Allemansrätt på vatten och is

Enligt Sjölagen ska du som färdas på vatten visa hänsyn mot omgivningen. Som båtfarare ska du visa gott sjömanskap och känna till regler och föreskrifter som gäller för de vatten du färdas i.

Du får gå i land, bada, ankra och tillfälligt förtöja vid strand som inte tillhör tomt, eller som är skyddat för fågelliv eller annat. Tomt är det område närmast ett hus där de som bor ska kunna känna sig ostörda. Det är risken att störa som avgör hur nära ett hus du kan uppehålla dig.

Det finns inga regler om minsta avstånd. Inte heller finns någon regel för hur länge du får ligga för ankar på samma plats. Man brukar använda sig av samma princip som för tältning - något enstaka dygn. Det som avgör är risken att störa markägare eller boende.

Om du har tänkt att ligga för ankar eller förtöja en längre tid vid någon annans strand behöver du fråga markägaren om lov. För att ha en husbåt liggande vid stranden (även den egna stranden) en längre tid kan  dispens från strandskyddet behövas. Du kan ansöka om dispens hos kommunen.

Att tillfälligt förtöja eller bada vid en brygga som ligger utanför en tomt finns det inget förbud mot. En förutsättning är naturligtvis att den som äger bryggan inte blir hindrad från att använda sin brygga.

I skyddade områden gäller särskilda regler

I nationalparker, naturreservat och i andra skyddade områden gäller särskilda regler. De kan inskränka och begränsa allemansrätten.

• I nationalparker och naturreservat kan det till exempel finnas särskilda regler om att elda, tälta eller förtöja en båt
• Vid fågel- eller sälskyddsområden får man inte stiga iland under en viss tid av året. Det kan även vara förbjudet att vistas på vattnet inom ett visst avstånd från stranden. Förbuden märks ut med gula eller röd/gula skyltar. Skyltarna kan ha olika utseenden under olika tidsperioder.

• Generellt strandskydd gäller vid havet, alla insjöar och vattendrag. Strandskyddet syftar till att ge allmänheten tillgång till stränder och att bevara goda livsvillkor för djur och växtliv.
• Länsstyrelsen kan införa regler för båttrafiken (med stöd av Sjötrafikförordningen). Det kan till exempel handla om hastighetsbegränsningar och vattenskidåkning.
• Vattenskoter får köras på allmänna farleder. Dessutom kan länsstyrelsen besluta om vattenskoterområden. I övriga vatten är det inte tillåtet att köra vattenskoter.
• Allemansrätten gäller inte sådana områden som har beslutats som skyddsobjekt enligt 5 § Skyddslagen (2010:35). Här råder tillträdesförbud (7 § Skyddslagen (2010:35)). Det innebär att obehöriga inte har tillträde till skyddsobjektet. I vissa fall kan tillträdesförbudet genom ett särskilt beslut ersättas av ett avbildningsförbud eller av ett förbud mot att bada, dyka, ankra eller fiska (7 § Skyddslagen (2010:35).
• Innan du flyttar en kanot och annan utrustning från kräftsmittat vatten måste du torka eller desinfektera utrustningen. Länsstyrelsen kan ge besked om smittade vatten.

Att köra med motordrivet fordon på is ingår inte i allemansrätten.

Isbelagda vattenområden räknas som en form av terräng och omfattas därför av terrängkörningslagen. Terrängkörning är bara förbjuden på barmark, varför man får köra med motordrivna fordon på väl snötäckt mark som inte riskerar att skadas av körningen. Is likställs med snötäckt terräng och körning på is med motordrivna fordon är därför inte förbjuden enligt terrängkörningslagen.

Det kan dock finnas bestämmelser inom vissa områden som förbjuder körningen. Inom vattenskyddsområden, naturreservat och andra skyddade områden kan det finnas särskilda föreskrifter som anger att körning i terräng (vilket då även gäller snötäckt terräng) inte är tillåten.

Kommunen kan genom lokala trafikföreskrifter reglera körning på bland annat sjöis. Behöver terrängkörningen på snötäckt mark och isbelagda sjöar regleras inom ett större område kan kommunen göra det med stöd i terrängkörningslagen.

Ta reda på vad som gäller där du vill köra.