Allemansrätten kring hemfridzon

Det är svårt att ange ett generellt mått på hur stor hemfridszonen är runt ett bostads- eller fritidshus eftersom förutsättningarna varierar från fall till fall. Ibland finns givna, tydliga gränser för hemfridszonen som ett staket, en häck, en väg eller en gång- och cykelväg. I till exempel ett villaområde kan hemfridszonen i vissa fall bli mycket liten, några få meter från ett hus, om det finns en sådan tydlig gräns nära huset.

I andra fall finns det naturliga gränser som till exempel ett dike, ett skogsbryn, en åkerkant eller en väg på ett rimligt avstånd från huset. Om det finns tät vegetation eller är kuperat runt huset är risken för störning mindre, och då kan gränsen för hemfridszonen ligga närmare bostadshuset. Om huset ligger i ett öppet, flackt landskap kan hemfridszonen istället behöva vara större.

Det är tillåtet att sätta upp ett staket runt hemfridszonen vid sitt bostadshus eller fritidshus. Men man får inte göra det runt den del av fastigheten som är belägen utanför hemfridszonen - om syftet endast är att stänga ute andra människor. Då kan man bli skyldig att ordna en grind eller övergång. Normalt finns det ingen hemfridszon runt ekonomibyggnader, som ladugårdar och magasin, eftersom ingen bor där.

Vem som helst kan vistas och röra sig utanför hemfridszonen, men man bör fortfarande visa hänsyn till den som bor i huset. Det innebär att man till exempel kan gå, cykla, paddla, rida eller åka skidor nära gränsen för hemfridszonen om man gör det hänsynsfullt och inte uppehåller sig där för länge.

Om man vill stanna för att till exempel fika, plocka bär och svamp eller fiska så uppfattas det ofta som mer störande. Då bör man ha ett längre avstånd till huset. Om man vill tälta eller lägga till med båten en natt så bör man hålla ett ännu längre avstånd. Hur stort avståndet bör vara går dock inte att säga exakt.

Det kan finnas lokala traditioner som kan påverka hemfridszonens storlek. I till exempel äldre fiskelägen på västkusten står husen ofta mycket tätt, och där uppfattar de boende det som naturligt att främmande människor rör sig precis utanför husknuten. På andra ställen kan det finnas en tradition med större fritidshustomter där man inte är van vid att andra människor rör sig så nära husen.

Det kan även finnas gamla lokala traditioner för äldre vägar. Dessa vägar gick ofta från gård till gård på landsbygden och oftast rakt igenom gårdarna. Det var inte något problem förr i tiden eftersom de som rörde sig längs vägen var de närmaste grannarna eller bybor. Idag är det ofta inte så och det kan därför ibland uppstå konflikter kring hur vägen kan användas.

Det går som nämnts ovan inte att ange något exakt avstånd för hemfridszonen, men ju mer störande den aktivitet man ägnar sig åt kan uppfattas ju längre behöver avståndet till bebodda hus vara. Man får försöka att sätta sig in i den boendes situation och tänka på vilken hänsyn man själv skulle vilja att andra människor visar.