Rovdjuren i Sverige
Rovdjuren är tillbaka i den svenska faunan. Från 1960-talet och framåt har Sverige framgångsrikt drivit ett arbete som gör att hoten mot björn, varg, järv, lodjur, fjällräv och kungsörn har minskat.
Hotad art eller inte
Naturvårdsverket arbetar med att skydda den biologiska mångfalden och genomför åtgärder för hotade arter. När en bedömning ska göras om vilken status en djurart har, till exempel om den är hotad eller om den har gynnsam bevarandestatus, räcker det inte med en viss populationsstorlek, det vill säga hur många det finns av en art. För att en art ska anses ha gynnsam bevarandestatus krävs att
- uppgifter om den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö
- artens naturliga eller hävdbetingade utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid
- det finns och sannolikt kommer att fortsätta att finnas en tillräckligt stor livsmiljö för att artens populationer ska bibehållas på lång sikt.
Rätt diagnos ger rätt behandling
Naturvårdsverket och andra berörda myndigheter måste ha måste ha kunskap för att ställa rätt diagnos och ge rätt behandling. Vi får kunskap om tillståndet i miljön genom att inventera naturen: hur stort antal det finns av en viss art och i vilka områden arten finns. Kunskap får vi också genom att övervaka miljön: vi följer utvecklingen genom återkommande undersökningar och ser trender.
Resultaten från inventeringarna av rovdjur är viktiga underlag för bedömning av artens status men också för fördelningen av medel till skadeförebyggande åtgärder och ersättningar för uppkomna skador. De är också viktiga underlag inför Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas beslut om olika typer av jakt. Det är länsstyrelserna som ansvarar för inventeringarna.