Gullviva

Gullvivan är fridlyst i hela landet, men på olika sätt.

Det är i hela landet förbjudet att

• gräva eller dra upp exemplar av växten med rötterna
• plocka eller på annat sätt samla in exemplar av växten för försäljning eller andra kommersiella ändamål.

Det är i Hallands, Skåne och Örebro län förbjudet att

• plocka, gräva upp eller på annat sätt ta bort eller skada exemplar av växten
• ta bort eller skada frön eller andra delar.

Bestämmelserna om fridlysning av gullviva finns i 8 och 9 §§ artskyddsförordningen.

Vetenskapligt namn: Primula veris.

Gullvivan förekommer i Syd- och Mellansverige. Den växer i ängsmark, gräsmark och i skogar på mullrik mark. Den föredrar kalkrika jordar. Bladen sitter i en basal rosett och därför trivs gullvivan bäst i låg vegetation. Den missgynnas då omgivande vegetation blir för högväxt.

Gullvivan är en flerårig ört med en basal bladrosett och en två till tre decimeter hög blomstängel med gula blommor. Bladen är oregelbundet tandade i kanten och har en tvärt avsmalnande bladbas. Den bladlösa stängeln har en toppställd blomflock med väldoftande, hängande blommor. Blommans foder är ljusgrönt med åsar och något uppblåst. Blomkronan är tubformad och har skålformigt bräm med brandgula fläckar.

Gullvivan har två olika blomtyper som förekommer i samma antal. Den ena typen har ståndarna i kronpipens mynning och ett kort stift, medan den andra typen har ståndarna nere i kronröret och ett långt, något utskjutande stift. För att bli befruktad måste en kortstiftad blomma pollineras med pollen från en långstiftad. Detta förhindrar självpollinering. Efter blomningen reser sig blomskaften så att de vid fruktmognaden står rakt upp.

Gullvivan blommar i maj–juni.

Gullvivan är inte rödlistad i den svenska rödlistan 2020 utan bedömd som livskraftig.