Geografiska informationssystem (GIS) kan användas för att presentera, beskriva och motivera bedömningar som görs inför och under miljöbedömningar.
Naturvårdsverket vägledning syftar till att öka och underlätta användningen av relevant geografisk information i miljöbedömningar.
Statistik som stöd för bedömningar
För en del frågor inom miljöbedömningar kan olika typer av arealbunden statistik vara ett viktigt stöd. Det kan exempelvis vara relevant att veta hur stor andel av en specifik naturtyp som utsätts för miljöeffekter om en etablering kommer till stånd eller hur många människor som får längre till rekreationsområden om ett naturområde försvinner.
Arealbunden statistik kan tas fram genom en analys eller ett utklipp med hjälp av en GIS-programvara. Det kan till exempel vara att välja ut alla ytor med en bestämd naturtyp inom en viss administrativ enhet (till exempel inom kommunen eller länet) och beräkna dess sammanlagda area. Därefter kan motsvarande beräkning göras för arealen av naturtypen inom det geografiska område som planen eller verksamheten förväntas påverka tillsammans med annat (beakta kumulativa effekter). Arealen inom påverkansområden kan sedan ställas i förhållande till naturtypsarealen i till exemepel kommunen eller länet.
Tillförlitligheten av den här typen av analys avgörs i hög grad av kvaliteten på den naturtypskartering som används. Därför är det viktigt att ta reda på och beskriva noggrannheten och aktualiteten i kartskikten.
För att bedöma miljöeffekter behövs som regel inte bara analyser av hur stor areal av en viss naturtyp som störs eller försvinner. Olika områden av en och samma naturtyp kan vara olika betydelsefulla beroende på var i landskapet de ligger, deras kvalitet, storlek med mera.