Metoden Kartlägga naturområden för friluftsliv testades av fem kommuner under 2018: Arjeplog, Gotland, Finspång, Skellefteå och Smedjebacken. De ger här ger svar på frågor och tips till andra kommuner som ska börja kartlägga områden friluftsliv.
Metodens alla delar hittar du i menyn.
INNEHÅLL DENNA SIDA:
_ _ _ _ _ _ _ _
Om metoden
Hur kan kartläggningen användas?
Den har flera användningsområden. Kartläggningen kan kopplas samman med kommunens översiktsplan. Den kan vara ett underlag när en kommun ska göra en natur- och friluftsplan. Kartläggningen visar hur friluftsområden är spridda i landskapet, hur tillgängliga olika områden är och digitala kartverktyg gör det enkelt för medborgare och besökare att hitta till friluftslivsområden.
Vilka är metodens styrkor och fördelar?
Den är beskrivande och praktiskt användbar. Det är bra med en gemensam metod för oss i kommunerna som ska utföra kartläggningen. Den gör det också lättare för oss att lyfta värdet av friluftsliv i kommunerna. Kartläggningen ger en översiktlig bild av friluftsområden i kommunen. Metodens beskrivning av områdestyper är tydlig och lätt att förklara.
Arbetet med kartläggningen kan ge värdefulla kontakter och stärka samarbeten och nätverkande.
Vilka är metodens nackdelar och begränsningar?
Vid första anblicken kan metoden upplevas som väldigt omfattande. Men tänker man på att man kan använda och ha nytta av befintliga underlag så är det inte så svårt.
Några tips om förankring?
Politisk förankring och intern förankring inom kommunens organisation bör finnas i beslutade mål, strategier och åtgärder. Ge kommunstyrelsen och berörda enheter kontinuerlig information om hur arbetet med kartläggningen fortskridande. Gör det möjligt att delta och lämna synpunkter genom att regelbundet informera och rapportera på arbetsplatsträffar. Använd vid behov redan inplanerade möten med till exempel samrådsgrupper, föreningsdialoger, och näringslivsträffar. Processen får utvisa vilka insatser som behövs.
Hur kan vi tänka kring användare/målgrupper?
Områden viktiga för friluftsliv ska vara till för lokalbefolkning/boende i tätort och byar, besökare och företag/arbetsgivare, alla åldrar, funktionsvariationer och bakgrunder.
Vad menar vi med ”friluftsliv”? Är det samma sak för kommuninvånare som för besökare?
Områden viktiga för kommuninnevånares och besökares friluftsliv kan skilja sig åt. Det lokala begreppet friluftsliv handlar, som vi bedömer i vår kommun, i många stycken om ett sätt att leva/en livsstil där man inte tänker i begreppet ”friluftsliv”. Man plockar bär, jagar, fiskar, strövar, åker skidor, kör skoter med mera i sin livsmiljö inte i ett friluftsområde. Det handlar ofta om naturområden man traditionellt nyttjat, både ”hemmamarker” och områden längre bort från byn eller tätorten. Det rör sig då om stora delar av kommunens areal. Men lokalbefolkningen vistas också i stor utsträckning i samma friluftsområden som besökare, såsom mer tillrättalagda friluftsområden, vandrings- skoter- och skidleder, områden med dass, vindskydd och/eller natur- och kulturvägledningsinformation. Besökare kan även nyttja områden som lokalbor sällan använder för friluftsliv, till exempel de som är ”paketerade” av besöksnäringen. Lokalbefolkningen kan också vara ”besökare” i olika delar av sin stora egna hemkommun.
Tips till en kommun som ska starta en kartläggning?
Avsätt tid till en arbetsgrupp med bred kompetens. Det behövs bland annat kunskap inom GIS, samhällsplanering och folkhälsa. Ha gärna referensgrupper för olika områden (beroende på hur stor kommun man är).
Om det inte finns digitalt material över var stigar och friluftsområden finns, så behöver ni samla in och digitalisera det, och då tar det mer tid. Allt behöver inte vara perfekt från början utan starta arbetet. Det går att uppdatera om någon områdestyp eller värdering inte blev ”rätt”.
Vilka är de viktigaste förutsättningarna för att lyckas med kartläggning av friluftsområden?
Tid och vilja, och att allt inte måste vara perfekt från början utan det går att ändra.
Tips vid insamling av underlag
Vår kommun har tyvärr dåligt med egna turistkartor och kartor över friluftsområden. Vi kontaktade turistnäringen, hembygdsföreningar och idrottsföreningar för att få veta vilka områden de använder i naturen. Mycket av materialet fanns inte digitalt och måste digitaliseras först. Det gällde även kommunens egna underlag.
Tänk på att det kan krävas mer resurser att kartlägga områden där underlag saknas. För vår kommun var det strand- och vattenområden samt skogslandskap.
Tips om kartläggning av områdestyper
Geografisk avgränsning
Naturliga avgränsningar har använts i många fall, till exempel fastighetsgränser och underlagsgränser samt naturliga avgränsningar i miljön.
I vissa delar av kommunen har vår arbetsgrupp mindre kunskap vilket gjorde avgränsningarna svårare och då använde vi referensgruppen mer.
Grönstråk
Grönstråk är en viktig områdestyp när man gör områdesindelningen. Tänk på att om kommunen saknar underlag för grönstråk, så är det lätt att missa eller avgöra vad och hur mycket som ska tas med i områdesindelningen.
Särskilda kvalitetsområden
Detta är en områdestyp som kan användas när man vill hantera kulturhistoriska platser och mindre områden som inte faller inom områdestypen tätortsnära natur.
Leder
Läs igenom skrivningen om långa respektive korta leder. Korta leder är av stor betydelse för närboende och ideella föreningar, men även för besökare och personer som är ovana att vistas i naturområden och med friluftsaktiviteter.
Flera typer inom ett område
I vissa fall kan en områdestyp vara flera typer, till exempel tätortsnära och stränder och vattenområden. Då kan man behöva dela upp områden i mindre områden.
Tips för värdering av områden
Vad är bra att tänka på vid värdering och klassificering?
Det är viktigt att utgå från varje enskilt område vid värdering och därefter vid klassificering. Att ha tre steg vid klassning har fungerat bra.
Tips om visualisering
”Det som inte finns på en karta finns inte”. Att ta fram kartor över friluftslivsområden är en framgångsfaktor. Det blir verkligare och lättare att diskutera när man har kartor över friluftlivsområden.
Tips om uppföljning och uppdatering
Hur ofta behöver kartläggningen uppdateras?
Eftersom förutsättningarna och användningen av landskapet förändras över tid samt att nya underlag kan bli tillgängliga, är det nödvändigt att med jämna mellanrum göra en översyn av de områden som tidigare utpekats. En uppföljning av arbetet genomförs förslagsvis i samband med den kommunala översiktsplanens aktualitetsförklaring.
Kontakter
Kontaktuppgifter till kommuner som testat metoden:
Arjeplog, Ingelsa Edholm Forsberg
Skellefteå kommun, Ulrika Rönnlund
Gotlands kommun, Susanne Appelquist
Finspångs kommun, Marika Sjödin, Naturvårdssamordnare Samhällsplaneringsenheten
Smedjebackens Kommun, Siw Östlund, Fritidschef