Havsvik, Hållnäs Uppland. Foto: Alf Linderheim
Sverige och de allra flesta andra länderna i världen har enats om att den biologiska mångfalden ska bevaras och att vi ska använda den på ett hållbart sätt (”hållbart nyttjande”).
Hot mot den biologiska mångfalden
Det finns många olika hot mot den biologiska mångfalden. I grova drag kan de delas in i följande kategorier:
- Habitatdegradering eller -förstörelse, det vill säga att livsmiljön för djur, växter eller svampar försämras eller försvinner genom till exempel åtgärder i de areella näringarna (jord- och skogsbruk) eller ändrad markanvändning. Det kan också handla om att livsmiljöerna delas upp – fragmenteras – i för små delar genom till exempel utbyggnad av vägar.
- Föroreningar, som direkt kan påverka förekomsten av djur, växter eller svampar, eller försämra deras fortplantningsförmåga. Effekterna av kvicksilver, PCB och DDT på till exempel rovfåglar är ett exempel på detta, och samtidigt ett exempel på ett miljöproblem som har minskat i Sverige tack vare bra miljöarbete.
- Överutnyttjande/ohållbar jakt eller fiske, det vill säga att människan jagar eller fiskar mer än vad vilt- eller fiskstammen tillväxer. Exempelvis har både älg och rådjur varit närmast utrotade i Sverige tidigare på grund av hårt jakttryck.
- Invasiva främmande arter, det vill säga att arter som har introducerats av människan orsakar problem för den inhemska biologiska mångfalden genom konkurrens om resurser, predation eller sjukdomar. Lupiner och mink är några exempel på invasiva främmande arter.
Naturvårdsverkets arbete med att bevara den biologiska mångfalden
Naturvårdsverket arbetar på många olika sätt för att bevara den biologiska mångfalden. Det handlar om att skydda särskilt värdefulla områden, att arbeta med en grön infrastruktur i hela landskapet och att ta fram specifika åtgärder för hotade arter som behöver särskild hjälp. Det handlar också om att få in den biologiska mångfalden tydligare i hela samhällsplaneringsprocessen, bland annat genom att peka på den nytta människan har av biologisk mångfald i form av så kallade ekosystemtjänster. Naturvårdsverket är också nationell jakt- och viltmyndighet och arbetar med en hållbar viltförvaltning. Tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten arbetar vi även med åtgärder mot invasiva främmande arter. Se länkarna här bredvid för mer detaljerad information.
Tillståndet för den biologiska mångfalden
Det finns ingen heltäckande övervakning av den biologiska mångfalden i Sverige, eller någon annanstans i världen. Tack vare regeringens satsning på Svenska artprojektet vid ArtDatabanken vid SLU är den svenska biologiska mångfalden relativt väl känd. Fåglarna är nog den artgrupp som övervakas mest intensivt både i Sverige och internationellt. Dessutom bidrar många frivilliga till vår kunskap om förekomst av fåglar, men även av till exempel kärlväxter, genom spontanrapportering. En del vanligt förekommande arter övervakas stickprovsvis i Nationell inventering av landskapet i Sverige, NILS. För att hålla koll på arter och naturtyper som omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv finns det dessutom viss övervakning som är specifikt inriktad på dessa (så kallad biogeografisk övervakning). Arterna och naturtyperna ska rapporteras vart sjätte år.
Vart femte år bedöms tillståndet för Sveriges växter, djur och svampar i den så kallade rödlistan som tas fram av ArtDatabanken genom ett stort samarbete med många olika artexperter.