Världen blir varmare. Även om världens länder genomför kraftiga begränsningar av sina utsläpp de närmaste årtiondena kommer jordens klimat fortsätta att förändras de kommande seklerna. Orsaken är att växthusgaserna stannar kvar under lång tid i atmosfären samt att det finns en tröghet i klimatsystemet – det tar lång tid innan klimatet hinner reagera fullt ut på olika slags påverkan. Även om utsläppen helt skulle upphöra behöver världshavets temperatur decennier eller rentav sekler för att stabiliseras, och inlandsisarna reagerar ännu långsammare. Först efter hundratals eller kanske tusentals år märks hur stor inverkan våra utsläpp av växthusgaser egentligen får på jordens klimat.
Datormodeller beräknar
Forskarna beräknar framtidens klimat med datorbaserade klimatmodeller. Dessa avancerade modelleringar tar hänsyn till såväl fysikaliska processer i atmosfären, i haven och vid jordytan, som förändringar i växtlighet och biogeokemi. I så kallade integrerade bedömningsmodeller (IAM) ingår även uppgifter om befolkningsutveckling, teknikval och andra faktorer som ligger till grund för världens utsläpp av koldioxid. Resultatet presenteras i form av scenarier, så kallade Representative Concentration Pathways (RCP:er).
Bland RCP-scenarierna finns scenarier som förutsätter kraftiga utsläppsminskningar inom kort, medan det scenario som ger den högsta temperaturökningen – RCP8,5 – innebär kraftigt växande utsläpp. Scenarierna är avsedda som verktyg för planering och beslut om utsläppsminskande åtgärder liksom anpassning till klimatförändringar.
Klimateffekter kan ge klimateffekter
Många klimateffekter bedöms förstärka uppvärmningen, men det är svårt att veta när det sker och hur stort bidraget blir. Men kunskapen ökar, vi vet till exempel att smältande polaris och invandring av buskar och skog på det som idag är snötäckt tundra i Kanada, Ryssland och Skandinavien, kommer att minska solljusets reflektion från jordytan. Ett fenomen som successivt bidrar till att förstärka temperaturökningen.
Djuphavet kommer under flera sekler att fortsätta ta emot och lagra koldioxid. Men havsvattnets upptag beräknas inte kunna hålla jämna steg med dagens omfattande utsläpp. På sikt kan många av dagens stora kolförråd försvagas vilket skulle frigöra mer koldioxid liksom metan och ytterligare öka uppvärmningen.
Detta hör till vad vi kan vänta oss
Stigande havsyta
Havsytans genomsnittliga nivå kommer att fortsätta att stiga under 2000-talet. Alla IPCC:s scenarier visar att takten kommer att öka jämfört med den takt med vilken havsytan stigit under perioden 1971 till 2010. Orsaken är ökad uppvärmning av haven samt avsmältning av glaciärer och inlandsisar. Det allra högsta scenariot för utsläppsutvecklingen (RCP8,5) visar i IPCC:s senaste rapport på en höjning på mellan 0,61 och 1,10 meter i förhållande till 1986–2005 till år 2100. Möjliga ännu högre höjningar diskuteras också av IPCC, osäkerheterna handlar inte minst om hur de antarktiska inlandsisar som vilar på mark under havsytan kommer att svara på uppvärmningen. Nivån kommer även fortsätta stiga efter 2100, hur mycket beror av utsläppsutvecklingen.
Uppvärmning av haven
Haven fortsätter att värmas upp under 2000-talet. Värme förväntas överföras från ytvattnet till djupare vatten och påverka havscirkulationen.
Förändringar i nederbörd
Nederbördsmönstren kommer att fortsätta ändras med generellt starkare kontraster mellan blöta och torra regioner. Stora regionala och lokala variationer ryms även fortsatt inom trenden. Även nederbördsextremer förväntas ändras med exempelvis fler och mer intensiva skyfall i de flesta tempererade landområden och i tropikerna.
Krympande isar
Fortsatta minskningar av havsisutbredningen i Arktis förväntas. Ju högre uppvärmningen framöver blir, desto mer ökar sannolikheten för ett arktiskt hav som före århundradets slut är isfritt på sensomrarna. Den globala glaciärvolymen fortsätter också att minska liksom utbredningen av permafrost på höga, nordliga breddgrader. I tillägg till detta minskar också snötäckets utbredning.