Vad har hänt?
Verksamheten NMT Think Pink AB har under ca 15 år haft en verksamhet med syfte att mellanlagra mer än 1000 ton och högst 10 000 ton avfall på en fastighet i Kagghamra som ligger i södra delen av Botkyrka kommun. Anmälan som företaget skickade in till kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd 2007 beskriver att företaget ska sortera och återvinna rivningsvirke och byggavfall i återvinningsbara fraktioner. Detta avfall skulle sedan flisas och återvinnas. Under åren har verksamheten vuxit och fler avfallsfraktioner som plast och papper har förvarats på anläggningen. Avfallet har samlats in på anläggningar på andra platser i kommunen och i andra kommuner. Sedan har företaget eller dess dotterbolag flyttat avfall mellan dessa platser. Bland annat för att undvika att omfattas av regeln i miljöbalken om att avfall max får ligga tre år på samma plats. När avfall förvaras längre än tre år på samma plats betraktas det inte som mellanlager utan som deponi och blir då tillståndspliktig verksamhet.
Tillsynsmyndigheten har bedrivit en aktiv och regelbunden tillsyn på verksamheten genom åren, men avfallshanteringen har vuxit och mängden avfall har ökat från den ursprungliga anmälan. Enligt de mätningar som har gjorts så förvarades 10 000 ton (beräknat utifrån en avfallskvot om 0,225 ton/kbm) i Kagghamra under 2020 då företaget gick i konkurs.
I början av november 2020 uppstod en brand i avfallshögen och den släcktes av räddningstjänsten. Strax innan jul uppstod en ny brand i avfallet och denna brand gick inte att släcka med vatten. Den rök som bildades från avfallet provtogs och visade på hälsoskadliga ämnen som bensen och andra flyktiga kolväten. Dessutom innehöll röken hälsoskadliga partiklar som spreds över ett stort område i Nynäshamns kommun och Botkyrka kommun. Lukten från brandröken kunde kännas in till centrala Stockholm som ligger ca 45 km bort.
Kommunen har agerat och fått ta ett extra ansvar för att undersöka innehållet i röken och uppmanat de närboende att hålla sig inomhus med stängda fönster och dörrar under tiden som röken har legat på. Eftersom röken är hälsoskadlig har kommunen köpt in och delat ut luftrenare till de hushåll som ligger inom 3 km från branden. Känsliga personer har haft det mycket besvärligt på grund av röken och dessa har uppmanats att stanna inomhus. Vi har också uppmanat skolbarn att stanna inomhus och inte gå ut på raster när det har varit mycket rökutveckling och dålig luft.
Räddningstjänsten bedömde att det fanns risk för skred och att mer vatten på branden skulle orsaka ännu mer rökbildning. Därför valde räddningstjänsten att täcka hela högen med ca 1-2 meter sand som på kort sikt ska stoppa rökutvecklingen och på lång sikt ska kväva elden. Hela högen var täckt med sand den 20 februari och rökutvecklingen har nu slutat. Nuvarande status är att avfallshögen ligger på platsen och övervakas så att inte nya öppna bränder uppstår.
Har de haft tillstånd för sin verksamhet eller är själva upplaget illegalt?
Verksamheten är anmälningspliktig enligt miljöbalken och verksamhetsutövaren har anmält den till miljö- och hälsoskyddsnämnden och fått beslut med föreläggande om ett antal försiktighetsmått från miljö- och hälsoskyddsnämnden.
Vilka tillsynsåtgärder har ni vidtagit gentemot verksamhetsutövaren?
Genom åren har det bedrivits ett stort antal tillsynsbesök på platsen och flera förelägganden har skrivits. Det som bland annat tillsynsmyndigheten har sett är att verksamheten har vuxit och att fler fraktioner har tagits till platsen än vad som var tänkt från början. De har tagit gammalt avfall till platsen och när kommunen har ställt krav på att de ska köra bort avfallet så har verksamheten inte följt dessa förlägganden.
Vilka kontakter har ni haft med tex Naturvårdsverket eller länsstyrelsen, är det svårt att veta vem som ska göra vad i sådan här fall?
Verksamheten är anmälningspliktig och det har inte funnits någon anledning att ha kontakt med Naturvårdsverket. Däremot har kontakter med länsstyrelsen funnits eftersom fastighetsägaren parallellt har ansökt om tillstånd för en hamnverksamhet med tillhörande flishantering och avfallshantering. I samband med att den verksamheten fick tillstånd så blev ett av villkoren i tillståndet att NMT:s verksamhet inte fick finnas på samma fastighet. Detta villkor har inte NMT efterlevt.
