Kontrollen av avfallstransporterna i världen inleddes på grund av att mycket giftigt avfall dumpades i fattiga länder. En konvention togs fram 1989 inom FN:s ramar, Baselkonventionen, och trädde i kraft 1992. Ett tillägg beslöts 1995 som innebär att det är förbjudet med export av farligt avfall från OECD- och EU-länder till länder utanför OECD och EU. Men fortfarande saknas underskrifter från tillräckligt många länder för att tillägget ska införlivas i Baselkonventionen.
Gemensamma EU-regler
EU går före i detta arbete och har införlivat såväl konventionen som tillägget i avfallstransportförordningen (1013/2006). Det gäller direkt i alla medlemsländer.
Det är förbjudet att transportera farligt avfall till länder utanför EU och OECD enligt EU-förordningen. Reglerna har gett bättre lagstöd för att kunna kontrollera transporterna. EU:s miljöbyrå EEA publicerade 2012 en studie som visar att nästan all transport av farligt avfall (97 procent) sker inom EU till andra medlemsländer. Det skickas oftast till ett grannland med bättre anläggningar för att ta hand om avfallet.
Mängden avfall som återvinns har också ökat. Det beror delvis på skärpta avfallskrav inom EU. Återvinning ska prioriteras och deponering är en sista handslösning i EU:s avfallshierarki.
Ökningen beror också på att det är mycket lönsamt att återvinna metaller ur avfallet med de världsmarknadspriser som varit och den stora efterfrågan på metaller. Så köper till exempel Kina mycket återvunna metaller från Tyskland som bearbetar en stor del av avfallet i EU.
Mest avfall från Norge
För Sverige utgör avfall från Norge den största delen av avfallsimporten. Avfallet förbränns och energin utnyttjas för fjärrvärme och askan skickas sedan tillbaka till Norge. Andra stora exportörer till Sverige är Storbritannien, Nederländerna, Finland, Danmark och Irland.
Antalet transporter har ökat kraftigt mellan 2009 och 2013. Den som ska transportera anmälningspliktigt avfall, (som farligt avfall, blandat avfall, hushållsavfall, bygg- o rivningsavfall, visst träavfall) till eller från Sverige ska ha godkännande från Naturvårdsverket och från motsvarande myndighet i landet avfallet skickas till eller ifrån. Vi hanterar 700-800 ärenden per år, men antalet transporter är betydligt fler. Företagen kan ansöka om flera transporter på en gång.
Sverige exporterar farligt avfall till bland annat Danmark och Tyskland.
Begagnat eller skrot, legala eller illegala transporter?
Elektronikavfall klassas som farligt avfall och får därför inte exporteras ut ur EU. Men stora mängder avfall skickas som begagnade varor till bland annat Västafrika, enligt EEA-rapporten. Där ingår bland annat trasiga telefoner och datorer som borde klassas som avfall. Även om en del kan användas några år så blir de snart farligt avfall som ska tas om hand.
EEA har jämfört hur mycket elskrot som producerades och togs om hand 2008. 3,4 miljoner ton samlades in och 10,2 miljoner ton av nya el- och elektronikapparater togs i bruk. Apparaterna används i genomsnitt i 3-5 år och därmed kan man anta att mellan 8 och 10 miljoner ton elskrot genererades samma år. Det är ett stort gap och EEA:s slutsats är att den illegala utförseln ut ur EU utgör en stor del. Dessutom slängs en del apparater i vanliga soporna eller hamnar i en låda på vinden.
Kontrollen kommer att skärpas genom en revidering av EG förordningen 1013/2006 och genom strängare regler för export av begagnad elutrustning genom WEEE2-direktivet (2012/19/EU). Kravet på begagnad elutrustning, har redan införlivats i svenska avfallsförordningen 2011:927 (70a -70d §§). EG-förordningen 1013/2006 genomförs från 1 januari 2016.
I Sverige gäller nya regler för elutrustning från den 15 oktober 2014 genom förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning.
Flest illegala transporter till Västafrika
Den illegala exporten av elektronikavfall till utvecklingsländer är ett växande problem. Den illegala handeln uppskattas omsätta miljardbelopp och handeln ökar. Avfall tas om hand under mycket primitiva förhållanden i Västafrika. Arbetarna utsätts för giftiga gaser när varor hettas upp för utvinning av värdefulla och sällsynta metaller. Resterna förstör miljön både lokalt och globalt. Metallerna används inte i de här länderna utan exporteras till bland annat Kina.
Uppemot 25 procent av alla transporter av farligt avfall är illegala, enligt EEA. Merparten av de illegala transporter som upptäckts i Sverige var avsedda för Afrika, främst Västafrika och då Ghana och Nigeria. Det mesta om upptäcks är skrotbilar och bildelar, elektronik inklusive kyl och frys.
Samarbete med Tullverket och polis
Kontrollen av transporterna av avfall sker i samarbete mellan flera myndigheter i Sverige. Här ingår länsstyrelserna, kommunerna, Tullverket, Polisen, Kustbevakningen och åklagare. Samarbetet har utvecklats på senare år och gett bra resultat i form av tydligare ansvarsfördelning och arbetsätt.
Flera fall av illegala avfallstransporter upptäcks innan de lämnat Sverige, från ett tiotal fall år 2009 till ett 80-tal år 2013. Det går inte att säga att ökningen beror på att antalet olagliga avfallstransporter har ökat. Snarare beror det beror på bättre tillsyn och att samarbetet mellan myndigheter utvecklats de senaste åren.
Mer information i diagram
