Mistel
Misteln är en mycket sällsynt trädlevande blomväxt som noterats i östra Småland, Mälardalen och på Mälaröarna. Misteln är fridlyst i hela landet och anses dessutom vara giftig.
Fridlysning
Misteln är fridlyst i hela landet med vissa undantag.
Det är förbjudet att:
- Plocka, gräva upp eller på annat sätt ta bort eller skada exemplar av växten.
- Ta bort eller skada frön eller andra delar.
Trots förbudet får markägaren och den som har nyttjanderätt till marken skörda exemplar av mistel för försäljning, om:
- det sker för att vårda värdträdet, och
- den berörda populationens fortbestånd inte påverkas negativt.
Bestämmelserna om fridlysning av mistel finns i 8 och 12 §§ artskyddsförordningen.
Information om arten
Vetenskapligt namn: Viscum album
Misteln förekommer huvudsakligen i Mälardalen och i östra Småland. Den växer framförallt på lind och lönn, men även andra träd som äppelträd, hagtorn och popplar kan vara värd för mistlar.
Misteln är Sveriges enda trädlevande parasit. Eftersom den har egen fotosyntes är den en halvparasit. Den är regelbundet gaffelgrenig och exemplaren kan med tiden bli stora och klotformiga med en diameter av upp mot en meter. Bladen är motsatta och vintergröna.
Blommorna är insektspollinerade och oansenliga och sitter gyttrade i grenvinklarna. Misteln har skilda han- och honexemplar, och de vita saftiga bären bildas endast på honexemplaren. Fröna sprids genom spillningen från de fåglar som äter frukterna. Eftersom fruktköttet är klibbigt och segt bildas långa strängar som fastnar vid tunna kvistar där fröna kan gro. Den unga plantan bildar ett sugorgan som den ansluter till trädets ledningsvävnad. På så sätt kan misteln ta näring ur trädet. Misteln kan vara svår att upptäcka i trädkronorna, men eftersom den är vintergrön är den lättare att hitta under vintern.
Misteln blommar i april-maj.
Rödlistning
Misteln är inte rödlistad i den svenska rödlistan 2020 utan bedömd som livskraftig.