Nationalparker
Sverige har 30 nationalparker.
Beslut om att inrätta nationalpark fattas av riksdag och regering. Naturvårdsverket ansvarar för beslutsunderlag och planering av nationalparkerna, genom bland annat Nationalparksplan för Sverige. Ett större sammanhängande område av viss landskapstyp kan med stöd av 7 kap. 2 § miljöbalken inrättas som nationalpark.
Området bör befinna sig i “naturligt tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick”. En förutsättning är att staten äger marken.
Naturreservat
Det finns drygt 5 100 naturreservat i Sverige,.
Naturreservat bildas av länsstyrelserna och kommunerna med stöd av 7 kap. 4-6 § miljöbalken. Marken i ett naturreservat kan ingå i såväl ett privat som allmänt ägande. Naturreservat kan bildas i syfte att:
- bevara biologisk mångfald
- vårda och bevara värdefulla naturmiljöer
- tillgodose behov av områden för friluftslivet
- skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer
- skydda, återställa eller nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter.
Naturvårdsområden
Det finns 93 naturvårdsområden i Sverige.
Skyddsformen naturvårdsområde, som infördes i naturvårdslagen 1974, upphörde i och med införandet av miljöbalken 1999. De områden som inrättats ska vid tillämpningen av miljöbalken anses som naturreservat, men det finns skillnader. Föreskrifterna får inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastighet. Skyddsformen förekommer främst i marina miljöer och skogsområden avsedda för friluftsliv.
Kulturreservat
Det finns drygt 40 kulturreservat i Sverige.
Kulturreservat får med stöd av 7 kap 9 § miljöbalken inrättas av länsstyrelse eller kommun i syfte att bevara värdefulla kulturpräglade landskap.
Skyddsformen infördes 1999 i och med att miljöbalken trädde i kraft. Kulturreservaten består till exempel av miljötyperna gårdsmiljö, bymiljö, fäbod, sågverksamhälle och herrgårdsmiljö.
Naturminnen
Det finns över 1500 naturminnen i Sverige. Det är ofta punktobjekt som jätteekar, trädgrupper, flyttblock och jättegrytor. De kan även vara mycket små områden, vanligtvis mindre än 1 hektar, som växtplatser för ovanliga växter eller små holmar.
Beslut om naturminnen fattas av länsstyrelse eller kommun, med stöd av 7 kap. 10 § miljöbalken. Merparten av naturminnena är inrättade genom äldre beslut och med stöd av tidigare naturvårdslagstiftning.
Djur- och växtskyddsområden
Det finns drygt 1 000 djur- och växtskyddsområden i Sverige.
I syfte att skydda sällsynta eller störningskänsliga djur- eller växtarter kan länsstyrelsen eller kommunen med stöd av 7 kap. 12 § miljöbalken inrätta djur- och växtskyddsområden. Föreskrifterna innebär att allmänheten, och i vissa fall även markägaren, inte får vistas inom området under en viss tid av året. De kan även begränsa rätten till jakt och fiske. De vanligaste motiven är att skydda fåglars häckningsområden under häckningstid (fågelskyddsområde) eller sälars uppehållsplatser (sälskyddsområde).
Natura 2000
Det finns drygt 4 500 Natura 2000-områden i Sverige. 544 av områdena är utpekade enligt fågldirektivet, och övriga av enligt art- och habitatdirektivet. Många är utpekade enligt både fågel- och habitatdirektivet. De flesta områden är också skyddade som nationalpark eller naturreservat och alla är riksintressen.
Natura 2000 omfattar värdefulla naturområden med arter och/eller naturtyper som i ett europeiskt perspektiv betraktas som särskilt skyddsvärda. Sverige och övriga EU-länder ska se till att nödvändiga bevarandeåtgärder vidtas i områdena enligt art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet.
Tillstånd krävs enligt 7 kap. 28a § miljöbalken för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett sådant område.
Vattenskyddsområden
Det finns nära 1 700 vattenskyddsområden i landet.
Ett område som utnyttjas eller kan komma att utnyttjas för vattentäkt kan av länsstyrelse eller kommun inrättas som vattenskyddsområde med stöd av 7 kap. 21 § miljöbalken.
Biotopskyddsområden i skogs- och jordbruksmark
Det finns över 7 000 biotopskyddsområden i skogsmark och cirka 100 i jordbruksmark.
Med stöd av 7 kap. 11 § miljöbalken kan speciella och/eller värdefulla biotoper skyddas. Skyddet omfattar mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som av annan orsak är särskilt skyddsvärda. Inom områdena får inte verksamhet bedrivas som kan skada naturmiljön.
Biotopskyddsområden i jordbruksmark hanteras av länsstyrelserna och kommunerna och i skogsmark av Skogsstyrelsen och kommuner.
Skyddade älvar
Sammanlagt 42 vattendrag skyddas mot vattenkraftsutbyggnad enligt miljöbalken 4 kap 6 §. Av dessa benämns Torne-, Kalix-, Pite- och Vindelälven som nationalälvar, men skyddet är detsamma för alla älvar som omfattas av det.
Nationalstadsparker
Det finns en nationalstadspark i Sverige: Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården i Stockholm.
Genom en ändring av naturresurslagen 1995 skapades möjlighet att inrätta så kallade nationalstadsparker. Begreppet nationalstadspark regleras numera i 4 kap 7 § miljöbalken.
Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar uppföras och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas. Det går alltså att bygga nya hus och bygga om befintliga.
Fridlysta djur- och växtarter
Det finns 297 fridlysta djur- och växtarter i landet, varav 50 är djurarter.
Det är regeringen som beslutar om fridlysning av en art i hela landet, i ett län eller i en del av ett län. Det sker genom att ange arterna i artskyddsförordningens (2007:845).
Jaktlagen (SFS 1987:259) och jaktförordningen (SFS 1987:905) reglerar fredning och jakt av vilda djur och fåglar.