Människor, djur och växter utsätts för farliga ämnen som sprids när varor, kemiska produkter och material tillverkas, används och blir till avfall. För att skydda människors hälsa och den biologiska mångfalden behöver spridningen av farliga ämnen förebyggas och minska. Halterna behöver motsvara det miljötillstånd som eftersträvas i miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.
Halterna av flera välkända särskilt farliga, och sedan länge förbjudna eller begränsade miljögifter minskar. Det visar att begränsningsåtgärder är viktiga styrmedel som ger betydande effekter för hälsa och miljö. Tillståndet i miljön gynnas av den kontinuerliga regelutvecklingen inom EU som medför ökade datakrav med ökad kunskap om ett stort antal kemiska ämnen samt minskad förekomst av farliga och särskilt farliga ämnen i miljön.
Under 2020 har EU-reglerna kompletterats med viktiga strategier som kommer att få stor betydelse och stärka förutsättningarna för att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. EU-kommissionen presenterade sin Kemikaliestrategi för hållbarhet – På väg mot en giftfri miljö. Strategin håller en hög ambitionsnivå och innehållet ligger i linje med de frågor som Sverige drivit under många år. EU-kommissionen publicerade också en ny handlingsplan för cirkulär ekonomi: För ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa. En viktig åtgärd som lyfts är informationssystem för att spåra ämnen som inger betänkligheter i varor.
Åtgärder för att skydda människors hälsa och miljön pågår på en rad prioriterade områden. Det gäller exempelvis identifiering och sanering av förorenade områden, samt åtgärder i syfte att minska utsläpp av läkemedelsrester till vatten. För PFAS finns nu förslag till bred begränsning under Reach, som är att begränsningen ska omfatta alla PFAS som inte redan är begränsade och förbjuda alla användningar som inte är nödvändiga för samhället.
Inom FN:s miljöprogram pågår en process för att ta fram rekommendationer för en ny global kemikalie- och avfallsagenda, med vision, ambitiösa mål och delmål efter 2020. Kemikalieinspektionen har under 2020 anordnat en internationell workshop för att diskutera kriterier för att identifiera ämnen för global begränsning.
Vilka är utmaningarna?
Antalet kemiska ämnen som används i produktion av kemiska produkter och varor är mycket stort och för många av ämnena råder fortfarande brist på kunskap om effekter, användning och exponering. Forskning visar på allt starkare samband mellan folksjukdomar och påverkan från industrikemikalier som vi utsätts för i låga doser under lång tid. Begränsningsåtgärder är visserligen effektiva, men för bioackumulerande och svårnedbrytbara ämnen som redan är spridda i varor, byggnader och miljön sker minskningen långsamt.
Stigande konsumtion och ökad kemikalie- och varuproduktion bidrar till ökad spridning av farliga ämnen på global nivå. Att den ökade produktionen i hög grad sker i länder med svag kemikaliekontroll bidrar till problemet. Halter av ämnen som inte har uppmärksammats och reglerats kan därigenom öka i miljön.
Exponeringen av människor och miljön för flera välkända miljögifter, såsom PFAS och dioxiner kan fortfarande utgöra ett problem, även om åtgärder för att minska spridningen av har varit framgångsrika. Förorenade områden saneras, men inte tillräckligt snabbt och nya områden upptäcks.
Kadmiumexponering är en känd men hittills otillräckligt åtgärdad kemikalierisk för människors hälsa.
Vad behöver vi göra?
Det är nödvändigt att få åtgärder på plats som förebygger föroreningar och skadliga effekter med ett väl fungerande system som möjliggör informerade beslut om kemikalier. Samhället behöver samtidigt främja hållbar innovations- och konkurrenskraft som inkluderar kemikaliesäkerhet som en självklar del. Tre områden behöver stå i särskilt fokus för insatser:
Användningen av de allra farligaste kemikalierna, särskilt farliga ämnen, måste upphöra i alla användningar. Det behövs innovation och teknisk utveckling som kan påskynda utfasningen av de farligaste kemikalierna. Då förebyggs allvarliga skador på människor, djur och växter, skador som kan ge effekter under lång tid och med stor spridning. Stora samhällskostnader för sjukdomar och miljökostnader kan därmed också undvikas.
Varor och material måste vara giftfria från början för att en cirkulär ekonomi, med minsta möjliga inverkan på människors hälsa och miljön, ska kunna bli verklighet. Detta förutsätter en ökad kunskap om faror med kemiska ämnen, information om var de används och det behövs hållbara innovationer. Det bidrar i sin tur till bättre nyttjande av resurser och därmed till minskade klimatutsläpp. Det skapar också möjligheter att stärka svenska företags långsiktiga konkurrenskraft.
Den samlade mängden av farliga ämnen som människor och ekosystem utsätts för behöver minska. Ytterligare steg behöver tas för att göra vardagsmiljön giftfri. Den samlade exponeringen behöver minska under en människas hela liv, genom generationerna, för att skydda barns och ungdomars utveckling. Miljöskulden till framtida generationer måste minska genom att dricksvattnet och livsmedelsresurserna skyddas bättre. Spridningen av farliga ämnen som kan påverka den biologiska mångfalden måste minska.