PFOS (perfluoroktansulfonat) används i många olika produkter, som till exempel impregneringsmedel, papper, textilier och i läder. Det används också vid förkromning och inom halvledarindustrin. Tidigare var PFOS en vanlig ingrediens i brandsläckningsskum. PFOS tillhör gruppen perfluorerade ämnen, och det finns tecken på att det är giftigt för vattenlevande djur. PFOS är mycket svårnedbrytbart och ansamlas i organismer. Särskilt höga halter finns i djur högt upp i den marina näringskedjan som fiskätande fåglar och säl. PFOS utgör därmed ett möjligt hot mot miljön.
Inom den nationella miljöövervakningen samlas biologiskt material in varje år och lagras i en så kallad provbank. På materialet kan man sedan göra kemiska analyser i efterhand. Analyser på sillgrissleägg insamlade 1968–2017 visar en ökning av PFOS-halterna fram till cirka år 2005 men därefter ses en tendens till minskande halter. Sedan början av 1970-talet till mitten av 2000-talet ligger den genomsnittliga årliga ökningen på omkring 9 procent. Det innebär att halterna låg 25-30 gånger högre i början av 2000-talet jämfört med slutet av 1960-talet.
Osäkert hur halterna kommer att utvecklas
År 2000 började huvudproducenten av PFOS att fasa ut sin produktion av detta ämne. Hur det kommer att påverka halterna i miljön är oklart. Användningen av PFOS minskar men det tillverkas fortfarande snarlika ämnen som kan ha liknande egenskaper, och som även i vissa fall kan brytas ner till PFOS.
Sedan 2005/2006 analyseras halter av PFOS i sill/strömming från ett antal olika platser längst Sveriges kust. Undersökningen visar att halterna generellt sett är något lägre på Västkusten jämfört med Östersjön och att de högsta halterna hittas i egentliga Östersjön.
Sveriges officiella statistik
Denna statistik kommer från Naturvårdsverkets nationella övervakningsprogram för kust och hav. Statistiken tillhör Sveriges officiella statistik.