Under 2015 förelade kommunen verksamhetsutövaren om att ta bort befintligt avfall från platsen och inte ta in nytt avfall. Detta beslut ansåg länsstyrelsen vara för långtgående och de upphävde kommunens beslut.
I samband med branden har vi tagit kontakt med länsstyrelsen för att få tillsynsvägledning men detta är ett ovanligt ärende och det har varit svårt att komma framåt i ärendet när verksamhetsutövaren har gått i konkurs och markägaren inte tar ansvar för att minimera miljö- och hälsosrisker. Kommunen har följt ansvarstrappan och förelagt konkursboet (verksamhetsutövaren) och markägaren var för sig att ta bort avfallet och samla upp släckvatten så att detta inte ska rinna ut i närliggande vattendrag. Konkursboet överklagade inte, men markägaren överklagade och länsstyrelsen bedömde att markägaren inte är verksamhetsutövare. Detta beslut har kommunen överklagat till mark- och miljödomstolen eftersom det är av stor principiell betydelse ifall markägaren kan betraktas som ansvarig. Om så blir fallet kan kommunen ställa krav på åtgärder på markägaren för att minimera risker för miljön. Kommunens syn på detta är att markägaren har ett ansvar. De har känt till att högen finns på platsen och har haft inkomster från verksamheten i och med att de har hyrt ut mark till NMT för detta ändamål.
Kommunen anser att det finns en stor risk för miljöskada på grund av förorenat släckvatten från högen och därför har vi krävt att konkursboet ska samla upp släckvattnet, men de har inte haft ekonomiska medel för detta. Kommunen har då velat ansöka om verkställighet hos kronofogden, men enligt 29 § i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ska samråd med Naturvårdsverket ske innan en begäran om verkställighet görs, om det kan befaras att kostnaderna inte kan tas av den som åtgärden riktas mot. Kommunen har inlett ett samråd med Naturvårdsverket för att ansöka om medel för ett bidrag där staten kan gå in och ersätta kostnaderna för att gräva diken och en damm för uppsamling av släckvattnet. Samrådansökan har skickats in och i denna process har det legat ett stort ansvar på tillsynsmyndigheten att dels utreda vilka åtgärder som ska vidtas, dels ta reda på kostnader för att genomföra dessa åtgärder.
Jämfört med traditionell tillsyn enligt miljöbalken då det är verksamhetsutövarens ansvar att genomföra undersökningar, planera åtgärder och även bekosta dessa, har kommunen på grund av den akuta situationen gått in och tagit vissa kostnader för luftmätningar, vattenanalyser, inköp av luftrenare, markprover med mera.
Vad händer nu? Utreds miljöbrott av polisen, är miljöfaran över eller kommer det att vara problem framöver? Tar verksamhetsutövaren sitt ansvar eller hur får ni agera för att nå rättelse?
Verksamhetsutövaren har hittills inte tagit sitt ansvar. De har gått i konkurs och har inga medel i bolaget för att åtgärda de problem som har uppstått. Markägaren har inte heller tagit sitt ansvar.
Miljöfaran är inte över även om högen är övertäckt med sand. Det uppstår gaser från högen som läcker genom sanden. Dessa gaser är illaluktande och ohälsosamma, men späds ut snabbt och ligger lokalt kring högen.
Kommunen genomför undersökningar i ett första skede för att ta reda på risker för markföroreningar och vattenföroreningar. När dessa resultat är klara kommer vi förelägga verksamhetsutövaren att genomföra ett antal åtgärder, men vi vet inte i nuläget exakt vilka åtgärder. Bedömningen är att det är stor risk för en markförorening som måste saneras samt att det finns risk för att grundvattnet och ytvattnet i närområdet påverkas av ämnen från branden. På sikt kommer även avfallet behöva tas bort från platsen, men vi har i nuläget ingen tidplan för när detta kan ske.
Det finns ett tydligt uppdrag från regeringen att myndigheter ska samverka. Vår erfarenhet av denna brand, som har berört flertalet kommuner, är att vi stått väldigt ensamma i detta. Vi har försökt att få stöd av länsstyrelsen, MSB, Socialstyrelsen mfl, men har mötts av att dom inte vet hur vi ska göra och hänvisat frågor tillbaka till kommunen. Även djurskyddet som länsstyrelserna tog över ansvaret från kommunerna 2009, har hänvisats till kommunen i detta fall.
Vi har på eget initiativ sökt stöd hos Centrum för arbets- och miljömedicin (Region Stockholm) i samarbete med Karolinska institutet, internationella forskare och analysföretag som hjälpt oss igenom denna outforskade avfallsbrand, där vi lyckligtvis fått ett stöd som vi saknat från svenska myndigheter.
Detta är en artikel i Tillsynsnytt nummer 2, 1 mars 2021.
