Innehåll nedan:
Förbud mot kvicksilver och kadmium i batterier
Kadmium och kvicksilver är förbjudna i batterier. Detta regleras i 11c och 11d §§ Förordning (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter.
Kvicksilverförbud
Batterier som innehåller mer än 0,0005 viktprocent kvicksilver får inte tillhandahållas på marknaden eller yrkesmässigt föras in till Sverige sedan den 13 oktober 2015. Förbudet gäller även batterier som är inbyggda i elutrustning.
Kvarvarande lager av batterier av knappcellstyp som innehåller kvicksilver får även efter den 13 oktober 2015 fortsätta att tillhandahållas och föras in till Sverige till dess att lagren är slut.
Kadmiumförbud
Bärbara batterier som innehåller mer än 0,002 viktprocent kadmium får inte tillhandahållas på marknaden eller yrkesmässigt föras in till Sverige sedan den 13 oktober 2015.
Förbudet gäller även batterier som är inbyggda i elutrustning.
Förbudet gäller inte bärbara batterier som är avsedda att användas i:
- nödbelysningssystem och andra nöd- och alarmsystem,
- medicinsk utrustning, eller
Kvarvarande lager av elektroniska handverktyg får även efter den 1 januari 2017 fortsätta att tillhandahållas och föras in till Sverige till dess att lagren är slut.
Miljöavgift för kadmiumbatterier
Kadmiumbatterier är belagda med en miljöavgift.
Du som är producent av slutna nickelkadmiumbatterier ska betala en miljöavgift med 300 kronor per kilogram enligt 24 § Förordning (2008:834) om producentansvar för batterier.
Miljöavgiften ska täcka samhällets kostnader för insamling, sortering, transport och bortskaffande av sådana batterier. Avgiften faktureras av Naturvårdsverket efter den årliga rapporteringen som du ska göra till EE- och batteriregistret.
Naturvårdsverket fonderar medlen i kadmiumbatterifonden.
Att märka batterier
Alla batterier ska vara märkta med en överkorsad soptunna för att förhindra att batterier slängs bland övriga sopor. Symbolen ska finnas på ett synligt ställe, vara tydligt läsbar och outplånlig.
- Symbolen ska täcka minst 3 procent av ytan på batteriets största sida, upp till en storlek på högst 5 x 5 cm.
- För cylinderformade batterier ska symbolen täcka minst 1,5% av batteriets yta. Symbolen ska dock inte vara större än 5 x 5 cm.
- Om batteriet är så litet att 3% av batteriets yta är mindre än 0,5 x 0,5 cm ska en symbol med storleken 1 x 1 cm placeras på batteriets förpackning.
- Batterier som innehåller:
Mer än 0,0005 viktprocent kvicksilver ska märkas med Hg.
Mer än 0,002 viktprocent kadmium ska märkas med Cd.
Mer än 0,004 viktprocent bly ska märkas med Pb.
Den kemiska beteckningen ska placeras under symbolen för sopkärlet och vara minst en fjärdedel så stor som det. Detta för att underlätta för dem som tar hand om förbrukade batterier.
Kapacitetsmärkning för bärbara laddningsbara batterier samt bilbatterier
Sedan den 30 maj 2012 ska alla bärbara, laddningsbara batterier samt bilbatterier som släppts ut på marknaden för första gången förses med märkning som visar batteriets kapacitet. Kommissionens förordning (EU) nr 1103/2010 gällande detta publicerades den 30 november 2010 i Europeiska Unionens officiella tidning.
Reglerna innebär att alla uppladdningsbara batterier ska vara märkta med kapacitet vilken uttrycks i milliamperetimmar (mAh) eller amperetimmar (Ah). Bilbatterier ska dessutom vara märkta med kallstartsampere (A).
Det finns undantag från märkningskravet på kapacitet för "Bärbara sekundära (laddningsbara) batterier och ackumulatorer som är inbyggda i eller konstruerade för att byggas in i apparater innan de levereras till slutanvändare, och som inte är avsedda att avlägsnas i enlighet med artikel 11 i direktiv 2006/66/EG, ska undantas från denna förordnings tillämpningsområde." (från bilaga 1 i Kommissionens förordning (EU) nr 1103/2010).