Ny handbok publicerad om förutsättningarna för prövningar och tillsyn i Natura 2000-områden
Läs om hur den särskilda Natura 2000-prövningen bör gå till och hur myndigheter är skyldiga att se till att naturtyper/livsmiljöer i Natura 2000-områden inte försämras eller att skyddade arter störs på ett betydande sätt. Den är avsedd för länsstyrelser och andra myndigheter samt intresseorganisationer. Den gamla handboken 2003:9 med allmänna råd gäller nu inte längre.
Innehåll och avgränsning av den nya handboken
Den uppdaterade versionen innehåller en historik om bildandet av Natura 2000-nätverket och är i övrigt främst inriktad på vägledning om den särskilda tillståndsprövningen enligt 7 kap 28 a § miljöbalken. En nyhet är också beskrivningar av vad det innebär att försämringar och betydande störningar ska undvikas i Natura 2000-områden, även för befintliga verksamheter. Den nya handboken innehåller inte beskrivningar om hur bevarandeåtgärder bör genomföras för Natura 2000-områden. Det kommer istället att finnas i bland annat webvägledningen om skötsel av skyddade områden.
Natura 2000-tillståndsprövning kräver specifik miljöbedömning
Det som avgör om en specifik miljöbedömning ska göras är frågan om Natura 2000-tillstånd krävs, inte frågan om verksamheten eller åtgärder kan antas medföra betydande miljöpåverkan. En undersökning enligt 6 kap. 24-25 §§ miljöbalken behöver därför inte göras och länsstyrelsen ska heller inte fatta beslut om betydande miljöpåverkan.
Naturvårdsdirektivens arter och naturtyper
Naturvårdsverket har tagit fram vägledningar för de naturtyper och arter i EU:s naturvårdsdirektiv som förekommer i Sverige. Vägledningarna kan användas för olika myndigheters arbete med till exempel naturvård, Natura 2000 och tillståndsprövning.
Här finns också visst annat underlag för svenska arter och naturtyper, till exempel definitioner och karaktäristiska arter för naturtyperna.
Arter
EU-kommissionen har tagit fram en vägledning till konsekvensbedömningar av planer och projekt som kan komma att påverka Natura 2000-områden. Det gäller hur artikel 6.3 och 6.4 i habitatdirektivet bör tillämpas.
Vägledningen har tagits fram av Oxford Brooks University i England. Naturvårdsverket har låtit översätta denna vägledning för att göra dokumentet mer tillgängligt och lättare att använda för myndigheter, konsulter, verksamhetsutövare och andra berörda i Sverige. Dokumentet kan inte åberopas som Naturvårdsverkets vägledning eller ställningstagande.
EU-kommissionen har en officiell vägledning kring tillämpning av artikel 6 ”Skötsel och förvaltning av Natura 2000-områden" – artikel 6 i art- och habitatdirektivet 92/43/EEG Den finns också på EU-kommissionens webbplats om Natura 2000. Gå till "Managing Natura 2000 sites". Markera rutan "sv" så får du upp dokumentet i svensk version. Du hittar också EU-kommissionens tolkningsmanual för olika naturtyper på webbplatsen (gå till "Interpretation Manual ...").
Sverige har tagit fram ett ramverk för prioriterade åtgärder inom Natura 2000-nätverket. Det är samlat i ett dokument som betecknas PAF = Prioritized action framework.
Det är ett dokument som alla EU:s medlemsländer har fått i uppdrag att fylla i för att definiera vilka åtgärder som är prioriterade inom landets Natura 2000-områden och en uppskattning av vilka resurser som krävs. Miljö- och energidepartementet sände över Sveriges PAF till Kommissionen den 30 april 2013.
Naturvårdsverket samordnade basinventeringsprojektet av Natura 2000-områden och skyddade områden 2004–2008. Projektet är avslutat men har övergått i en löpande verksamhet om att kartera skyddade områden. Resultatet av basinventeringen har inneburit att för över 3000 Natura 2000-områden har kunskapen om områdenas innehåll av naturtyper och arter förbättrats.
På Artdatabankens webbplats finns mer information om naturtyper och arter som ingår i EUs naturvårddirektiv. Artdatabanken fungerar också som naturtypsexperter för direktivets naturtyper på uppdrag av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.