Naturvårdsverket beslutade om en femårig plan för genetisk förstärkning av varg (den Femåriga planen) i oktober 2016. Enligt Naturvårdsverket nationella förvaltningsplan för varg ska en femårig plan tas fram för det fortsatta arbetet med genetisk förstärkning. Planen har i enlighet med viltstrategin inriktningen att skador från vilt främst bör förebyggas.
Planen innebär inga direkta förändringar för svensk rovdjursförvaltning utan listar åtgärder som Naturvårdsverket bedömer behövs för att öka möjligheten för att invandrade vargar ska reproducera sig med den skandinaviska vargstammen. Flytt av genetiskt viktiga vargar som tidigare har genomförts vid flera tillfällen har inte gett önskat resultat. Det beror bland annat på regler om karantän.
I planen står det att Naturvårdsverket främst vill satsa på att samarbeta med renskötseln så att vargarna kan ta sig igenom renskötselområdet med minsta möjliga skador. Åtgärder behövs också för att förbättra de invandrade vargarnas och deras ungars överlevnad.
Tidigare regeringsuppdrag om genetisk förstärkning
Naturvårdsverket och Jordbruksverket har gemensamt haft flera regeringsuppdrag om genetisk förstärkning av vargstammen. Uppdragen slutredovisades december 2014.
Vad krävs för gynnsam bevarandestatus?
Den utredning som Naturvårdsverket lämnade till regeringen i oktober 2015 visar att det behövs minst 300 vargar i Sverige, förutsatt att det under varje femårsperiod invandrar minst en genetiskt viktig varg som får valpar med en skandinavisk varg.
Betydelsen av invandrade östliga vargar
Enligt en ny modell kan en ny östlig varg ha ett genetiskt värde motsvarande ytterligare 500 eller 300 skandinaviska vargar beroende på om den fått avkommor i Skandinavien eller inte. Avkommor efter invandrade vargar kan till exempel ha värdet av ytterligare cirka 75, 50 eller 25 vargar beroende på hur många syskon de har. En sådan värdering kan vara till stöd för länsstyrelserna i deras bedömningar om skyddsjakt kan tillåtas.