En hälsoundersökning av den biologiska mångfalden
Den biologiska mångfalden kan liknas vid människans och naturens immunförsvar. Förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringen utgör tillsammans två stora hot mot mänskligheten.
En viktig del av bevarandearbetet för biologisk mångfald består av att övervaka tillståndet i naturen och göra en bedömning av hur livskraftiga olika arter och naturtyper är på lång sikt; det vill säga om de har gynnsam bevarandestatus. Detta redovisas vart sjätte år till EU för de 166 arter och 89 naturtyper i Sverige som omfattas av direktivet. Resultatet kan liknas vid en sorts hälsoundersökning av den biologiska mångfalden i den svenska naturen.
Sveriges status för olika arter och naturtyper
Den senaste nationella rapporteringen 2019 visar att däggdjur, trollsländor och många kärlväxter generellt sett klarar sig bra medan många skalbaggar och fjärilsarter, varav många är pollinatörer, får det svårare att överleva på lång sikt. Resultaten från de vetenskapligt baserade undersökningarna visar också att tillståndet för både arter och naturtyper generellt är bättre i den alpina regionen än i övriga landet. Det beror till stor del på att stora fjällarealer ligger inom skyddade områden. Gräsmarker, dyner och naturtyper i havet har sämst bevarandestatus i Sverige. Även skogsnaturtyper och skalbaggar som är beroende av gammal skog och död ved har dålig status. Den tydligaste förbättringen i status ser vi för fladdermöss vilket bland annat beror på genomförda åtgärder som gynnar äldre skog och återställande av våtmarker.
Den vanligaste anledningen till att arter inte har gynnsam bevarandestatus är att populationen inte är tillräckligt stor och/eller minskar på grund av undermålig livsmiljö eller begränsat utbredningsområde.
För att visualisera hur olika art- och naturtypgrupper placerar sig i förhållande till varandra, har två olika barometrar tagits fram. De baserar sig på statusbedömningarna gjorda 2019.
För bevarandet av arterna i Art- och habitatdirektivet har 23 Natura 2000-områden tillkommit under perioden 2013–2018, och tillsammans med tidigare områden har hittills cirka 4 000 områden i Sverige skyddats inom Natura 2000-nätverket. Europas länder är skyldiga att följa utvecklingen inom dessa områden liksom i övriga landskapet och göra insatser för att bevara de utpekade arterna och naturtyperna. Uppföljningen ska ge svar på om insatserna för att skydda naturvärdena har gett resultat.
En gemensam strategi inom EU
Även övriga Europa står inför stora utmaningar när det gäller biologisk mångfald. Medlemsländerna i EU har tillsammans tagit fram en strategi för att stoppa förlusten av habitat och främja bevarandet av olika arter och naturtyper. Strategin innehåller sex olika mål som alla bygger på de viktigaste orsakerna till förlust av biologisk mångfald. Det övergripande målet är att förlusten av biodiversitet och dess ekosystemtjänster ska stoppas innan 2020, samtidigt som redan skadade ekosystem ska restaureras och återställas.
Den biologiska mångfalden är hotad i Europa
Trots EU:s gemensamma strategier har många arter och naturtyper minskat i Europas länder. Alla medlemsländer lämnar en ny statusrapport till EU senast den 30 april 2019. Rapporterna kvalitetssäkras och publiceras sedan till hösten 2019.
I rapporten från 2013 bedömdes endast 23 procent av Europas arter och 16 procent av de olika naturtyperna ha en gynnsam bevarandestatus. Hela 60 procent av arterna och 77 procent av habitaten bedömdes ha en ogynnsam bevarandestatus. De främsta påverkansfaktorerna mot den terrestra biologiska mångfalden är förändring av naturliga habitat, medan överfiske är ett stort hot mot den marina biodiversiteten.
Många arter trängs undan när deras naturliga habitat försvinner. Fjärilar knutna till gräsmarker har haft en dramatisk nedgång även i resten av Europa, där nära 50 procent har försvunnit mellan 1990 och 2011 utan några tecken på återhämtning. Vissa populationer av fladdermöss och större rovdjur har däremot återhämtat sig något och visar en positiv trend. När det gäller olika naturtyper är gräsmarker, våtmarker och dyner under hårdast press medan torra sandhedar visar en positiv förbättring, mycket tack vare ett ökat skydd inom Natura 2000.
Fördjupad läsning
Landskapet delas in i biogeografiska regioner
För att underlätta kartläggningen av den biologiska mångfalden delas Europa in i olika biogeografiska regioner. Regionindelningen bygger på såväl biologiska som geologiska faktorer i landskapet och vissa länder har flera regioner medan andra bara har en.
Tillståndet i Sveriges natur handlar för Sveriges del om tre terrestra och två marina biogeografiska regioner:
- Alpin region (i stort sett fjällen), Kontinental region (i stort sett Skåne, södra delen av västkusten, delar av Blekinge, södra Öland) och Boreal region (resten av landet) på land.
- Atlantisk region (längs västkusten) och Baltisk region (Östersjön och Bottenviken) i havet.
Så genomfördes insamlingen av dataunderlaget
För att kunna göra bedömningen av tillståndet behövs både kunskap om arternas och naturtypernas förekomst och om deras ekologi samt aktuell hotbild och åtgärdsbehov. Bedömningen bygger på fyra faktorer:
- antal individer och trend (yta för naturtyper)
- utbredning
- kvalitet i miljön
- framtidsutsikter.
Alla fyra faktorer måste vara uppfyllda för gynnsam bevarandestatus.
Data hämtas från den nationella och regionala miljöövervakningen och från olika inventeringar samt annan tillgänglig statistik, pilotstudier och forskning.
För Sveriges arter används ofta data från databaser som bland annat Artportalen. Data, som i stor utsträckning insamlats av privatpersoner och ideella organisationer. I de fall där underlag saknas görs expertbedömningar.