Höga halter fortfarande ett problem
Halterna av kvävedioxid har minskat i Sverige sedan början av 1980-talet, främst till följd av skärpta avgaskrav på motorfordon. Höga halter av kvävedioxid är dock fortfarande ett problem i många svenska tätorter. Minskningen går långsamt till följd av den ökande trafikmängden och den ökande andelen dieselfordon.
Lägre halter än i gaturum
Halterna av kvävedioxid i tätorter är generellt sett avsevärt lägre i urban bakgrundsluft än i gaturum, beroende på att vägtrafiken är den främsta källan till utsläpp i gaturum.
Det finns ingen tydlig trend för halterna av kvävedioxid i urban bakgrund sedan slutet av 1990-talet, även om det i några kommuner tycks ha skett en viss förbättring, till exempel i Stockholm.
Under de senaste åren har årsmedelhalterna av kvävedioxid varit lägre än miljökvalitetsmålets precisering i urban bakgrundsluft. Under 2016 överskreds dock preciseringen i Göteborg.
Fordon och uppvärmning
De främsta källorna till utsläpp av kvävedioxid är fordonstrafik samt energiproduktion, uppvärmning och industrier.
Utöver direkta utsläpp av kvävedioxid sker i tätorterna även bildning av kvävedioxid från kväveoxid i närvaro av ozon.
Kvävedioxid påverkar hälsan
Kvävedioxid kan i sig bidra till en ökad känslighet och har negativa effekter på luftvägarna, såsom irritation och nedsatt lungfunktion. Personer med astma samt barn är särskilt utsatta.
Kvävedioxid har även satts i samband med en tidigarelagd dödlighet, men det kan inte uteslutas att kvävedioxid då främst är en viktig markör för andra luftföroreningar i tätorter, bland annat för avgaspartiklar.