Det övergripande och långsiktiga målet för rovdjurspolitiken är:”… att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn i Sverige ska uppnå ochbibehålla gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet, samtidigtsom tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomiskhänsyn tas.” Det slås fast i propositionen ”En hållbar rovdjurspolitik” (2012/13:191) som beslutades av riksdagen i december 2013.
Rovdjuren ska ha gynnsam bevarandestatus
Gynnsam bevarandestatus anger minsta antal individer för att en rovdjursstam ska vara långsiktigt livskraftig. De regler som styr förvaltning av rovdjursstammarna bygger i stor utsträckning på Sveriges internationella åtaganden och de EU-direktiv som ska införlivas i den nationella lagstiftningen. I och med detta ska Sverige bland annat säkerställa att våra stora rovdjur – bland annat järv – uppnår gynnsam bevarandestatus.
Flera sätt att begränsa kostnader för viltskador på ren
Storleken och spridningen på de svenska rovdjursstammarna har stor betydelse för vilka skador som rennäringen lider. Det finns flera delar i arbetet för att begränsa rennäringens kostnader till följd av rovdjursangrepp; ersättning vid rovdjursförekomst, bidrag till förebyggande åtgärder, skyddsjakt vid akuta situationer samt toleransnivån för rovdjursangrepp.
Toleransnivån för skador på ren orsakade av stora rovdjur, det vill säga den högsta skadenivå som kan accepteras, är satt till 10 procent räknat på den aktuella samebyns faktiska renantal. Antalet renar baseras på fastställda renlängder som lämnats in till länsstyrelsen och utgörs av årliga renräkningar av vinterrenhjorden efter slakt. Samebyarna har tillsammans med respektive länsstyrelse arbetat fram toleransnivåplaner för varje sameby.
Produktionsmodellen för att beräkna förluster för rennäringen
Förlust av renar till rovdjur kan uppskattas på många sätt. Det nu bästa sättet är att beräkna rovdjursförluster i rennäringen baserat på produktion är genom den så kallade produktionsmodellen som Sametinget tagit fram tillsammans med Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).
Med hjälp av produktionsmodellen jämför man det verkliga antalet renar, med ett förväntat antal renar som beräknats borde ha funnits vid frånvaro av rovdjur. Skillnaden mellan förväntat och uppmätt antal ger ett mått på den totala förlusten av renar till rovdjur. Till grund för beräkningarna av den potentiella produktionen ligger vetenskapliga studier och samisk traditionell kunskap.
Licensjakt viktigt för att förebygga skador
Licensjakten är ett viktigt verktyg för att på lång sikt förebygga skador orsakade av rovdjur. Licensjakt gör det möjligt att minska koncentrationen av rovdjur i de områden där de riskerar att göra störst skada för exempelvis rennäringen. Licensjakt beslutas av länsstyrelserna eller Naturvårdsverket.
Toleransnivå ställs mot gynnsam bevarandestatus
I viltförvaltningen har myndigheterna att ta hänsyn både till toleransnivå för skador orsakade på ren av stora rovdjur och till att rovdjuren uppnår gynnsam bevarandestatus. Dock är målet om gynnsam bevarandestatus lagstiftat, medan den tioprocentiga toleransnivån är en målsättning. Naturvårdsverket arbetar med att utveckla föreskrifter och vägledning kring rovdjursförvaltning som styr bland annat licens- och skyddsjakt på järv och de andra stora rovdjuren, något som ska kunna underlätta åtgärder för att begränsa skadorna på ren. Rennäringen har föreslagit en regeländring om toleransnivåer som nu ligger på regeringens bord.
Inventering av rovdjur viktigt för både rovdjursförvaltning och rennäring
Varje år inventerar länsstyrelserna rovdjur i det svenska renskötselområdet i nära samarbete med samebyarna. Sedan 2002 är både inventeringsarbetet och ersättningssystemet för skador på ren reglerat i författning. Inventeringsarbetet är viktigt både för förvaltningen av våra stora rovdjur och för fördelningen av ersättning för skador på rennäringen.
Målet med inventeringarna är bland annat att ge underlag för:
- att följa upp rovdjursstammarnas status och utveckling,
- att planera åtgärder för att förebygga skador på tamdjur,
- Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas beslut om jakt efter rovdjur och
- Sametinget när man beslutar om fördelning av ersättning för rovdjursförekomst i samebyarna och bidrag till förebyggande åtgärder.
Inventering av rovdjur är en komplex process med många aktörer inblandade
Sverige är tillsammans med Norge de länder som har de bästa rovdjursinventeringarna i världen. Länderna jobbar nära tillsammans med att ständigt utveckla inventeringsmetoder för att göra så bra uppskattningar som möjligt utifrån kvalitetssäkrad kunskap.
Flera myndigheter och organisationer är delaktiga i rovdjursinventeringen och den sker i flera steg för att säkra kvaliteten. Naturvårdsverket utarbetar instruktioner för den metodik som används för inventering av stora rovdjur, samt granskar och fastställer de årliga inventeringsresultaten. Länsstyrelserna ansvarar för de praktiska inventeringarna av stora rovdjur på regional nivå. Länsstyrelsen kontrollerar och dokumenterar de rovdjursobservationer som har betydelse för inventeringsresultaten. Länsstyrelsernas rovdjursinventeringar i renskötselområdet bedrivs i nära samarbete med landets 51 samebyar.
Inventeringsresultat för järv utifrån ett treårsmedelvärde
Det är Naturvårdsverket som fastställer de officiella inventeringsresultaten för stora rovdjur och informationen återfinns på vår hemsida. När det gäller järv fastställs inventeringsresultaten i november varje år efter olika kvalitetssäkringssteg. För att skapa robusthet räknas inventeringsresultatet för järv ut genom ett treårsmedelvärde. Resultatet ligger sedan till grund för den fortsatta förvaltningen.
Läs mer
Beskrivning av det skandinaviska inventeringssystemet för rovdjur
Inventeringsmetoder och senaste inventeringsresultaten för:
- Lodjur
- Varg
- Björn
- Järv