Miljöbrott i samband med avfallshantering

De främsta anledningarna till att brott begås inom avfallshantering är en kombination av följande faktorer:

• Hög vinstmöjlighet.
• Relativt låg risk för att brotten upptäcks.
• Brotten är svåra att utreda och straffen är relativt låga.

De höga vinsterna beror på flera saker. Avfallshantering är hårt reglerat för att det behövs en omställning till ett samhälle där verksamheter tar hand om avfall och använder materialet igen. Det är dyrt. Det gör att kriminella kan ta betalt för den dyra hanteringen, men välja att istället hantera avfallet illegalt och få ut stora vinster. Det finns också avfall som har ett högt marknadsvärde och därför säljs illegalt.

Låg risk för att brotten upptäcks beror bland annat på att brott främst upptäcks genom den tillsyn som sker av kommuner. Ju mer tillsyn som görs desto fler brott upptäcks. Men olika aktörer har olika kapacitet att genomföra tillsyn och det skiljer sig mycket från kommun till kommun. Brotten kan exempelvis bestå av att avfall tippas illegalt i naturen, dumpas i havet eller grävs ner vilket innebär att de kan vara svåra att upptäcka.

Brotten är också svåra att utreda då de ofta inbegriper affärsupplägg med många aktörer samt att avfall är svårt att identifiera, följa och uppskatta mängden. Exempelvis kan det inom en avfallslagringsverksamhet vara svårt att bedöma hur länge ett avfall legat på platsen eftersom olika avfall kan se mycket lika ut. Avfall kan också exporteras illegalt till länder med svagare miljölagstiftning och sämre kontrollsystem.

Avfallsbrottslighet riskerar att skada såväl miljön som människors hälsa, både på kort och lång sikt.

Avfall som inte hanteras korrekt medför en stor risk för att miljöfarliga ämnen sprids och förorenar vår mark-, vatten- och luftmiljö. Det har också en negativ påverkan på klimatet. En illegal hantering av avfall leder bland annat till

• utsläpp av metangaser som bildas vid nedbrytning av avfallet
• negativ påverkan på ekosystemtjänster, det vill säga viktiga funktioner som finns och behövs i naturen, som biologisk mångfald, grundvatten etc.
• förlorade resurser eftersom avfallet hade kunnat sorteras, återvinnas och kommit till nytta i samhället.

När stora mängder avfall har legat länge ökar risken att det självantänder. När avfall brinner är det ofta svårt att släcka. Det sker också omfattande utsläpp av farliga ämnen som dioxiner, PAH och PCB. Utöver att gifter hamnar i luften kan det även spridas farliga ämnen i det vatten som använts för att släcka branden. Personer i närheten kan också utsättas för farliga brandgaser.

Det är flera myndigheter och aktörer som arbetar med att förebygga och minska brottsligheten inom avfallshantering.  Tre regeringsuppdrag redovisades mellan 2022-2024:

Minska risken att systemet med anmälningsplikt utnyttjas för avfallsbrottslighet

Resursbehov för att förebygga, upptäcka och stävja avfallsbrottslighet

Kriteriet yrkesmässig och om kriterier vid prövning av tillstånd för avfallstransport

Naturvårdsverket har även ett pågående regeringsuppdrag för att minska brottsligheten, har också tagit fram vägledning och är sammankallande till Miljöbrottsrådet. 

Det handlar dels om ett uppdrag som Naturvårdsverket samordnar med Kustbevakningen, Polisen, Tullverket, Åklagarmyndigheten samt länsstyrelserna i Gävleborg, Norrbotten, Stockholm, Skåne och Västra Götaland. Uppdraget går ut på att utveckla det myndighetsgemensamma arbetet mot avfallsbrottslighet genom att bland annat identifiera problem i nuvarande system och föreslå åtgärder för att förbättra och effektivisera arbetet. I mars 2024 lämnades en delredovisning av uppdraget, som ska slutredovisas 2026.

Utveckla den myndighetsgemensamma satsningen mot avfallsbrottslighet

Nyhet om delredovisningen: Nya åtgärder mot avfallsbrottslighet föreslås

Naturvårdsverket och länsstyrelsen har tagit fram vägledning till tillsynsmyndigheterna om hur man kan bedriva tillsyn mot illegal avfallshantering:

Illegal avfallshantering

Naturvårdsverket är även sammankallande i Miljöbrottsrådet och där sitter representation från Åklagarmyndigheten, Länsstyrelserna, Brottsförebyggande rådet och Polismyndigheten. Under rådets regi tas en utbildning om miljöbrottsarbete fram riktat till alla myndigheter som arbetar med miljöbrott.

Sedan september 2024 pågår en rättegång mot flera personer som står åtalade för olika typer av miljöbrott och ekobrott kopplade till återvinningsföretaget Think Pink. Rättegången är planerad att pågå till juni 2025. 

Naturvårdsverket har två olika roller under den här rättegången. Det ena är en roll som expert och här deltar så kallade expertvittnen från myndigheten. Naturvårdverket har här i uppgift att till exempel förklara hur lagstiftningen ser ut på området och hur ett företag borde agera för att följa lagstiftningen. 

I den andra rollen företräder vi staten med ett skadeståndsanspråk riktat mot företrädarna för det åtalade bolaget. Enligt lagstiftningen ska den som förorenat betala för att återställa marken, här Think Pink och markägaren. Naturvårdsverket har via en bidragsförordning viss möjlighet att på förorenarens bekostnad (rättelse på felandes bekostnad) bistå länsstyrelser och kommuner med medel för att minska en akut miljöskada som exempelvis påverkar en vattentäkt. 

Så länge som rättsprocessen pågår kan vi inte svara på en del frågor som berör bevismaterial som ska behandlas i rättegången. Det är ett stort antal vittnen som ska höras och det är viktigt att domstolen får arbeta i fred. 

Vi får frågor om brunnar och sjöar i närheten av platser där det dumpats avfall. Här får vi hänvisa till kommunens miljö- och hälsokontor. De kan svara på vilka prover som tagits eller som eventuellt kommer att tas för att undersöka om avfallet har påverkat omkringliggande vatten samt om det utgör en risk för boendes hälsa eller miljön.   

Vi får även frågor om möjlig statlig finansiering för att ta hand om fler platser som förorenats.  Där hänvisar vi vidare till länsstyrelsen. Det är upp till länsstyrelserna att skicka in en ansökan för Naturvårdsverket att granska innan vi kan bevilja/uttala oss.