Halterna av kvävedioxid har minskat i Sverige sedan början av 1980-talet, främst till följd av skärpta avgaskrav på motorfordon. Höga halter av kvävedioxid är dock fortfarande ett problem i många svenska tätorter, och minskningen går nu långsamt till följd av den ökande trafikmängden och den ökande andelen dieselfordon.
Miljökvalitetsnormen har överskridits i många kommuner
Miljökvalitetsnormen, MKN, för timmedelvärdet (max 175 timmar > 90 µg/m3) har överskridits av flera av de kommuner som rapporterat data under hela tidsserien. Under 2019 överskreds den i fem kommuner: Göteborg, Stockholm, Umeå, Uppsala och Örnsköldsvik. Den så kallade 98-percentilen (98 procent av det observerade antalet timmar är lägre än detta värde) motsvarade miljökvalitetsnormens nivå. Den högsta beräknade 98-percentilen under 2019 noterades för Centralesplanaden i Örnsköldsvik och var 98 µg/m3.
Flest antal timmar över MKN för timmedelvärden uppmättes vid Västra Esplanaden i Umeå följt av Gårda i Göteborg och Centralesplanaden i Örnsköldsvik. Under de senaste åren kan man se en trend där antalet överskridanden av normen i gaturummen minskar.
Den del av MKN som anger att halterna får vara över 200 µg/m3 i max 18 timmar överskreds inte under 2019. Antalet timmar med halter över 200 µg/m3 uppgick som mest till fem vid Centralesplanaden i Örnsköldsvik.
Fordonstrafik och uppvärmning
De främsta källorna till utsläpp av kvävedioxid är fordonstrafik samt energiproduktion, uppvärmning och industrier. Utöver direkta utsläpp av kvävedioxid sker i tätorterna även bildning av kvävedioxid från kväveoxid i närvaro av ozon.
Kvävedioxid påverkar hälsan
Kvävedioxid kan i sig bidra till en ökad känslighet och har negativa effekter på luftvägarna, såsom irritation och nedsatt lungfunktion. Personer med astma samt barn är särskilt utsatta.
Kvävedioxid har även satts i samband med en tidigarelagd dödlighet, men det kan inte uteslutas att kvävedioxid då främst är en viktig markör för andra luftföroreningar i tätorter, bland annat för avgaspartiklar.