Sveriges klimatpåverkande utsläpp (utsläpp av växthusgaser) var 50,9 miljoner ton år 2019. Jämfört med 2018 är det en minskning med 2,4 procent.
Utsläppen har minskat med 29 procent mellan åren 1990 och 2019. Den långsiktiga utsläppsminskningen har framförallt skett mellan år 2003 och 2014. Minskningen kan delvis förklaras av genomförda åtgärder (till exempel övergång till förnybar energi och energieffektivisering) och delvis av avstannad tillväxt inom industrin. Som basår för beräkningarna av de territoriella utsläppen används året 1990. Flera åtgärder som har påverkat utsläppsutvecklingen infördes redan innan 1990. Det handlar bland annat om
- en historisk utbyggnad av koldioxidfri elproduktion (vattenkraft och kärnkraft samt på senare år biokraft och vindkraft),
- en utbyggnad av fjärrvärmenäten och den följande övergången från oljeeldade värmepannor till både el och fjärrvärme,
- en hög användning av biobränslen och avfallsbränslen inom el- och fjärrvärmeproduktionen,
- bränsleskiften inom industrin, samt
- minskad deponering av avfall.
Sverige har som mål att utsläppen av växthusgaser ska nå netto-noll senast år 2045. För att detta mål behöver minskningstakten mellan 2019 och 2045 nå ett genomsnitt om 6-10 procent per år över tid. Detta är dock ett genomsnitt för perioden mellan 2019 och 2045, vilket innebär att målet kan nås även om utsläppsminskningarna sker sent under perioden. Intervallet motsvarar hur stor andel av kompletterande åtgärder som används för att nå netto-noll-målet.
Huvudsaklig minskning under perioden 2003–2014
De huvudsakliga bidragen till utsläppsminskningen har skett under perioden 2003–2014. De största bidragen till utsläppsminskningarna kommer från uppvärmning av bostäder och lokaler samt, under senare år, industrin och inrikes transporter. Även utsläppen från avfallsbehandling samt el och fjärrvärme har minskat men är mindre bidragande till den övergripande trenden.
Utsläppsminskningen från uppvärmning av bostäder och lokaler är stor
Utsläppsminskningen inom uppvärmning av bostäder och lokaler samt el och fjärrvärme är till stor del ett resultat av styrmedel och åtgärder, som investeringar i infrastruktur för fjärrvärme, skatter på energi och koldioxidutsläpp, stöd till installation av värmepumpar samt elcertifikatsprogrammet som främjar förnybar elproduktion.
Styrmedel har påverkat utsläppen inom avfallssektorn
Deponiförbuden och beskattning av deponering av avfall, som infördes i början av 2000-talet, har bidragit till att minska metanutsläppen från deponier samt till att tillgängliggöra avfall som bränsle för el- och fjärrvärmeproduktion.
Utsläppen från industrisektorn domineras av utsläpp från järn- och stålindustrin, cementindustrin samt raffinaderierna
Industrin står för en ungefär en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. 2019 uppgick utsläppen till 16,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Järn- och stålindustri, mineralindustri och raffinaderier står för merparten av industrins utsläpp i dagsläget. Utsläppen från industrin består av utsläpp från tillverkningsprocesser, utsläpp från förbränning av bränslen samt så kallade diffusa utsläpp (till exempel utsläpp från vätgasproduktion samt läckage i gasledningar).
2019 var utsläppen 22 procent lägre jämfört med 1990. Pappers- och massaindustrin står för den största minskningen, men även livsmedelsindustri, kemiindustri, och metallindustrier har haft minskade utsläpp.
Utsläppsminskningen beror delvis på att biobränsleanvändningen ökat och oljeanvändningen minskat, men även på att ny processteknik införts inom exempelvis kemiindustrin.
Förändrade produktionsvolymer till följd av konjunkturförändringar inom de olika branschernas marknader har också påverkat utvecklingen. Den globala ekonomiska krisen under perioden 2008–2009 hade en stor inverkan på produktionsvolymen inom utsläppsintensiva branscher och bidrog därför till relativt låga utsläpp år 2009. Den ekonomiska återhämtningen tillsammans med en kall vinter orsakade däremot relativt höga utsläpp år 2010.
Mellan 2014 och 2017 har utsläppen varit svagt ökande, för att sedan minska något de senaste två åren. Mellan 2019 och 2018 minskade utsläppen med 3 procent, vilket bestod framför allt av minskade utsläpp från raffinaderierna samt mineralindustrin. De minskade utsläppen från raffinaderierna beror på att två anläggningar haft underhållsstopp och de minskade utsläppen från mineralindustrin beror på minskad produktion av klinker. Utsläppen från järn- och stålindustrin har under 2019 ökat, vilket beror på ökad produktion i Sverige.
Utsläpp från inrikes transporter minskar långsamt
Utsläppen från inrikes transporter står för ca 32 procent av Sveriges totala utsläpp. Totalt uppgick utsläppen inom sektorn till 16,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter. År 2019 var utsläppen från inrikes transporter 17 procent lägre jämfört med utsläppen 1990. Jämfört med år 2018 var utsläppen två procent lägre under år 2019.
Huvudsakliga faktorer som påverkar utsläppen är det totala trafikarbetet (det vill säga hur mycket transporter som sker), bränsletyperna som används och fordonens energieffektivitet. Ökningen av biodrivmedel och mer energieffektivare fordon har gjort att utsläppen minskat, men samtidigt har denna minskning dämpats av en ökning i trafikarbetet.
Jordbrukets utsläpp senare åren är i princip oförändrade
År 2019 var de totala växthusgasutsläppen från jordbrukssektorn cirka 7 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket motsvarar ungefär 14 procent av Sveriges totala utsläpp. Mellan 2018 och 2019 ökade utsläppen med cirka 1 procent, vilket främst beror på ett ökat utsläpp från användning av skörderester från grödor som gödsel. Jämfört med 1990 har utsläppen minskat med 9 procent. Den totala minskningen beror främst på färre djur, ökad produktivitet och minskad användning av mineralgödsel fram till år 2012.
Fortsatt stabilt upptag i skog och mark
Det sammantagna upptaget (upptag av koldioxid minus utsläpp av växthusgaserna koldioxid, lustgas och metan) inom markanvändningssektorn ligger fortsatt på en hög nivå år 2019. Det totala nettoupptaget inom hela sektorn var 35,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2019. Nettoupptaget har ökat sedan år 1990 beroende på att tillväxten i skog och mark är större än avgången (avverkning och nedbrytning).
Under perioden 1990–2019 har nettoupptaget i genomsnitt uppgått till knappt 38 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år men mellanårsvariationen är stor. Inlagring av kol sker framförallt på skogsmark och främst i kolpoolerna levande träd och växter samt mineraljord.
Inom markanvändningen bidrar främst dränerade torvjordar till utsläpp av växthusgaser, framför allt koldioxid och lustgas.
Sveriges officiella statistik
Denna statistik tillhör Sveriges officiella statistik.
