Sveriges klimatpåverkande utsläpp (utsläpp av växthusgaser exklusive upptag av koldioxid) var 51,8 miljoner ton år 2018. Jämfört med 2017 är det en minskning med 1,8 procent.
Utsläppen har minskat med 27 procent mellan åren 1990 och 2018. Den långsiktiga utsläppsminskningen har framförallt skett mellan år 2003 och 2014. Minskningen kan delvis förklaras av genomförda åtgärder (till exempel övergång till förnybar energi och energieffektivisering) och delvis av avstannad tillväxt inom industrin. Som basår för beräkningarna av de territoriella utsläppen används året 1990. Flera åtgärder som har påverkat utsläppsutvecklingen infördes redan innan 1990. Det handlar bland annat om
- en historisk utbyggnad av koldioxidfri elproduktion (vattenkraft och kärnkraft samt på senare år biokraft och vindkraft),
- en utbyggnad av fjärrvärmenäten och den följande övergången från oljeeldade värmepannor till både el och fjärrvärme,
- en hög användning av biobränslen och avfallsbränslen inom el- och fjärrvärmeproduktionen,
- bränsleskiften inom industrin, samt
- minskad deponering av avfall.
Sverige har som mål att utsläppen av växthusgaser ska nå netto-noll senast år 2045. För att detta mål behöver minskningstakten mellan 2015 och 2045 nå ett genomsnitt om 5–8 procent per år över tid. Detta är dock ett genomsnitt för perioden mellan 2015 och 2045, vilket innebär att målet kan nås även om utsläppsminskningarna sker sent under perioden. Intervallet motsvarar hur stor andel av kompletterande åtgärder som används för att nå netto-noll-målet.
Huvudsaklig minskning under perioden 2003–2014
De huvudsakliga bidragen till utsläppsminskningen har skett under perioden 2003–2014. De största bidragen till utsläppsminskningarna kommer från uppvärmning av bostäder och lokaler samt, under senare år, industrin och inrikes transporter. Även utsläppen från avfallsbehandling samt el och fjärrvärme har minskat men är mindre bidragande till den övergripande trenden.
Utsläppsminskningen från uppvärmning av bostäder och lokaler är stor
Utsläppsminskningen inom uppvärmning av bostäder och lokaler samt el och fjärrvärme är till stor del ett resultat av styrmedel och åtgärder, som investeringar i infrastruktur för fjärrvärme, skatter på energi och koldioxidutsläpp, stöd till installation av värmepumpar samt elcertifikatsprogrammet som främjar förnybar elproduktion.
Styrmedel har påverkat utsläppen inom avfallssektorn
Deponiförbuden och beskattning av deponering av avfall, som infördes i början av 2000-talet, har bidragit till att minska metanutsläppen från deponier samt till att tillgängliggöra avfall som bränsle för el- och fjärrvärmeproduktion.
Industrisektorn är sektorn med störst utsläpp, tätt följt av transportsektorn
Industrin står för en knapp tredjedel av Sveriges totala utsläpp. 2018 uppgick utsläppen till 17 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Järn- och stålindustri, mineralindustri och raffinaderier står för merparten av industrins utsläpp i dagsläget. Utsläppen från industrin består av utsläpp från tillverkningsprocesser, utsläpp från förbränning av bränslen samt så kallade diffusa utsläpp (till exempel utsläpp från vätgasproduktion samt läckage i gasledningar).
2018 var utsläppen 19 procent lägre jämfört med 1990. Pappers- och massaindustrin står för den största minskningen, men även livsmedelsindustri, kemiindustri, och metallindustrier har haft minskade utsläpp.
Utsläppsminskningen beror delvis på att biobränsleanvändningen ökat och oljeanvändningen minskat, men även på att ny processteknik införts inom exempelvis kemiindustrin.
Förändrade produktionsvolymer till följd av konjunkturförändringar inom de olika branschernas marknader har också påverkat utvecklingen. Den globala ekonomiska krisen under perioden 2008–2009 hade en stor inverkan på produktionsvolymen inom utsläppsintensiva branscher och bidrog därför till relativt låga utsläpp år 2009. Den ekonomiska återhämtningen tillsammans med en kall vinter orsakade däremot relativt höga utsläpp år 2010.
Mellan 2013 och 2018 har utsläppen varit svagt ökande, men 2018 bryter denna trend, då utsläppen inom sektorn minskar med 2 procent. Minskningen under 2018 består framför allt av minskade utsläpp inom järn- och stålindustrin, mer specifikt utsläpp från förbränning av industriella restgaser inom järn- och stålindustrin samt utsläppen från användning av koks som reduktionsmedel i masugnar i järn- och stålindustrin. Utsläppen inom livsmedelsindustrin har även minskat något. Övriga sektorer inom industrin har dock ökat sina utsläpp under 2018.
Utsläpp från inrikes transporter minskar långsamt
Utsläppen från inrikes transporter står för ca 32 procent av Sveriges totala utsläpp. År 2018 var utsläppen från inrikes transporters 19 procent lägre jämfört med utsläppen 1990. Jämfört med år 2017 var utsläppen två procent lägre under år 2018.
Huvudsakliga faktorer som påverkar utsläppen är det totala trafikarbetet (det vill säga hur mycket transporter som sker), bränsletyperna som används och fordonens energieffektivitet. Ökningen av biodrivmedel och mer energieffektivare fordon har gjort att utsläppen minskat, men samtidigt har denna minskning dämpats av en ökning i trafikarbetet. Utsläppen 2018 uppgick till strax under 17 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
Jordbrukets utsläpp senare åren är i princip oförändrade
Utsläppen från jordbruket är 11 procent lägre år 2018 jämfört med år 1990. Minskningen beror främst på färre djur, ökad produktivitet och minskad användning av mineralgödsel fram till år 2012. Utsläppen har varit i princip oförändrade sen dess, med undantag för en ökning år 2017.
Fortsatt stabilt upptag i skog och mark
Det sammantagna upptaget (upptag av koldioxid minus utsläpp av växthusgaserna koldioxid, lustgas och metan) inom markanvändningssektorn ligger fortsatt på en hög nivå år 2018. Nettoupptaget har ökat sedan år 1990 beroende på att tillväxten i skog och mark är större än avgången (avverkning och nedbrytning).
Det totala nettoupptaget inom sektorn har ökat från cirka 34 miljoner ton till cirka 42 miljoner ton koldioxidekvivalenter under perioden 1990–2018. Inlagring av kol sker framförallt på skogsmark och främst i kolpoolerna levande träd och växter samt mineraljord.
Inom markanvändningen bidrar främst dränerade torvjordar till utsläpp av växthusgaser, framför allt koldioxid och lustgas.
Sveriges officiella statistik
Denna statistik tillhör Sveriges officiella statistik.
