Sveriges hamnar är en viktig del av transportsystemet och över 90 procent av godset som transporteras till och från Sverige går via de svenska hamnarna. Hamnar är en miljöfarlig verksamhet och hamnar av en viss storlek är även tillståndspliktiga. Hamnverksamhet kan ge upphov till ett flertal olika negativa miljökonsekvenser där utsläpp till luft och buller ofta är de mest påtagliga. Avfallshantering, dagvatten, utsläpp till vatten och miljöpåverkan av vattenverksamhet såsom muddring och anläggningsarbeten i vatten är andra viktiga miljöfrågor.
Naturvårdsverket arbetar med ny vägledning
Naturvårdsverket hade tidigare ett fristående allmänt råd för tillståndsprövning av hamnar från 2003 (NFS 2003:18) med en tillhörande handbok. Både delar av det allmänna rådet och handboken har blivit inaktuella. Naturvårdsverket har därför upphävt det allmänna rådet och arbetar med att ta fram ny vägledning om hamnar. Vägledningen kommer att utökas till att i större utsträckning än handboken även omfatta tillsyn av hamnar.
Läsaren bör ha i åtanke att delar av handboken är inaktuella.
Innan den nya vägledningen publiceras kommer den att remitteras till berörda statliga myndigheter, ett urval av tillsyns- och tillståndsmyndigheter och andra berörda parter.
Kontakt
Vid frågor om arbetet med den nya vägledningen eller för inspel på Naturvårdsverkets industrienhet, kontakta Lisa Johansson.
Fartygs avloppsvatten
Från och med juni 2021 kommer det vara förbjudet för passagerarfartyg att släppa ut avloppsvatten i alla delar av Östersjön. Tidigare har detta varit tillåtet utanför Sveriges ekonomiska zon. Förbudet mot utsläpp har aktualiserat frågor om vem som ansvarar för omhändertagande av fartygens avloppsvatten. Naturvårdsverket vägleder därför om ansvaret för fartygs avloppsvatten.
Hamnens ansvar
Svenska hamnar har skyldighet att ta emot fartygsgenererat avfall, inklusive toalettavfall, från de fartyg som normalt anlöper hamnen, se Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd om mottagning av avfall från fartyg (SJÖFS 2001:12) och Sjöfartsverkets föreskrifter om mottagning av avfall från fritidsbåtar (SJÖFS 2001:13). Mottagningsanordningar för avfall från fartyg ska därför finnas i hamnarna. Detta gäller för alla hamnar utom sådana hamnar som uteslutande används av örlogsfartyg Sjöfartsverkets föreskrifter finns numera hos Transportstyrelsen som under 2021 genomför en översyn av föreskrifterna
Hamnarna får i dagsläget inte ta ut differentierade avgifter baserat på hur stora mängder avfall som lämnas, däremot kan en generell avgift tas ut för alla anlöpande fartyg som täcker in kostnaderna för avfallshantering.
Kommunens ansvar
Bestämmelser om kommunens ansvar för att transportera bort avfall från sådana mottagningsanordningar för avfall från fartyg som avses i förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg finns i 4 kap. 8 § avfallsförordningen (2020:614). Där framgår att kommunen har ansvar för att transportera bort oljeavfall, toalettavfall, fast avfall, eller avfall som består av rester av skadliga ämnen som det är förbjudet att släppa ut enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen
Kommunen ansvarar således för borttransporten av avfallet från hamnen, och har möjlighet att debitera hamnen för de kostnader som hanteringen medför.
Det kan särskilt noteras att kommunens ansvar för att transportera bort avfallet inte åligger kommunen i dess roll att ta hand om avloppsvatten enligt bestämmelser i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (LAV). VA-huvudmannens ansvar är begränsat till de uppgifter som framgår av LAV, dvs. att omhänderta (och rena) avloppsvatten från ett VA-kollektiv som bestämts utifrån behovet av att anordna allmänna vattentjänster i ett visst område. Ett kommunalt avloppsreningsverk är konstruerat för att ta emot hushållsspillvatten, men kan även ta emot visst annat avloppsvatten (s.k. industrispillvatten) om vattnet har en sammansättning som är lämplig att rena i avloppsreningsverket. Det görs i så fall via ett särskilt avtal som bland annat innebär särskilda vattentaxor. Det finns stöd i LAV att neka ta emot industrispillvatten.
Om VA-huvudmannen nekar till att ta emot avloppsvatten från fartyg kvarstår kommunens ansvar att omhänderta toalettavfallet enligt avfallsförordningen.