Efter den ostindiska vulkanen Tamboras utbrott år 1815 blev det så kallt att 1816 i stora delar av Europa och Nordamerika fick benämningen ”året utan sommar”. Ett annat exempel är den filippinska vulkanen Pinatubos utbrott år 1991. Då sänktes temperaturen på norra halvklotet med ett par tiondelar av en grad, åren 1992–1993.
Effekterna på klimatet efter ett enskilt vulkanutbrott är ganska kortvariga. Det beror på att de vulkaniska partiklarna sällan lyckas hålla sig svävande i luften mer än ett par år. Men om flera utbrott äger rum i ganska tät följd, kan det medföra en avkylning som varar i något eller några årtionden.
Kring förra sekelskiftet inträffade en rad sådana vulkanutbrott. De inleddes med 1883 års våldsamma utbrott på vulkanön Krakatau och avslutades med ett utbrott i Alaska 1912. Därefter var den vulkaniska aktiviteten ganska låg i flera decennier, vilket kan ha bidragit till att temperaturen på jorden steg under 1920- och 1930-talen.
Varmare på jorden trots vulkanutbrott
Mot slutet av 1900-talet kom en ny serie explosiva vulkanutbrott som nådde sin höjdpunkt med vulkanen Pinatubos utbrott 1991. Sannolikt var utbrottet det största under hela 1900-talet.
De här utbrotten medförde tillsammans att vulkanismens avkylande effekt ökade något under 1900-talets sista decennier. Trots det blev det allt varmare på jorden under den perioden.
Vulkanutbrott ligger inte bakom den senaste tidens klimatförändringar.
