Om metoden
Metoderna för beräkning av territoriella utsläpp och upptag finns beskrivna i detalj i den rapporten om Sveriges nationella utsläppsinventering även kallad National Inventory Report (NIR). Metoderna beskrivs översiktligt i huvudrapporten och i mer detaljför de specifika delsektorerna i den separata bilagan (Annexes). Beräkningarna följer FN:s rapporterings- och metodriktlinjer, och gäller för hela tidsserien från 1990 fram till senaste publicerade året.
Metoderna kan delas in tre metodnivåer. Där den första metodnivån (Tier I) använder enklare aktivitetsdata och rekommenderade emissionsfaktorer framtagna av FN:s expertorgan (Intergovernmental Panel on Climate Change - IPCC). De två nästkommande metodnivåerna (Tier II och III) utgår från mer detaljerade aktivitetsdata och nationella emissionsfaktorer på sektor- respektive anläggningsnivå.
Rapporterna publiceras den 15 mars årligen, i samband med den svenska rapporteringen till Europakommissionen. Däremot publiceras statistik om territoriella utsläpp och upptag i slutet av året dessförinnan. Nedanstående rapporter avser alltså föregående års statistik under perioden dec-mars.
Nya riktlinjer och metodik sedan 2013
Från och med 2013 års klimatstatistik används nya rapporterings- och metodriktlinjer enligt beslut inom FN:s klimatkonvention. Utsläppen (för alla år i statistiken) är beräknade baserat på IPCC:s metodriktlinjer för nationella växthusgasutsläppsinventeringar från 2006.
Koldioxidekvivalenter
Statistik om växthusgasutsläpp summeras i en enhet som kallas koldioxidekvivalenter. Enheten samlar klimatpåverkan från utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, dikväveoxid och fluorerade gaser till ett mått som räknat i motsvarande koldioxidutsläpp.
För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med en global uppvärmningspotential (Global Warming Potential – GWP - 100 års värde), se omräkningstabell. Denna faktor är olika för respektive gas och ger totala bidraget till den globala uppvärmningen för den aktuella gasen.
Omräkningstabell
Växthusgas |
Uppvärmningspotential (GWP) |
CO2 |
1 |
Metan CH4 |
25 |
Dikväveoxid N2O |
298 |
Räknat per utsläppt ton, bidrar exempelvis metan 25 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid. Ett metanutsläpp på ett ton motsvarar därför 25 ton koldioxidekvivalenter. Dessa omräkningsfaktorer kommer från FN:s klimatpanel IPCC:s fjärde utvärderingsrapport (AR4), och används i den nationella rapporteringen av växthusgaser.
Källa: Sveriges officiella statistik om växthusgaser. Underlag till statistiken är framtagna av SMED (Svensk Miljöemissionsdata) på uppdrag av Naturvårdsverket.
Statistiken används även som underlag för Sveriges klimatrapportering till EU och FN i början av 2018.
Uppdaterad: November 2017. Nästa uppdatering sker i slutet av 2018.
Tillhör Sveriges officiella statistik.