En dominerande del av ljudet från ett vindkraftverk uppstår då bladen passerar genom luften. Detta ljud upplevs vanligen som ett väsande eller svischande ljud. Ljudet kan beskrivas som ett bredbandigt brus, vanligen inom frekvensområdet 63–4000 Hz.
Ljudnivån avtar med avståndet från vindkraftverket. Väder och vind påverkar hur ljudet breder ut sig. Även typ av mark eller om det är vatten vid vindkraftverket påverkar hur mycket ljudet minskar med avståndet. Generellt dämpar marken ljudet betydligt effektivare än vatten.
Variation i hur vi uppfattar ljuden
Hur väl vi hör och uppfattar ljud från vindkraftverk varierar kraftigt. Det beror på variationer i vindens styrka, de meteorologiska förhållandena i övrigt och andra ljud i omgivningen som kan dölja eller minska hörbarheten av ljudet från verken. Hur mycket vi människor störs av ljud varierar också, från dag till dag, från plats till plats, från individ till individ. Detta innebär att det kan vara svårt att mäta och beräkna ljudet på ett sätt som ger en representativ bild av ljudet från vindkraftverket samt att bedöma hur störande ljudet kommer att bli.
De störningsstudier som utförts har ofta utgått från en beräknad ljudexponering vid vindhastigheten 8 m/s på 10 meters höjd vid vindkraftverket, i enlighet med standarden. Denna ljudnivå kan därför ses som ett referensvärde för störning, utan att vara den verkliga, genomsnittliga exponeringen under en viss tid.
Lågfrekventa ljud
Idag finns inga belägg för att lågfrekvent ljud från vindkraftverk innebär någon risk för närboende. De verk där viss forskning skett är vanligen mindre än 2–3 MW, och lågfrekvent ljud vid de större verk som vanligen byggs idag kan därför vara något högre. Se vidare under Mer information.
Viktigt att beakta lågfrekvent ljud
Lågfrekvent ljud påverkar människor mer än ljud som inte domineras av låga frekvenser. Exempel på symptom vid exponering av lågfrekvent ljud är trötthet, huvudvärk och störd sömn. Symptomen och besvären kan komma redan vid låga ljudnivåer, strax över den normala hörtröskeln. Lågfrekvent ljud har en längre våglängd och är därför svårare att dämpa och kan också breda ut sig över längre sträckor än annat ljud.
Naturvårdsverket anser därför att man vid de större verken bör beakta och följa upp lågfrekvent ljud. Ett sätt att ganska enkelt bedöma om det förekommer lågfrekvent ljud, är att ta reda på skillnaden mellan A-vägd (se under Mer information) och C-vägd ljudnivå. Det är sannolikt inget problem om den A-vägda nivån är klart under riktvärdet samtidigt som skillnaden mellan den C-vägda och A-vägda ljudnivån är mindre än cirka 20 dB. Om det däremot skiljer mer bör man göra en mer noggrann mätning. Folkhälsomyndigheten har allmänna råd som bland annat innehåller riktvärden för lågfrekvent buller inomhus, se under Mer information.