Nedskräpning

Det är olagligt att skräpa ner i Sverige. Den som skräpar ner kan få böter eller fängelse, beroende på hur allvarlig och omfattande nedskräpningen är. Vid mindre allvarliga fall kan polisen direkt skriva ut en bot på 800 kronor.  

Från 1 januari 2022 gäller även boten för den som slänger småskräp på marken, som till exempel cigarettfimpar, tuggummin eller godispapper.  Det är enligt 15 kap. 26§ Miljöbalken som redovisar att det är förbjudet att skräpa ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till. 

Kommunen ansvarar för att städa upp nedskräpningen i stora delar av landets tätorter där kommunen har renhållningsansvar enligt lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning. Längs allmänna vägar och vid rastplatser är det Trafikverket som håller rent. Ansvaret för omfattande nedskräpning i naturen skiljer sig åt beroende på situation och plats. Övergivna bilar tar till exempel kommunen, Trafikverket och Polismyndigheten hand om.  

Förutom att nedskräpning är ett miljöproblem så kostar städningen av nedskräpade platser samhället. För år 2022 bekostade kommunerna i Sverige 430 miljoner kronor totalt för att städa upp skräp på de platser som kommunen har renhållningsansvar.

Kommuner har en skyldighet att till Naturvårdsverket rapportera sina städkostnader och därför kommer myndigheten ha uppgifter framöver på vad nedskräpningen kostar för kommunerna.  

De redovisade kostnader utgör ett underlag till nedskräpningsavgifterna. Avgifterna ska betalas av producenter för vissa engångsplastprodukter som ersättning till kommunen för städning av dessa engångsplastprodukter.

Nedskräpningsavgifter för vissa producenter.

Naturvårdsverket har under 2023 genomfört en nationell skräpmätning. Resultatet visar att nio av tio skräpartiklar är engångsprodukter av olika slag. Cigarettfimpar svarade för så mycket som 48 % när man räknar i antal, alltså nästan hälften av allt skräp.

Mätningen visade också att två tredjedelar av skräpet på våra gator och torg samt i våra parker innehåller plast. Den vanligaste kategorin inom plast förutom fimpar är flexibla omslag vilket bland annat är förpackningar för godis, glass och snacks men även plastbestruket papper som hamburgerpapper.

1. Fimpar, 48 %
2. Portionssnus, 17 %
3. Engångsplast (exklusive fimpar), 15 %

(mätt i antal, i procent av totala mängden skräp)

1. Plast, 66 %
2. Övriga material, t.ex portionssnus, tyg, trä, bambu, organiskt, 21 %
3. Papper/kartong, 7 %
4. Metall, 4 %
5. Glas, 2 %

 (mätt i antal, i procent av totala mängden skräp)

Läs mer om den nationella skräpmätningen.

Sverige tillsammans med alla EUs medlemsländer arbetar med flertalet åtgärder för att minska engångsplasten i vår miljö. År 2019 fattade EU beslut om ett så kallat engångsplastdirektivet som innehåller regler för hur medlemsländerna ska komma till rätta med vissa plastprodukters negativa påverkan på miljön.  Vissa engångsartiklar av plast förbjuds medan andra ska minska i förbrukning. Andra åtgärder och förändringar är produktmärkning, informationsåtgärder, nationella minskningsmål, ökade insamlingsmål och utökat producentansvar genom nedskräpningsavgifter.

Engångsplast och andra engångsprodukter 

Under senare år har skräpet i våra havsmiljöer uppmärksammats. Majoriteten av skräpet i våra marina miljöer följer med åar och vattendrag på land och rinner ut i sjöar och hav. Det kallas marint skräp. Även skräp på stränder är marint skräp.  

Plast är det vanligaste skräpet i haven. Plast bryts ner väldigt långsamt och kan skada miljön under hela nedbrytningsprocessen – från ursprungsprodukt till mikroplaster.  

Marint skräp - Plast och konsekvenser av nedskräpning i haven - Havsmiljö - Miljöpåverkan - Havs- och vattenmyndigheten (havochvatten.se)

Nedskräpning från plast