Höga halter ett problem i många tätorter
Halterna av kvävedioxid har minskat i Sverige sedan början av 1980-talet, främst till följd av skärpta avgaskrav på motorfordon. Höga halter av kvävedioxid är dock fortfarande ett problem i många svenska tätorter, och minskningen går nu långsamt till följd av den ökande trafikmängden och den ökade andelen dieselfordon.
Miljökvalitetsnormen följdes under 2018
Miljökvalitetsnormen (MKN) för årsmedelvärdet (40 µg/m3) har tidigare överskridits varje år i landet. Under 2018 följdes den dock i alla kommuner som rapporterat data, även på Hornsgatan i Stockholm och vid Gårda i Göteborg där halterna hittills överskridit normen i stort sett varje år.
Beroende på de meteorologiska förutsättningarna kan det förekomma relativt stora variationer mellan olika år. År 2018 var halterna generellt sett lägre än tidigare år på de flesta mätstationer. En långsiktigt nedåtgående trend för årsmedelvärdet kan ses på Hornsgatan i Stockholm. I övriga kommuner har det varit svårt att utläsa några tydliga trender, men halterna under de senaste åren indikerar en generell minskande trend.
Miljökvalitetsmålets precisering (20 µg/m3) överskreds i majoriteten av de rapporterade gaturummen.
Fordonstrafik och uppvärmning
De främsta källorna till utsläpp av kvävedioxid är fordonstrafik samt energiproduktion, uppvärmning och industrier. Utöver direkta utsläpp av kvävedioxid sker i tätorterna även bildning av kvävedioxid från kväveoxid i närvaro av ozon.
Kvävedioxid påverkar hälsan
Kvävedioxid kan i sig bidra till en ökad känslighet och har negativa effekter på luftvägarna, som irritation och nedsatt lungfunktion. Personer med astma samt barn är särskilt utsatta.
Kvävedioxid har även satts i samband med en tidigarelagd dödlighet, men det kan inte uteslutas att kvävedioxid då främst är en viktig markör för andra luftföroreningar i tätorter, bland annat för avgaspartiklar.
Sveriges officiella statistik
Denna statistik tillhör Sveriges officiella statistik.
