vuxit länge på samma plats och aldrig avverkats, och som har naturliga störningar av till exempel översvämning och bränder.
Marina naturtyper påverkas av övergödning och kommersiellt fiske. I många sjöar, vattendrag och våtmarker har vattenreglering, dikning och övergödning orsakat igenväxning, störda hydrologiska förhållanden och hindrat många arters naturliga vandringar. Förekomsten av främmande invasiva arter som hotar den biologiska mångfalden fortsätter att öka.
Odlingslandskap som växer igen och avverkning av skog har stor negativ påverkan på den biologiska mångfalden. Drygt 1400 rödlistade arter hotas negativt av igenväxning och även omkring 1400 rödlistade arter påverkas av skogsavverkning.
Läget med den biologiska mångfalden
I den senaste fördjupade utvärderingen (2023) av våra nationella miljömål finns en analys av nuläget samt förslag på olika åtgärder för att hejda den pågående förlusten av biologisk mångfald i Sverige.
Andelen rapporterade påverkansfaktorer och hot för naturtyper och arter utifrån EU:s lista i rapporteringsformat och vägledning.
Rödlistade arter
Kunskap om vilka arter som minskar i antal eller utbredning är nödvändig för att vi ska veta var naturvårdsinsatser behövs. Det är SLU Artdatabanken som tillsammans med sina expertkommitter tar fram Sveriges rödlista. Rödlistan är en bedömning och sammanställning över enskilda arters risk att dö ut i Sverige och ger överblick över arternas tillstånd.
