De högsta halterna av marknära ozon förekommer generellt sett i landsbygdsmiljön. Ozon mäts på timbasis vid tio platser i regional bakgrund.
Miljökvalitetsnormen till skydd för växtlighet, AOT40, avser ett exponeringsindex för halter högre än 80 µg/m3 (40 ppb) under växtsäsongen och är utformad som ett målvärde som ska eftersträvas.
Under 2016 överskreds inte normen (18 000 µg/m3·år (femårsmedelvärde), till år 2019) vid någon av mätplatserna.
Vid fyra av mätplatserna i Sverige (Vavihill/Hallahus, Norra Kvill, Östad och Råö) var belastningen, med avseende på femårsmedelvärdet, högre än den långsiktiga normen (6 000 µg/m3·år, från år 2020).
Både naturligt förekommande och en förorening
Ozon finns naturligt i luften, men marknära ozon är också en luftförorening som bildas av kväveoxider och flyktiga organiska ämnen, främst vid inverkan av starkt solljus under sommarhalvåret.
Vid högtryckstillfällen, då kraftigt förorenad luft från centrala Europa förs in över Sverige med svaga vindar, kan det uppstå så kallade ozonepisoder. Under dessa episoder kan ozonhalten vara två-tre gånger högre än normalt, och de allra högsta halterna förekommer oftast på eftermiddagen.
Ozonhalterna påverkar hälsa och grödor
Höga ozonhalter påverkar människors hälsa negativt bland annat genom irritation av ögon och slemhinnor. De kan också orsaka inflammation i luftvägarna. En ökning av korttidshalten av ozon ökar antalet sjukhusinläggningar i luftvägssjukdomar, påverkan på graviditetsutfall samt ökar dödligheten i befolkningen som helhet.
Ozon kan också skada växtlighet genom att bladens åldrande påskyndas, vilket årligen orsakar stora ekonomiska förluster för såväl jordbruket som skogsbruket.