Blåsippa

Blåsippan är fridlyst i hela landet, men på olika sätt.

Det är i hela landet förbjudet att:

• Gräva eller dra upp exemplar av växten med rötterna.
• Plocka eller på annat sätt samla in exemplar av växten för försäljning eller andra kommersiella ändamål.

Det är i Hallands, Skåne, Stockholms och Västerbottens län, i Göteborgs, Härryda, Kungälvs, Lysekils, Munkedals, Mölndals, Orusts, Partille, Sotenäs, Stenungsunds, Strömstads, Tanums och Uddevalla kommuner i Västra Götalands län, samt på fastigheterna Håcksnäs 3:1 och Torpa 3:1 i Tranemo kommun i Västra Götalands län förbjudet att:

• Plocka, gräva upp eller på annat sätt ta bort eller skada exemplar av växten.
• Ta bort eller skada frön eller andra delar.

Bestämmelserna om fridlysning av blåsippa finns i 8 och 9 §§ artskyddsförordningen.

Vetenskapligt namn: Hepatica nobilis

Blåsippan är vanligast i södra Sverige. De nordligaste förekomsterna finns i sydbranter i Norrland. Den växer mest i lövskogar, men är även en karaktärsväxt i ängsgranskogar.

Blåsippan är en decimeterhög, flerårig ört med stora vintergröna och något läderartade, mörkgröna blad. Blommorna är mattblå eller ibland lilaröda, rosa eller vita. Sällsynt förekommer också exemplar med dubbla blommor. Efter blomningen böjer blåsippan sina blomskaft mot marken.

Där kan myror hämta frukterna som är försedda med köttiga bihang som myrorna gärna äter. På så sätt sprids fröna. Blåsippor tillväxer från spetsen av en grov jordstam och ett exemplar kan bli flera hundra år gammalt.

Blåsippan blommar i april-maj. Blomknopparna bildas redan året innan de ska blomma och ligger klara att slå ut när vårvärmen blir tillräcklig. Detta gör att blåsippor ibland kan blomma redan under hösten om det har varit mild väderlek.

Blåsippan är inte rödlistad i den svenska rödlistan 2020 utan bedömd som livskraftig.