Den som kör vattenskoter betraktas som ”befälhavare” i lagens mening och har ansvar att köra säkert och inte orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa, natur eller miljö. Det ansvaret följer av miljöbalken och sjölagen, som gäller oavsett att det uppstått oklarheter om vattenskoterförordningens status.
Vattenskoterförordning
Förordningen (1993:1053) om användning av vattenskoter innebär att det endast är tillåtet att köra vattenskoter i allmänna farleder samt i områden där länsstyrelserna beslutat om undantag från det generella förbudet.
Det har visat sig att vattenskoterförordningen är svår att tillämpa, eftersom det är oklart om den stämmer överens med EU-lagstiftningen och EU:s krav på fri rörlighet för varor och tjänster. Frågan om de svenska reglerna har varit uppe i EU-domstolen. På grund av denna oklarhet bedriver myndigheter ingen tillsyn utifrån förordningen.
Skada inte människor, natur och miljö
Samma regler gäller för vattenskoter som båtar och fartyg: föraren är ”befälhavare” och ska respektera sjötrafikförordningens regler och visa hänsyn. Den som framför vattenskoter måste också se till att ingen skada eller olägenhet uppstår för människors hälsa och miljön. Det ansvaret följer av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kapitlet miljöbalken.
Miljöpåverkan av vattenskoter
Vattenskoterkörning kan påverka människa, natur och miljö på flera sätt, vilket togs upp i förarbeten till vattenskoterförordningen, propositionen 1992/93:97.
Propositionen:
- Störande buller. Intensiv körning inom ett begränsat område kan ge upphov till höga och oregelbundna ljudnivåer som kan upplevas som mycket störande för människor och djur.
- Risk för olyckor. Den som kör invid badplatser kan riskera att köra på badande.
- Påverkan på växt- och djurliv. I grunda vatten med mjuka bottnar finns risk för skador. Mjukbottnar är näringsrika och mycket viktiga för såväl sjöfågel som fisk.
- Störande för fågellivet. Vattenskoterkörning kan påverka fåglar, till exempel under häckningstiden.
Myndigheternas ansvar
Länsstyrelserna beslutar om undantag från det allmänna förbudet mot att köra vattenskoter. Naturvårdsverket ger tillsynsvägledning och kan även överklaga länsstyrelsernas beslut om områden för körning av vattenskoter.
Så kan vattenskoterkörning regleras
Länsstyrelserna har flera verktyg för att reglera vattenskoterkörning i enskilda områden. De kan:
- förbjuda vattenskoterkörning i avgränsade områden med stöd av 2 kap 2§ Sjötrafikförordningen.
- tillsammans med de regionala polismyndigheterna och Kustbevakningens regioner diskutera möjligheterna att genom tillsyn med stöd av 20 kap 3§ Sjölagen lagföra störande körning med vattenskoter.
- peka ut och informera om hänsynsområden i skärgården och därigenom tydliggöra i vilka områden det är särskilt viktigt att ta hänsyn till friluftslivets, natur och behov av tysta områden.
Vad är en vattenskoter?
Definitionen enligt vattenskoterförordningen är:
”En farkost vars längd understiger fyra meter och som har en förbränningsmotor med ett vattenjetaggregat som främsta drivkälla och har utformats för att framföras av en eller flera personer som sitter, står eller står på knä snarare än befinner sig i den.”