Farliga kemiska ämnen i produkter, varor och byggnader kan hamna i miljön, och tas upp av växter, djur och människor. För att skydda människors hälsa och den biologiska mångfalden behöver spridningen av farliga ämnen förebyggas och minska.
Studier visar att vi människor har många olika kemikalier i våra kroppar som inte borde finnas där. PCB, bromerade flamskyddsmedel, högfluorerade ämnen och andra kemiska ämnen uppmäts i bröstmjölk, blod och urin. Några av de ämnen som vi får i oss är hormonstörande och misstänks kunna bidra till uppkomsten av några vanliga folksjukdomar. Barn är särskilt känsliga för påverkan eftersom deras kroppar utvecklas. Kadmium har blivit ett folkhälsoproblem i Sverige. Frakturer på grund av benskörhet som orsakas av kadmium uppskattas kosta vårt samhälle flera miljarder per år. Kadmium påverkar även våra njurar.
Det finns flera exempel på att det är möjligt att minska halterna av farliga ämnen i miljön. Välkända miljögifter har minskat med hjälp av lagstiftning och andra åtgärder. Förekomsten av ämnen som ännu inte har uppmärksammats och reglerats riskerar dock att öka. Ett exempel är högfluorerade ämnen. De har uppmärksammats på senare tid bland annat för att de har förorenat dricksvattentäkter på flera ställen i Sverige. Högfluorerade ämnen är extremt svårnedbrytbara, vilket innebär att problemet stannar kvar länge i naturen. De mest kända av de högfluorerade ämnena är PFOS och PFOA. De har reglerats och har börjat minska medan en del andra högfluorerade ämnen istället ökar. På vissa platser, till exempel där industrier och bensinstationer har legat, finns stora mängder föroreningar i marken.
Vilka är utmaningarna?
Långlivade ämnen som är spridda i miljön eller finns lagrade i varor och byggnader kan påverka människor och miljö under lång tid. Ökad konsumtion leder till ökad produktion av kemikalier och varor och då ökar spridningen av farliga ämnen. För alltför många kemikalier saknas fortfarande kunskap om hur de påverkar människors hälsa och miljön, särskilt hur kemiska ämnen kan samverka och vilka effekter den sammanlagda exponeringen kan leda till. Informationen om vilka farliga ämnen som finns i material och varor är bristfällig. Det hindrar företag och konsumenter att bedöma och hantera riskerna. Det hindrar dem också från att kunna göra informerade val. Komplexa och globala leverantörskedjor gör att importerade varor är en särskild utmaning. Brist på information om innehållet försvårar även en säker användning av återvunnet material. Kemiska risker behöver förebyggas genom att användningen av de farligaste ämnena begränsas i lagstiftningen, och att det finns kunskap och tillgång till information så att kemikalier kan hanteras säkert genom hela livscykeln.
Användningen av farliga kemiska ämnen har begränsats i ökad utsträckning de senaste decennierna genom skärpt lagstiftning inom EU och med hjälp av internationella överenskommelser och nationella åtgärder. Företag och organisationer har börjat ställa krav på sina leverantörer, vilket gynnar en utveckling mot att farliga ämnen byts ut mot mindre farliga utan att detaljerade regler finns. Alternativa metoder som minskar användningen av farliga kemiska ämnen utvecklas, men det går för långsamt. För att förebygga skador på människor och miljön måste alla dessa insatser fortsätta att utvecklas. Det behövs innovation och teknisk utveckling, bättre produkter och varor och kemikaliefria lösningar som kan påskynda utfasningen av de farligaste kemikalierna.
Vad görs för att nå målet?
Varje år görs en årlig uppföljning av miljökvalitetsmålen, som lämnas till regeringen i slutet av mars. I uppföljningen beskrivs de viktigaste aktuella åtgärderna för att nå miljökvalitetsmålen och etappmålen.
Nästan 30 olika svenska myndigheter ska arbeta inom sina respektive verksamhetsområden för att miljömålen ska nås, enligt sina instruktioner eller regleringsbrev. De flesta ska rapportera om sitt arbete till regeringen i sina årsredovisningar. Vad Naturvårdsverket gjort det senaste året för detta miljökvalitetsmål hittar du via länken nedan.
Regeringen sammanställer sedan varje år vad som gjorts för att nå miljökvalitetsmålen. Det presenteras i budgetförslaget för kommande år, den så kallade budgetpropositionen, under utgiftsområde 20: Allmän miljö- och naturvård. Propositionen lämnas till riksdagen i slutet av september varje år.
I slutet av varje mandatperiod redovisar regeringen även vilka insatser som gjorts för miljömålen i en skrivelse till riksdagen.
Preciseringar
Varje miljökvalitetsmål har preciseringar. Preciseringarna förtydligar målet och används i det löpande uppföljningsarbetet av målet.
Etappmålen
Etappmålen ska underlätta möjligheterna att nå de övriga miljömålen. Etappmålen identifierar en önskad samhällsomställning och är steg på vägen för att nå generationsmålet och ett eller flera miljökvalitetsmål.