Båda indikatorerna för fjärilar baseras på data från det nationella miljöövervakningsprogrammet Svensk Dagfjärilsövervakning och visar populationsutveckligen för sjutton dagfjärilsarter som är typiska för europeiska gräsmarker. Tolv av dessa finns i Sverige, bland annat bildens väddnätfjäril.
Varierande trender i Sverige
Tre arter, ängssmygare, aurorafjäril och puktörneblåvinge, har minskat under perioden. Samtidigt har tre andra arter, mindre guldvinge, svingelgräsfjäril och mindre blåvinge ökat. Två arter, kamgräsfjäril och slåttergräsfjäril, är stabila över perioden. Övriga fyra arter, skogsvisslare, svartfläckig blåvinge, ängsblåvinge och väddnätfjäril, har varierat så pass mycket att trenderna är osäkra.
Syftet med fjärilsövervakning är att följa hur Sveriges fjärilsfauna förändras över tiden och att kunna dra slutsatser om orsaker till förändringarna i olika landskapstyper.
Minskningen har bromsat in
På europeisk nivå har gräsmarksfjärilarna minskat med 39 procent jämfört med startåret 1990. I den uppdaterade indikatorn har minskningshastigheten avtagit de senaste 5–10 åren. Fjärilspopulationerna verkar inte längre minska lika snabbt. Minskningen beror dels på att jordbruket intensifierats i bördiga områden, dels att hävden upphör i mer småskaliga bygder.
Riktade naturvårdsinsatser är framgångsrika
Några av de länder som förlorat allra mest av sin fjärilsfauna, Storbritannien, Belgien och Nederländerna, tycks ha lyckats stoppa minskningen och till och med observerat en viss ökning när det gäller bin, humlor och fjärilar de senaste årtiondena. Riktade naturvårdsåtgärder som blomsterrika kantzoner, anpassad slåtter och bibehållen hävd i värdefulla områden tycks har varit mycket viktiga för detta.
Länkar: