Farligt avfall från Sverige påverkar människor och miljö utanför EU

Granskad: ‎den ‎12‎ ‎januari‎ ‎2024

Uppemot 25 procent av alla transporter av farligt avfall är illegala, enligt den Europeiska miljöbyrån, EEA. Merparten av de illegala transporter som upptäckts i Sverige var avsedda för Afrika, främst Västafrika och då Ghana och Nigeria. Det mesta om upptäcks är skrotbilar och bildelar, elektronik inklusive kyl och frys.

Transporterna av avfall inom EU har ökat kraftigt sedan början av 2000-talet. För att skydda människa och miljö finns gemensamma regler för transport och omhändertagande av avfallet. Det ger bättre kontroll över transporterna. Men fortfarande skickas mycket avfall illegalt. Ofta utanför EU:s gränser.

Illegala transporter

Den illegala exporten av elektronikavfall till utvecklingsländer är ett växande problem. Den illegala handeln uppskattas omsätta miljardbelopp och handeln ökar. Avfall tas om hand under mycket primitiva förhållanden i Västafrika. Arbetarna utsätts för giftiga gaser när varor hettas upp för utvinning av värdefulla och sällsynta metaller. Resterna förstör miljön både lokalt och globalt. Metallerna används inte i de här länderna utan exporteras till bland annat Kina. 

Elektronikavfall klassas i regel som farligt avfall och får därför inte exporteras ut ur EU. Nästan all transport av farligt avfall (97 procent) sker också inom EU till andra medlemsländer.  Det skickas oftast till ett grannland med bättre anläggningar för att ta hand om avfallet.

Mängden avfall som återvinns har också ökat. Det beror delvis på skärpta avfallskrav inom EU. Återvinning ska prioriteras och deponering är en sista lösning i EU:s avfallshierarki. Ökningen beror också på att det är mycket lönsamt att återvinna metaller ur avfallet med de världsmarknadspriser som varit och den stora efterfrågan på metaller.  Så köper till exempel Kina mycket återvunna metaller från Tyskland som bearbetar en stor del av avfallet i EU.

Men, stora mängder begagnade elprodukter skickas dock till bland annat Västafrika, enligt EEA. Där ingår bland annat trasiga telefoner och datorer som borde klassas som avfall.

Kontrollen av transporterna av avfall sker i samarbete mellan flera myndigheter i Sverige. Här ingår länsstyrelserna, kommunerna, Tullverket, Polisen, Kustbevakningen och åklagare. Samarbetet har utvecklats på senare år och gett bra resultat i form av tydligare ansvarsfördelning och arbetssätt.

Flera fall av illegala avfallstransporter upptäcks innan de lämnat Sverige. Det går inte att säga att ökningen beror på att antalet olagliga avfallstransporter har ökat. Snarare beror det beror på bättre tillsyn och att samarbetet mellan myndigheter utvecklats de senaste åren.

En konvention togs fram 1989 inom FN:s ramar, Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall, som trädde i kraft 1992. Ett tillägg beslutades 1995 som innebär att det är förbjudet med export av farligt avfall från OECD- och EU-länder till länder utanför OECD och EU, det s.k. Baselförbudet. Det trädde i kraft i december 2019.

EU har införlivat såväl konventionen som dess tillägg, Basel-förbudet, i EU:s avfallstransportförordning (1013/2006). Dessa bestämmelser gäller därmed direkt i alla medlemsländer.