Halterna av kvävedioxid har minskat i Sverige sedan början av 1980-talet, främst till följd av skärpta avgaskrav på motorfordon. Höga halter av kvävedioxid är dock fortfarande ett problem i många svenska tätorter, och minskningen går nu långsamt till följd av den ökande trafikmängden och den ökade andelen dieselfordon.
Miljökvalitetsnormen överskrids fortfarande i några kommuner
Miljökvalitetsnormen (MKN) för dygn (max 7 dygn > 60 µg/m3) har tidigare överskridits i flertalet av de kommuner som rapporterat data. Under 2018 var antalet dygnsöverskridanden i kommunerna generellt sett lägre än tidigare. Trots detta överskreds det tillåtna antalet i totalt sex kommuner, vilket var två kommuner färre än 2017.
Under 2018 kunde halter på motsvarande höga nivåer noteras i såväl Stockholm, Göteborg, Umeå och Uppsala, i det senare fallet till följd av att mätstationen fått en ny placering under 2017.
I de kommuner som mäter kvävedioxid i fler än ett gaturum kan halterna variera kraftigt mellan olika gaturum. I Stockholm observerades under 2018 29 överskridanden av dygnsnormen på Skonertvägen (E4), medan det på Sveavägen endast noterades 8 överskridanden. I Göteborg har skillnaden mellan Gårda och Haga tidigare varit stor, men under de senaste åren minskat.
Fordonstrafik och uppvärmning
De främsta källorna till utsläpp av kvävedioxid är fordonstrafik samt energiproduktion, uppvärmning och industrier. Utöver direkta utsläpp av kvävedioxid sker i tätorterna även bildning av kvävedioxid från kväveoxid i närvaro av ozon.
Kvävedioxid påverkar hälsan
Kvävedioxid kan i sig bidra till en ökad känslighet och har negativa effekter på luftvägarna, såsom irritation och nedsatt lungfunktion. Personer med astma samt barn är särskilt utsatta.
Kvävedioxid har även satts i samband med en tidigarelagd dödlighet, men det kan inte uteslutas att kvävedioxid då främst är en viktig markör för andra luftföroreningar i tätorter, bl.a. för avgaspartiklar.
Sveriges officiella statistik
Denna statistik tillhör Sveriges officiella statistik.
