Den europeiska kommissionen ska säkerställa att medlemsstaterna följer EU-direktiven. Kommissionen kan inleda så kallade överträdelseärenden om den anser att en medlemsstat inte följer ett direktiv. Om ett medlemsland inte rättar felen kan det dömas i EU-domstolen och få mycket höga böter. Det har pågått två överträdelseärenden mot Sverige med anledning av bristande genomförande av avloppsdirektivet. Den 25 juli 2019 fattade EU-kommissionen beslut om att avsluta det ena ärendet, och gå vidare till EU-domstolen i det andra ärendet, vilket meddelades i ett pressmeddelande. I ärenden av detta slag är det regeringen som företräder Sverige.
Kväverening i södra Sveriges inland
Det ärende som nu har avslutats har handlat om krav på kväverening i södra Sveriges inland. Ärendet har behandlats en gång i EU-domstolen. Frågan gällde delvis om Sverige har rätt att tillgodoräkna sig naturlig kväverening i sjöar. Sverige ansåg att det viktiga är hur stora utsläpp som når den kvävekänsliga kusten, oberoende av om kvävereningen görs på teknisk väg i reningsverken eller på naturlig väg i sjöar innan vattnet når havet. Sverige fick rätt i principfrågan i EU-domstolen 2009. Kommissionen avslutade inte ärendet förrän nu, bl.a. eftersom kommissionen har begärt underlag om hur Sverige beräknar och redovisar den naturliga reningen. Ärendet har under senare år handlat om att kommissionen har ifrågasatt om kraven på kväverening följs vid åtta reningsverk i sju tätbebyggelser (Ludvika, Fagersta, Enköping, Örebro, Lindesberg, Arvika och Jönköping).
Kommissionen lät en tredje part (NIVA i Norge) granska Sveriges uppgifter om beräknad retention för de berörda reningsverken. NIVA stödde både beräkningsmetoden som använts och de retentionsvärden som Sverige hade angivit, utom i ett fall. I det fallet fick Sverige lämna in kompletterande förklaringar. EU-kommissionen beslutade den 25 juli i år att lägga ner detta överträdelseärende.
Avskrivningsbeslut motiveras inte. Det är därför svårt att i detalj veta hur kommissionen har sett på frågan om naturlig kväverening. Det kan eventuellt bli tydligare i det andra överträdelseärendet.
Anläggningar som inte klarat kraven tas upp i EU-domstol
Det andra ärendet som nu anmäls till EU-domstolen har under ärendets gång innehållit flera olika frågor. Det har främst handlat om kritik mot ett varierande antal anläggningar som inte har klarat avloppsdirektivets utsläppskrav. Kommissionens kritik i en skrivelse i april 2017omfattade ett femtiotal anläggningar. Kritiken gällde också hur Sverige har föreskrivit om vissa bestämmelser i avloppsdirektivet. De flesta problemen i reningsverken var tillfälliga och har åtgärdats eller byggde på felaktiga uppgifter i tidigare rapportering.
En principfråga har också varit om Sverige har rätt att använda sig av en undantagsbestämmelse i avloppsdirektivet, som på vissa villkor ger rätt att ha lite lägre utsläppskrav för en parameter (BOD7) i orter med kallt klimat. Kommissionen har hävdat att undantaget bara är giltigt om orten ligger på över 1 500 meters höjd. Sverige anser att det är bestämmelsens syfte som är det viktiga, nämligen att ett kallt klimat försvårar avloppsreningen. Det är ännu inte känt om denna principfråga omfattas av stämningsbeslutet.
Kommissionen återkom i november 2018 i detta ärende i ett så kallat motiverat yttrande. En sådan skrivelse betyder att kommissionen har bestämt sig för vilka frågor den är beredd att ta till EU-domstolen. Ärendet hade nu minskats till att innehålla kritik mot 20 reningsverk. Även principfrågan om rening i kallt klimat fanns med, liksom viss kritik mot hur Sverige har föreskrivit om vissa bestämmelser i avloppsdirektivet. Sverige svarade på det motiverade yttrandet i januari 2019.
Den 25 juli tog EU-kommissionen nästa steg i detta ärende genom ett beslut om att stämma Sverige till EU-domstolen för överträdelser av avloppsdirektivet. Beslutet omfattade inte alla 20 reningsverk, utan endast reningsverken i de tio tätbebyggelserna Borås, Habo, Skoghall, Töreboda, Lycksele, Malå, Mockfjärd, Pajala, Robertsfors och Tänndalen. Beslutet är inte den egentliga stämningen, utan ett beslut om att stämma Sverige. Sverige har erkänt överträdelser i tre av fallen.
Oklara grunder till stämningen
Det framgår inte i pressmeddelandet på vilka grunder kommissionen stämmer Sverige. Stämningen kan dock inte handla om fler frågeställningar än de som ingick i det motiverade yttrandet till Sverige. Kommissionen kan däremot välja att ta med färre frågor eller orter. Enligt pressmeddelandet verkar alltså stämningsbeslutet avse färre än 20 orter.
Trolig stämning inom kort
Det är inte känt när stämningen lämnas in, men det sker sannolikt inom kort. Därefter kommer EU-domstolen att delge Sverige stämningen och begära ett svar inom en månad. Eftersom grunderna för stämningen inte är kända, är det inte i detalj klart vilka frågor Sverige kommer att behöva besvara. Det kommer att vara viktigt att så långt möjligt visa att utsläppskraven nu följs vilket kommer behöva styrkas med underlagsdata för en tolvmånadersperiod. Svar som visar att bestämmelserna nu följs kan i bästa fall leda till att EU-domstolen drar tillbaka delar av stämningen.
Om det blir en fällande dom kan EU-domstolen döma ut böter, men också löpande viten till dess att respektive reningsverk följer direktivet. Domstolen dömer inte ut böter eller viten direkt, utan det sker i så fall i en senare process. Det är EU-kommissionen som tar initiativ till den. Bötes- och vitesbelopp fastställs enligt särskilda regler och är avsedda att vara så höga att de har en avskräckande effekt. Böterna- och vitet betalas med medel från den svenska statens miljöbudget.
Regeringen är svarande i målet och Naturvårdsverket kommer att ge stöd i processen, bland annat genom att inhämta och bearbeta nödvändigt faktaunderlag från berörda kommuner.