Geografiska informationssystem (GIS) kan användas för att presentera, beskriva och motivera bedömningar som görs inför och under miljöbedömningar.
Naturvårdsverket vägledning syftar till att öka och underlätta användningen av relevant geografisk information i miljöbedömningar.
Identifiering av ekosystemtjänster
Ekosystemtjänster är ekosystemens direkta och indirekta bidrag till människors välbefinnande. När det gäller effekter på ekosystem kan sådana effekter leda till att ekosystemtjänster minskar, upphör, tillkommer eller förstärks.
Ekosystemtjänster inkluderar exempelvis våtmarkers, grönområdens och andra ekosystems förmåga att fördröja, filtrera och rena vatten vilket förebygger översvämningar, erosion och torka. En annan ekosystemtjänst är att insekter pollinerar blommande växter vilket är en förutsättning för produktion av mat. Vistelse i grönska och natur ger upplevelsevärden och främjar hälsa och välbefinnande.
En del ekosystemtjänster tillhandahålls på samma plats som de nyttjas. Andra ger oss människor nyttor på en helt annan plats eller i ett mycket större område än där ekosystemen som ger ekosystemtjänsten finns.
Upplevelsevärden för rekreation och friluftsliv är exempel på en ekosystemtjänst som tillhandahålls och nyttjas på samma plats medan pollinering som ger förutsättningar för matproduktion är ett exempel på en ekosystemtjänst som oftast tillhandahålls på en annan plats än där den nyttjas. De ekosystem som fungerar som kolsänkor (det vill säga att de har förmåga att binda luftens koldioxid) är exempel på ekosystemtjänster som tillhandahålls lokalt men nyttjas globalt i form av minskad växthusgaseffekt.
Geografisk analys av ekosystemtjänster
Vissa ekosystemtjänster är tydligt kopplade till vissa marktäckeslag och för dessa kan analyser utifrån marktäckekartering vara givande. Att ersätta en våtmark med hårdgjord yta innebär exempelvis en förlust av ekosystemtjänsten rening och reglering av vatten.
I en analys av marktäckedata utifrån perspektivet ekosystemtjänster kan marktäckedata kombineras med information om marktäckets förutsättningar för ekosystemtjänster. Det är också möjligt att ge olika ekosystemtjänster olika värdering utifrån förutsättningar och behov i det enskilda fallet. Analysen kan sedan visa var i landskapet som förutsättningar finns för olika ekosystemtjänster, baserat på hur marktäcket ser ut.
Vilka ekosystemtjänster och vilken nytta som kommer ut av ekosystemen beror av många faktorer. Storlek hos ekosystemet (som levererar tjänsten) är en faktor som har betydelse i flera fall (en stor våtmark minskar översvämningsrisken mer än en liten och en stor skog minskar temperaturen mer än vad enstaka träd gör). En förenklad analys kan därför vara att multiplicera antalet ekosystemtjänster som en områdestyp (marktäckeklass) antas kunna ge med den marktäckeklassens areal inom undersökningsområdet. Genom att göra denna procedur både för olika alternativa utformningar och för alternativet att planen eller verksamheten inte genomförs (nollalternativ) kan olika alternativs ”ekosystemtjänstpoäng” ställas mot varandra i miljöbedömningen.
Metoden som beskrivs här ovan är tydlig och transparent men det är viktigt att vara medveten om dess begränsningar (Bovin et al. (2017b)). Exempelvis är de verkliga sambanden mellan hur mycket av en ekosystemtjänst som tillhandahålls av olika arealer av ett visst marktäckeslag långt mer komplexa än det linjära samband som används i ovan nämnda metod. Det är knappast så att halvstor skog sänker temperaturen med en grad medan en riktigt stor skog sänker temperaturen med hundratals grader. De olika ekosystemtjänsterna kan naturligtvis också värderas olika högt.
Både tillgång och behov för nuvarande och kommande generationer kan påverka värderingen av ekosystemtjänster. Eftersom ekosystem och ekosystemtjänster är komplexa krävs kunskap inom många fält. Avgränsningar och förenklingar är nödvändiga för att göra GIS-analyser av ekosystemtjänster. Antaganden och osäkerheter behöver redovisas för att resultaten ska användas på ett lämpligt sätt i miljöbedömningar. I bestämmelser för specifik miljöbedömning (19 § miljöbedömningsförordningen) finns uttryckliga innehållskrav om redovisning av brister och osäkerheter i underlag. Se vägledning om innehåll i miljökonsekvensbeskrivningen.
(Referens: Bovin M., Elcim, E., Wennberg, S., 2017a. Landskapsanalys av skogliga värdekärnor i boreal region. Metria AB på uppdrag av Naturvårdsverket. Preliminär slutrapport.).