De årliga nettoupptagen och nettoutsläppen av växthusgaser genererade på skogsmark är uppdelade efter så kallade kolpooler:
- Levande biomassa (levande träd och växter),
- Dött organiskt material (döda träd och växter),
- jordar (mineraljord),
- träprodukter
samt
- torvmarker, m.m. (organogen jord).
- Övriga utsläpp (bränder och gödsling mm)
Det största nettoupptaget återfinns i levande träd och växter.
Det sammantagna nettoupptaget från skogen har varit och är relativt stabilt fram till 2005–2007, då nettoupptaget minskade på grund av stormarna Gudrun och Per. Efter perioden har det sammantagna upptaget ökat något och nu ligger nivån på samma nettoupptag som 1990. Det som huvudsakligen påverkar trenden i det sammantagna nettoupptaget är förändringar i levande biomassa, såsom tillväxt och avgång (avverkning och naturlig nedbrytning). När nettoupptaget i levande biomassa avtar på grund av avverkning, ökar upptaget i kategorin avverkade träprodukter. Avverkningsnivån hänger ihop med efterfrågan på träprodukter. Biomassa som används för bioenergi redovisas som ett omedelbart utsläpp medan utsläpp från biomassa som används i träprodukter senareläggs. Näst störst nettoupptag återfinns i mineraljorden. Upptaget i mineraljord är dock en långsam process som ger att förändringen inte syns årligen.
De huvudsakliga nettoutsläppen kommer från torvmarker. Nettoutsläppen kan vara både i form av koldioxid, metan och lustgas beroende på innehållet av kväve och vattennivå i marken.
Det är viktigt att notera att osäkerheten är stor i beräkningarna för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. Exempelvis är osäkerheten för levande träd och växter tre miljoner ton koldioxidekvivalenter.
Riktlinjer och metodik
Från och med 2013 års växthusgasstatistik används nya rapporteringsriktlinjer enligt beslut inom FNs klimatkonvention. Utsläppen (för alla år i rapporteringen – 1990 - 2015) är beräknade baserat på IPCC:s rapporteringsriktlinjer för nationella växthusgasutsläppsinventeringar från 2006.
Beräkningarna är dessutom justerade för IPCC:s nya globala uppvärmningspotentialer (Global Warming Potential – GWP) publicerade i den fjärde utvärderingsrapporten. Den globala uppvärmningspotentialen används för att räkna om andra växthusgaser än koldioxid till koldioxidekvivalenter.
Koldioxidekvivalenter
Årligen rapporteras de samlade utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, dikväveoxid och fluorerade gaser till FN:s klimatkonvention och till EU-kommissionen. För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med en global uppvärmningspotential (Global Warming Potential – GWP - 100 års värde), se omräkningstabell.
Omräkningstabell
| Växthusgas |
Uppvärmningspotential (GWP) |
|
CO2
|
1 |
|
Metan CH4
|
25 |
|
Dikväveoxid N2O
|
298 |
Denna faktor är olika för respektive gas och ger totala bidraget till den globala uppvärmningen för den aktuella gasen. Med hjälp av gasernas GWP räknas de om till koldioxidekvivalenter.
Räknat per utsläppt ton, bidrar exempelvis metan, 25 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid. Ett metanutsläpp på ett ton, motsvarar därför 25 ton koldioxidekvivalenter. Dessa omräkningsfaktorer kommer från FN:s klimatpanel IPCC:s fjärde utvärderingsrapport (AR4), och används i den nationella rapporteringen av växthusgaser.
Källa: Underlag till Sveriges klimatrapportering till UNFCCC 2021. Underlagen är framtagna av SMED.
Metod: Se National Inventory Report, (NIR). Dessa kan hämtas på UNFCCC:s webbplsts för alla tidigare inrapporterade år. NIR för åren1990-2019 blir klar först den 15 mars 2021, och publiceras då på Naturvårdsverkets webbplats. Till dess finns NIR för utsläppsår 1990-2018 att läsa på UNFCCC:s webbplats.
Uppdaterad: December 2020. Nästa uppdatering sker i slutet av 2021.
Tillhör Sveriges officiella statistik.
Koldioxidekvivalenter
Årligen rapporteras de samlade utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, dikväveoxid och fluorerade gaser till FN:s klimatkonvention och till EU-kommissionen. För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med en global uppvärmningspotential (Global Warming Potential – GWP), se tabellen.
Omräkningstabell
| Växthusgas | Uppvärmningspotential (GWP) |
|
CO2
|
1 |
|
CH4
|
25 |
|
N2O
|
298 |
Denna faktor är olika för respektive gas och ger totala bidraget till den globala uppvärmningen för den aktuella gasen. Med hjälp av gasernas GWP räknas de om till koldioxidekvivalenter. Räknat per utsläppt ton bidrar exempelvis metan 25 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid, och ett metanutsläpp på 1 ton motsvarar därför 25 ton koldioxidekvivalenter.
Källa: Underlag till Sveriges klimatrapportering till UNFCCC 2016. Underlagen är framtagna av SMED.