Att köra vattenskoter kan påverka människa, natur och miljö på flera sätt. Några exempel:
- Störande buller. Intensiv körning inom ett begränsat område kan orsaka oljud och buller. Det kan vara mycket störande för människor och djur.
- Risk för olyckor. Den som kör nära land där människor badar kan riskera att köra på en badande.
- Påverkan på växt- och djurliv. I grunda vatten med mjuka bottnar finns risk för skador. Mjukbottnar är näringsrika och mycket viktiga för såväl sjöfågel som fisk.
- Störande för fågellivet. Vattenskoterkörning kan påverka fåglar, till exempel under häckningstiden.
Från och med den 1 juli 2021 får polis utfärda böter direkt på plats för den som kör vattenskoter så att det stör.
Vad är en vattenskoter?
Definitionen av en vattenskoter enligt vattenskoterförordningen är:
”En farkost vars längd understiger fyra meter och som har en förbränningsmotor med ett vattenjetaggregat som främsta drivkälla och har utformats för att framföras av en eller flera personer som sitter, står eller står på knä snarare än befinner sig i den.”
Vem får köra vattenskoter?
Den 1 juni 2019 infördes en ny bestämmelse i vattenskoterförordningen om åldersgräns på 15 år för att få framföra vattenskoter. Samtidigt infördes en möjlighet för Transportstyrelsen att i enskilda fall ge dispens från ålderskravet under särskilda tävlingsarrangemang anordnade av medlemsförbund i Riksidrottsförbundet.
Bestämmelserna finns i 3 c och d §§ i förordningen.
Från och med den 1 maj 2022 gäller krav om förarbevis för att framföra vattenskoter:
Vattenskoterförordningen
Förordning (1993:1053) om användning av vattenskoter anger att det endast är tillåtet att köra vattenskoter i allmänna farleder samt i områden där länsstyrelserna beslutat om undantag från det generella förbudet.
Genom en dom från EU-domstolen har den svenska vattenskoterförordningens giltighet ifrågasatts. Resultatet av detta är att det i dagsläget inte bedrivs någon tillsyn utifrån reglerna i vattenskoterförordningen. Däremot gäller miljöbalken och allmänna sjötrafikregler även för vattenskoter.
Den som kör vattenskoter betraktas som ”befälhavare” i lagens mening och har ansvar att köra säkert och inte orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa, natur eller miljö. Det ansvaret följer av miljöbalken och sjölagen, som gäller oavsett oklarheter om vattenskoterförordningens legala status.
Naturvårdsverkets och andra myndigheters roll
Den allmänna sjötrafiklagstiftningen ger möjlighet att till viss del reglera bland annat färd med vattenskoter:
- Länsstyrelserna ges i 2 kap. 2 § sjötrafikförordningen vissa möjligheter att genom föreskrifter reglera färd på vatten med olika farkoster.
- Polisen och kustbevakningen kan utöva tillsyn över reglerna i sjötrafiklagstiftningen. Detta följer bland annat av 20 kap 3§ sjölagen.
- Kommuner kan tillämpa miljöbalkens bestämmelser om bland annat buller, vilka kan aktualiseras i vissa fall vid stadigvarande verksamheter.
Naturvårdsverket har inget myndighetsansvar rörande sjötrafiklagstiftningen. Naturvårdsverkets möjlighet att ge vägledning utifrån vattenskoterförordningen är i dagsläget oklar eftersom förordningens överensstämmelse med EU-lagstiftningen har ifrågasatts. Av den anledningen kan Naturvårdsverket inte ge någon specifik vägledning kring hur vattenskoterförordningens regler ska tillämpas i enskilda fall.