Fladdermusarter i Sverige
Det finns cirka 1 200 fladdermusarter i hela världen. I Sverige finns 19 fladdermusarter, vilket är en fjärdedel av alla däggdjursarter i Sverige. I världen utgör fladdermössen en fjärdedel av däggdjursarterna. Fladdermössen tillhör en av jordens äldsta djurgrupper.
På grund av rationaliseringar inom jord- och skogsbruket har kulturlandskapet förändrats. Det är där man finner de flesta hotade djur- och växtarterna. Att bevara mångfalden av växter och djur i kulturlandskapet har numera blivit en av naturvårdens allra viktigaste uppgifter. Fladdermössen utgör en viktig och intressant del av denna mångfald.
Fler fladdermöss i södra Sverige
Fladdermöss finns i hela Sverige upp till ungefär Kiruna. Artantalet ökar ju längre söderut man kommer, från ett par arter i nordligaste Lappland till 19 i sydligaste Sverige. Enligt IUCN:s nya kriterier för rödlistning, är 12 fladdermusarter i Sverige rödlistade. Exempel på vanliga arter i hus är tajgafladdermus (norra Sverige) samt dvärgpipistrell (södra Sverige).
Det senaste kunskapsläget för fladdermusfaunan i Sverige, liksom senaste publicerade informationen om arternas utbredning och status i landet, finns i Sveriges nationella rapport till Eurobats.
En tidigare publikation om kunskapsläget i Sverige finns i ett särtryck ur Fauna och Flora 99:2:2–11.
Olika arter i olika utrymmen
En av våra fladdermusarter, nordfladdermus, kan sommartid bo under tegelpannor. Ibland bor den också i stora, öppna vindar nära taknocken. Kolonin kan bestå av upp till ett femtiotal individer.
En ofta sedd art i hus i Götaland och Svealand är dvärgpipistrell. Den söker sig till mer begränsade utrymmen, till exempel små vindsutrymmen och mellanväggar. Dvärgfladdermusen bildar de största yngelkolonierna, i Sverige med upp mot 400 individer.
Mustaschfladdermus och tajgafladdermus, två mycket närbesläktade arter. Särskilt tajgafladdermusen är vanligare i norra Sverige och ersätter där dvärgpipistrellen. Kolonierna kan bestå av upp till ett femtiotal individer.
Vattenfladdermusen är en vanlig art i södra och mellersta Sverige. Den jagar ofta tätt över stilla vattenytor, men kan även förekomma ganska långt bort från vattendrag. Vattenfladdermusen bor ofta i hålträd, men kan även finnas på vindar i uthus och liknande.
Brunlångörad fladdermus bor vanligtvis på större vindar och i kyrkor. Den bildar relativt små kolonier, oftast med mindre än 20 individer. Ett säkert tecken på att man hyser brunlångöra är förekomsten av fjärilsvingar under djurens uppehållsplats.
Gråskimlig fladdermus bor sommartid på landet men flyttar in till staden under hösten. Sommarkolonin består vanligen av ett fåtal honor, som håller till på rymliga vindar. I staden utnyttjas vindsutrymmen och ventiler.
Större brunfladdermus ynglar och övervintrar vanligen i ihåliga träd men kan även uppträda i hus, särskilt vintertid. Den söker sig då gärna till ventiler i flervåningshus, där den kan bilda kolonier som kan uppgå till mer än 100 individer. Arten förekommer i Göta- och Svealand samt södra Norrland.
Sydfladdermusen har ofta sina yngelkolonier i större byggnader med rymliga vindar. Denna art påträffades första gången i Skåne 1982. Den har under de senaste åren även påträffats i Halland och Södermanland samt på Öland.
Barbastellen är sällsynt förekommande i Götaland. Den bor såväl i hus som i hålträd. I hus håller den till på vindar, men också bakom gavelspetsar och fönsterluckor.
Fladdermusarter i Sverige
Flera av de svenska arterna har hösten 2013 fått helt eller delvis nya svenska namn. De nya namnen är rimligare och mer beskrivande. De vetenskapliga namnen har inte ändrats.
Art | Utbredning | Status | Tillhåll | |
vattenfladdermus (Myotis duabentonii) | T.o.m. Ångermanland | Vanlig | TBG | G |
dammfladdemus (Myotis dasycneme) | Skåne, Uppland | Mycket sällsynt | TB | G |
tajgafladdermus (Myotis brandtii) | T.o.m. Västerbotten | Tämligen vanlig | B | BG |
mustaschfladdermus (Myotis mustacinus) | T.o.m. Hälsingland | Tämligen vanlig, dock vikande trend | BT | GB |
fransfladdermus (Myotis nattereri) | T.o.m. Ångermanland | Tämligen vanlig | BG | GB |
Bechsteins fladdermus (Myotis bechstenii) | Skåne | Mycket sällsynt | T | TG |
större musöra (Myotis myotis) | Skåne | Mycket sällsynt | B | G |
dvärgpipistrell (Pipistrellus pygmaeus) | T.o.m. Gästrikland | Vanlig | BT | BT |
sydpipistrell (Pipistrellus pipistrellus) | Öland, Småland | Sällsynt | BT | B |
trollpipistrell (Pipistrellus nathusii) | T.o.m. Ångermanland | Mindre vanlig | T | TB |
större brunfladdermus (Nyctalus noctula) | T.o.m. Uppland, även längs Norrlandskusten | Tämligen vanlig | TB | TB |
mindre brunfladdermus (Nyctalus leisleri) | Skåne, Småland, Gotland | Sällsynt | TB | TB |
sydfladdermus (Eptesicus serotinus) | Skåne, Öland, Halland, Blekinge, Södermanland | Sällsynt | B | B |
nordfladdermus (Eptesicus nilssonii) | Hela landet | Vanlig, men minskande trend | B | B |
gråskimlig fladdermus (Vespertilio murinus) | T.o.m. Gästrikland | Tämligen vanlig | B | B |
barbastell (Barbastella barbastellus) | T.o.m. Östergötland | Sällsynt | B | BG |
brunlångöra (Plecotus auritus) | T.o.m. Ångermanland | Vanlig | BT | BG |
grålångöra (Plecotus austriacus) | Skåne, Gotland | Sällsynt | BT | TB |
Nymffladdermus (Myotis alcathoe) | Skåne, Blekinge | Sällsynt | T | |
B=Byggnad G=Gruva, grotta, jordkällare eller brovalv T=Träd (hålträd) |