Den europeiska kommissionen ska säkerställa att medlemsstaterna följer EU-direktiven. Kommissionen kan inleda så kallade överträdelseärenden om den anser att en medlemsstat inte följer ett direktiv. Om ett medlemsland inte rättar felen kan det dömas i EU-domstolen och få mycket höga böter. Det har pågått två överträdelseärenden mot Sverige med anledning av bristande genomförande av avloppsdirektivet. Den 25 juli 2019 fattade EU-kommissionen beslut om att avsluta det ena ärendet, och gå vidare till EU-domstolen i det andra ärendet, vilket meddelades i ett pressmeddelande. I ärenden av detta slag är det regeringen som företräder Sverige.
Ärende nummer 1. Kväverening i södra Sveriges inland
Det ärende som nu har avslutats har handlat om krav på kväverening i södra Sveriges inland. Ärendet har behandlats en gång i EU-domstolen. Frågan gällde delvis om Sverige har rätt att tillgodoräkna sig naturlig kväverening i sjöar. Sverige ansåg att det viktiga är hur stora utsläpp som når den kvävekänsliga kusten, oberoende av om kvävereningen görs på teknisk väg i reningsverken eller på naturlig väg i sjöar innan vattnet når havet. Sverige fick rätt i principfrågan i EU-domstolen 2009. Kommissionen avslutade inte ärendet förrän nu, bl.a. eftersom kommissionen har begärt underlag om hur Sverige beräknar och redovisar den naturliga reningen. Ärendet har under senare år handlat om att kommissionen har ifrågasatt om kraven på kväverening följs vid åtta reningsverk i sju tätbebyggelser (Ludvika, Fagersta, Enköping, Örebro, Lindesberg, Arvika och Jönköping).
Kommissionen lät en tredje part (NIVA i Norge) granska Sveriges uppgifter om beräknad retention för de berörda reningsverken. NIVA stödde både beräkningsmetoden som använts och de retentionsvärden som Sverige hade angivit, utom i ett fall. I det fallet fick Sverige lämna in kompletterande förklaringar. EU-kommissionen beslutade den 25 juli i år att lägga ner detta överträdelseärende.
Avskrivningsbeslut motiveras inte. Det är därför svårt att i detalj veta hur kommissionen har sett på frågan om naturlig kväverening. Det kan eventuellt bli tydligare i det andra överträdelseärendet.
Ärende nummer 2. Anläggningar som inte klarat kraven tas upp i EU-domstol
Ärendet som nu har anmälts till EU-domstolen har pågått sedan 2009. Regeringen har svarat på flera skrivelser från EU-kommissionen under åren. Kommissionens kritik i en skrivelse i april 2017 omfattade ett femtiotal anläggningar. Kommissionen återkom i november 2018 med ett så kallat motiverat yttrande. En sådan skrivelse betyder att kommissionen har bestämt sig för vilka frågor den är beredd att ta till EU-domstolen. Ärendet hade nu minskats till att innehålla kritik mot 20 reningsverk. Sverige svarade på det motiverade yttrandet i januari 2019.
Den 25 juli 2019 tog EU-kommissionen nästa steg genom ett beslut om att stämma Sverige till EU-domstolen för överträdelser av avloppsdirektivet. Beslutet omfattade inte alla 20 reningsverk, utan endast reningsverken i de tio tätbebyggelserna Borås, Habo, Skoghall, Töreboda, Lycksele, Malå, Mockfjärd, Pajala, Robertsfors och Tänndalen. Beslutet var inte den egentliga stämningen, utan ett beslut om att stämma Sverige. Sverige har erkänt överträdelser i tre av fallen. Inbakat i kritiken mot dessa tio anläggningar finns också ett antal principfrågor. EU-kommissionen gav in den formella stämningsansökan till EU-domstolen i januari 2020. Domstolen skickade den till Sveriges regering, som svarade på den i april 2020.
Under ärendets gång har kritiken gällt flera olika frågor. Det har främst handlat om kritik mot ett varierande antal anläggningar som inte har klarat avloppsdirektivets utsläppskrav. Kritiken har även handlat om hur Sverige har föreskrivit om vissa bestämmelser i avloppsdirektivet. En principfråga har också varit om Sverige har rätt att använda sig av en undantagsbestämmelse i avloppsdirektivet, som på vissa villkor ger rätt att ha lite lägre utsläppskrav för en parameter (BOD7) i orter med kallt klimat. Kommissionen har hävdat att undantaget bara är giltigt om orten ligger på över 1 500 meters höjd. Sverige anser att det är bestämmelsens syfte som är det viktiga, nämligen att ett kallt klimat försvårar avloppsreningen. Frågan ingår i stämningsansökan.
En annan principfråga i stämningsansökan rör naturlig kväverening i sjöar som en del av reningsprocessen. Kommissionen kritiserar sättet som Sverige tillgodoräknar sig sådan rening.
Om det blir en fällande dom kan EU-domstolen döma ut böter, men också löpande viten till dess att respektive reningsverk följer direktivet. Domstolen dömer inte ut böter eller viten direkt, utan det sker i så fall i en senare process. Det är EU-kommissionen som tar initiativ till den. Bötes- och vitesbelopp fastställs enligt särskilda regler och är avsedda att vara så höga att de har en avskräckande effekt. Böterna- och vitet betalas med medel från den svenska statens miljöbudget.
Regeringen är svarande i målet och Naturvårdsverket ger stöd i processen, bland annat genom att inhämta och bearbeta nödvändigt faktaunderlag från berörda kommuner.
Ärende nummer 3. Nytt överträdelseärende om hur avloppsdirektivet har genomförts i svensk rätt
EU-kommissionen beslutade den 14 maj 2020 att skicka en formell underrättelse till Sverige för bristande genomförande av avloppsdirektivet (91/271/EEG). En sådan underrättelse är det formella första steget i ett så kallat överträdelseförfarande, som kan sluta i EU-domstolen om tvisten inte har lösts innan ärendet har gått så långt. Kommissionens beslut framgår i ett pressmeddelande enligt nedan.
De frågor som tas upp i underrättelsen handlar om hur avloppsdirektivets bestämmelser har genomförts i svensk rätt. Det handlar inte om enskilda reningsverk. Regeringen ska svara på underrättelsen senast den 15 september. Om du har ytterligare frågor hänvisar Naturvårdsverket till Miljödepartementet, som är ansvarigt departement.